I mitten av 1800-talet byggdes en liten stuga med ett rum och kök på västra Orust, bara tusen meter från vattnet. En ladugård med plats för en ko och en häst byggdes bredvid. En gång i tiden bodde där en änka och hennes åtta barn.

150 år senare, 1996, fastnade konstnären och författaren Ulla Keyling från Göteborg för ladugården.

– Det var ladan jag ville ha, resten fick jag på köpet, säger hon.

Sökte en stor lokal

Stugan hade vid det här laget byggts ut och byggts ihop med ladugården till en cirka 40 meter lång blåmålad byggnad.

Ullas tanke när hon köpte den var att ha gott om plats till sina många verksamheter. Hon arbetade med dramaföreställningar för skolor och åkte runt i Göteborg med omnejd med sin amerikakista fylld av rekvisita. Nu ville hon i stället bjuda in lärarna till sig för studiedagar och kreativa aktiviteter.

Skriver och coachar

Men den mesta tiden ägnar Ulla åt sitt författarskap. Hon skriver om livet och de existentiella frågorna men arbetar också som skrivcoach för den som vill ha hjälp med bara en mindre text eller en hel bok. På gården finns ju möjlighet att vara för sig själv och skriva utan att bli störd.

– Folk brukar utbrista ”hur kan du bo ensam i ett så stort hus!”, men jag bor bara i en liten del längst bort på ena sidan. Resten är verksamhetslokaler, säger Ulla.

– Men det passar ju jättebra! Jag kan själv bestämma om jag vill stänga in mig och skriva eller jobba med en workshop av något slag.

– Allt i mitt liv och mitt hus är integrerat, resonerar hon.

– Jag skapar bilder vid köksbordet likaväl som i ateljén, tar in verksamhet till matsalen och håller workshops i ladugården som jag kallar Galleriet, eftersom jag många somrar haft utställningar där.

Körde över bordsskivorna med bilen

Matsalen ligger i en verandalik utbyggnad och är husets paradnummer. Ulla kallar den för Lilla Galleriet.

– Jag har inrett den på ett alldeles speciellt sätt. Folk blir hänförda när de kommer in, säger Ulla.

– De säger att det ser ut som en riddarsal.

Det som möter besökaren är ett stort bord tillverkat av två trålbord i massiv ek. De har legat i havet i decennier.

– Jag och en god vän fick tag på ett par av de allra sista trålborden här på Västkusten. Båtbeteckningen är inkarvad i den yttersta brädan.

Läs också: Gudrun har bott på Sörgården i Varnhem i 50 år

På ett stenhuggeri i närheten lät Ulla sandblästra skivorna. För att rikta dem la hon dem på backen och körde över med bilen.

– ”Rakt fram, lite till vänster nu, räta upp och sväng till höger”, dirigerade min kompis. På så sätt blev skivorna plana. Därefter oljade vi in och monterade dem på en specialbeställd ställning i ek.

Över bordet hänger en drivvedsplanka som Ulla har fyllt med värmeljus. Kring bordet står rejäla trästolar som Ullas två söner har gjort.

På väggarna hänger, precis som i övriga huset, bilder från golv till tak. Det är Ullas egna verk men också andra konstnärers, och så barnens.

Blev sin egen drottning

Ulla Keyling är mycket stolt över sitt hem. Hon beskriver sig som drottning i sitt eget rike.

– Det var så jag kände när jag flyttade in. På 1970- och 1980-talet när jag bodde i villa i Göteborg var det mycket ovanligt att vara ensamstående mamma med eget hus. Folk kollade över staketet för att se om jag hade klippt gräset. Jag är extremt självständig och här är jag min egen med grannar på behagligt avstånd.

Ulla är sin självständighet till trots glad i folk och sällskap. På somrarna lever Bjönnigården upp och hon får mycket besökare. Ett gäng glada sångare från Norge har hyrt in sig ett par dagar i juli arton år i rad. Nu kommer de för nittonde året på raken. Då sjungs det och spelas och dukas upp till grillbuffé vid långbord i trädgården.

– Människor kommer hit för naturen och havet, visaftnar och alla möjliga grejer, säger hon.

– Uthyrningen sommartid är bara en liten extrainkomst för mig, skrivandet är huvudsysslan.

Har reception och butik

Fyra rum och gästkök finns för uthyrning till turister. Hon tar emot gästerna i en liten reception och öppnar även upp sin konstbutik. Resten av huset fyller Ulla med sin kreativitet.

– Jag vill ha mycket grejer runt mig. Kanske är det därför jag tycker om känslan i verkstäder och ateljéer där det finns skruvmejslar och penslar överallt. Jag får inte in en pryl till i huset nu, det är fullt! Och – här stannar jag tills de bär ut mig. Fast jag hoppas få skrivit många böcker till innan dess!