En oslipad diamant uppenbarar sig, mitt framför näsan på dig. Det skeva skolhuset var en gång bygdens stolta mittpunkt. Den nötta tröskeln vittnar om tidigare generationers flit.

Du håller andan och går in i den gamla skolsalen som bjuder på lukten av varmt trä. Slitna skurgolv, ovanligt hög bröstpanel, skavda spegeldörrar. Mjuka solstrålar letar sig varsamt in genom de höga spröjsade fönstren och släpljuset väcker årtionden av damm – liksom dina drömmar – till liv.

Ingen annan än du ser just hur fantastiskt detta kommer att bli. Nära och kära uppger högljudda protester, men du har bestämt dig. Här vill du bo.

Att undgå att bli förförd av ett hus med historia är inte lätt. Beslutet är i många fall betydligt mer emotionellt än rationellt – så för att lyckas uppfylla drömmen om att få bo i ett varsamt renoverat sekelskifteshus krävs att du synar din egen bärighet lika kritiskt som du synar trärucklet.

Erika Åberg har renoverat sin egen gård från grunden

Byggnadsantikvarien Erika Åberg är en person som vet det mesta om just detta. Vi känner henne bland annat från SVTs Det sitter i väggarna, ett program som tack vare en tittarstorm kommer tillbaka i ännu en säsong. Hon och hennes man har själva under ett drygt decennium restaurerat sin egen gård från grunden, insida såväl som utsida, och har under tiden levt ett vanligt familjeliv med två små barn.

Nya boken Byggnadsvård

I hennes nya bok Byggnadsvård – hur du får tid, råd och kraft att restaurera ditt hem (Norstedts) delar hon frikostigt med sig av användbara tips och råd från denna egna husresa.

Boken skiljer sig från andra byggnadsvårdsböcker eftersom den till stor del handlar om hur du ska planera och ta dig an arbetet – också efter dina egna förutsättningar. Här får du grundläggande råd om hur du restaurerar på ett sätt som är hållbart – för hemmet, miljön såväl som för dig och din familj.

Hela första kapitlet i din bok handlar om att skaffa självkännedom. Berätta, varför är det viktigt?

– När jag pratar med folk om att restaurera hus så framkommer ofta att inte bara själva hantverket – som att såga, måla eller välja tapeter – är en utmaning. Lika mycket handlar det om hur man ska trycka in arbetet i vardagspusslet. Att restaurera kan vara en stor prövning för alla relationer – den man lever med, svärföräldrar eller hantverkaren. Ofta behöver man titta på sig själv utifrån och fråga sig om man är kanske är väldigt olik den man restaurerar med? Kanske kompletterar man varandra – eller så skaver det.

Rita livet i en cirkel

Tid är en av kärnfrågorna i alla restaureringsprojekt. Inte bara hur man hittar tidstypiska byggnadsdetaljer eller väljer material som håller över tid – utan också den alltför underskattade tidsåtgången för själva projektet. Just tid är också ett genomgående tema i Erika Åbergs bok. Hur man avsätter tid, hur man planerar sin tid, hur man sparar tid – genom att exempelvis ta hjälp – eller hur man får tid över till annat.

Bland annat uppmanar hon alla som är på väg in i en restaureringsfas att visualisera just hur de vill att fördelningen av tid ska se ut, genom att rita upp ett cirkeldiagram där varje tårtbit representerar den andel tid av din vakna tid du vill lägga på olika saker i ditt liv; jobb, familj, hushållsarbete, vänner, motion – och restaurering.

Var snäll mot dig själv under renoveringen

– Planera inte bara för den tid det tar att svinga hammaren. Det är så mycket annat som tar tid runt om själva hantverket. Man gör fel, man måste göra om, åka och köpa grejer. Vardagen med skola och jobb måste rulla på, plötsligt kommer nån på besök, man ska bjuda på kaffe … ja kanske inte under pandemitider då. Men man behöver planera in tid för allt annat som normalt pågår parallellt i livet.

Och visst upplever man ofta förseningar som stressande. Man har lovat sig själv eller varandra att man ska vara klar med byggprojektet vid en viss tid. Och ofta är förseningar förknippat med pengar som rinner iväg.

– Man får ställa sig frågan: Vad beror det på att jag inte kommer vidare – har jag inte kunskapen eller har jag gissat fel på tid?

Ibland är det bäst att låta bli

Avgörande är att planera in tid för projektets olika faser; uppstarten, restaureringstiden och – inte minst – för att avsluta.

– Avslutandet är nog knepigast. Även jag och min man har svårt att gissa rätt på tiden, trots att vi hållit på i 14 år. Det är svårt att göra färdigt när man nästan är klar. ”Nu är det bara några smågrejer kvar, som att spika fast listerna och tvätta av fönstren …” Jag känner till projekt där man spikat fast sista listen först i samband med att man säljer huset. Det behöver inte vara fel, men det är frustrerande om det har gnagt eller stulit energi under tiden.

Ett helt kapitel i Erikas bok ägnas åt uppmaningen: ”Låt bli att renovera!” Hon menar att man ska passa sig för att pilla på varendra yta, vilket är lätt hänt. Man börjar tapetsera en vägg, och då ser snickerier bredvid plötsligt skabbiga ut …

– Ibland kan det vara läge att stanna upp. Restaurerar man för mycket kan man lätt förlora den själ som husets patina bjuder på. Det charmiga kan ligga just i den nötta delen av träet vid skafferidörrens handtag, i den avskavda målarfärgen eller i att golvplankorna knarrar. Där har antikbranschen kommit längre – där har många lärt sig att tänka till både en och två gånger innan man målar om en vackert sliten 1800-talsbyrå.

