Fredrik och Victoria bor på västerbottensgården i Hössjö från 1743

Gården ligger på en höjd med utsikt över den vidsträckta dalen. Där låg det tidigare en sjö, Hössjön, som har gett byn dess namn.

– När farfar var barn fanns det kvar en liten sjö där han åkte skridskor som barn. Men den torrlades tyvärr helt senare, berättar Fredrik Olofsson.

Fjortonde generationen på gården

Han vet inte exakt, men gissar att han är den fjortonde generation då de första i hans släkt bosatte sig här 1743.

Han och sambon Victoria Strömvall tar fram en kartong med brev och dokument från tidigare generationer på gården.

– Titta på det här frimärket, säger Fredrik och visar ett ålderdomligt frimärke som mest liknar en sedel fäst på ett brev. En sirlig stämpel visar att det kostade 10 öre.

Svartvita foton med minnen från förr

I en annan kartong finns mängder av släktfoton, ofta fotograferade på gården.

– Här är farfars pappa Karl-Anton på ett foto från 1902. Och här är farfar Erik på 1950-talet, då han var i tjugoårsåldern, säger Fredrik medan han tittar igenom ett album med svartvita bilder.

Läs också: Therese och Mårten Bastbacken tog över gammelfarmors hus i Alfta

Farmor och farfar bodde här

Han tillbringade somrar och lov här hos sin farmor och farfar, som tog över gården på 1990-talet när de var i 60-årsåldern.

Innan dess hade Fredriks farfars bror Algot bott där. Och 1984 tog han ett lån för att renovera hela huset, som då var omodernt, med enbart utedass bland annat.

Fredriks farföräldrar gjorde sedan bara mindre förändringar som att byta golv och tapeter, samt fixade bergvärme.

– Men 1984 revs allt inne i huset ut, utom själva stommen. Vissa rum fick en ny användning. Som det gamla köket som låg där vardagsrummet finns i dag till exempel, berättar Fredrik.

Lucka i golvet leder till jordkällare

Han visar en rolig detalj där, som han och Victoria har behållit – en lucka i golvet ned till den gamla jordkällaren där de nu förvarar potatis.

Han pekar mot ena hörnet i nuvarande vardagsrummet.

– Här stod en kökssoffa och i den föddes alla barn förr, berättar han.

Nytt barn på gården i februari

Den traditionen kommer särskilt Victoria inte att sakna. I februari föds parets första barn och hon föredrar sjukhus och professionella barnmorskor.

– Det måste ha varit tufft för kvinnorna på gården förr, säger hon.

Från gården kan de se ut över sina marker som är väldigt långsmala och löper över hela dalen fram till skogen på andra sidan.

– Ja, det är gamla, smala skiften och ingen riktig ordning. Vissa i byn kan ha fem skiften på olika ställen, säger Fredrik.

Flyttat från två rum och kök

För honom och Victoria som flyttade från en tvårummare i Umeå i höstas, är det en enorm omställning att plötslig vara ägare till 6 hektar åkermark och hela 26 hektar skog.

– Ja, särskilt skogen är stort ansvar. Jag är intresserad av skogen och vistas mycket där för att lära mig mer om skogsvård, säger Victoria.

Mycket jobb med renovering på gården

Ibland blir hon och Fredrik lite matta när de tänker på allt som behöver göras på gården.

Själva boningshuset lät de renovera invändigt i samband med att de flyttade in. Den gamla 1980-talsinredningen hade blivit sliten, särskilt i köket.

Men resten av gården, som lagården och uthusen kräver en hel del arbete, menar paret.

Vi går in i den enorma lagården. Där finns förutom kornas foder- och gödselränna, massor av prylar, maskiner och redskap som samlats av generationer.

– Vi har sju kökssoffor till exempel och enorm hög med gammal ved. Och titta i det här skåpet, här står konserver från