Hur viktigt är det då att leta efter det absolut tidstypiska? Måste man lägga veckor på att hitta exempelvis handtag som stämmer överens med husets byggår?

– För mig är inte byggnadsvård att man ska återskapa en stil till varje pris – de flesta bostadshus ser ju inte ut så. Genom årtionden har man bytt ut delar och detaljer efter hand. Det är ju först idag vi har fått så starka ekonomiska muskler att vi slänger ut fullt fungerande kök, bara för det inte stämmer med vår smak. För mig är det snarare det hållbara förhållningssättet som får avgöra. Vi kan inte konsumera hus och byggmaterial på det sätt vi gör. Spara istället det som är av bra kvalitet. Det kan vara ett plankgolv från 1700-talet, spegeldörrar från 1800-talet, med bakelithandtag från funkistiden. Sådana hus är intressanta!

Hämta kraft i små titthål

Erika tipsar i sin bok att man kan börja med riva försiktigt på flera olika ställen i sitt restaureringsprojekt – för att låta sig inspireras av husets egen historia. Gör ett detektivarbete med små ”titthål” in i väggar, golv och tak och upptäck vad som finns bevarat under de yttersta skikten av tapetlager eller plastmattor.

– Det är hållbarhetstanken som gör byggnadsvård relevant idag. Man har ju återbrukat material i alla tider, kanske återanvänt fönster i en annan fasad. Jag hittade en gång gamla trådrullar i trä som man hade använt som knoppar på en hemmabyggd klädhängare på en kallvind, ett fint exempel på hur varje pryl förr ansågs vara värdefull.

Gör arbetet själv och spara pengar

Erika Åberg råder genomgående att man ska låta restaureringen ta tid – också för att man faktiskt på så sätt kan spara pengar.

Det blir ju billigare om man vågar att göra delar av arbetet själv på kvällar och helger, istället för att lägga ut på hantverkare. Inte elarbeten och VVS-jobb förstås, men exempelvis att slipa, måla och tapetsera. Och vill man verkligen ha den där genuina och personliga stilen i huset så tar det ju lite tid att komma på hur man bäst kan återanvända fina detaljer och hitta nya sätt att ta tillvara på bra och rejäla material.

– När man letar återbruk kan man spara en hel del pengar, med det tar tid. Man kan inte bara klicka hem produkter på nätet, utan man får leta bland privatannonser, besöka byggnadsvårdsbutiker och kanske gå på bondauktioner. Det är ju lite av en skattjakt! Det är ofta slumpen som avgör hur det blir. Och det är ju då det blir charmigt och personligt.

Läs också: Robert och Åsa vill återskapa bergsmansgårdens forna prakt

Erika Åberg: Så kan du prioritera!

De allra flesta restaureringsprojekt begränsas av tid och pengar.

1. Klimatskalet först.

Huset måste vara tätt. Även om man främst ser fram emot det roliga – att välja klinker, tapeter och kulörer – så ska ju ett hus skydda oss från väder och vind. Man behöver se till att tak och fasader är täta, fönstrena är hela och att grunden inte tagit in fukt.

2. Installationerna.

Att ha moderna bekvämligheter är ju ingen motsättning till en gammal byggnad. Man kan ha både el, dimmerbelysning och golvvärme – gamla hus kan anpassas och det är inte fusk! Att ha säker el är oerhört viktigt.

3. De lågteknologiska funktionerna.

Dessa måste funka den dagen det blir ett elavbrott. Nu är inte jag någon prepper, men det är värt att tänka på att du kan drabbas hårt nu när det talas om en klimatkris. Vid ett elavbrott kan man inte ens spola på toaletten. Tänk ”Hur skulle jag klara mig om de här tekniska funktionerna slocknar?” Se till att ha ett utedass, en brunn med handdriven pump på gården, en vedspis som funkar där du kan laga mat. Eller en kakelugn behöver inte bara stå där av nostalgiska skäl, du kanske faktiskt kan ha riktig nytta av den vid ett strömavbrott. Kom ihåg: vid en it-kris kan du inte ens googla på hur man gör.

3 steg till att bevara tidsmixen

1. Måsten: Vilka enskilda delar måste repareras för att få en god funktion?

2. Önskemål: Vilka enskilda delar vill du renovera bara för att göra det vackert?

3. Historia: Vad berättar byggnadsdelarna om husets historia och om de människor som tidigare levt i huset?

10 tips för att få tid, råd och kraft att restaurera

1. Skaffa självkännedom: Fundera över din personlighet, är du kreatör eller projektör?

2. Bevara tidsmixen: Spara det bästa från husets alla tider.

3. Planera långsiktigt: Gör en generös tidsplan med plats för oförutsedda händelser.

4. Välj hållbara material: Och alltid material som åldras med stil.

5. Ge tid, spara pengar: Varsamt underhåll som tar tid sparar pengar på sikt.

6. Återbruka: Återanvänd så ofta du kan – antingen till det objektet var

tänkt för från början eller för ett annat ändamål.

7. Låt bli att renovera: Se upp så att du inte renoverar bort husets charm och patina.

8. Ta hjälp av andra: Har du ett gammalt hus eller lägenhet och vill anlita hantverkare, sök företag med byggnadsvård som specialisering.

9. Konsten att avsluta: Gör en rimlig avgränsning och allt behöver inte vara perfekt för att det ska räknas som klart.

10. Fira delsegrarna! Fler restaureringstips från Erika Åberg hittar du på hennes instagramkonto: @erikashus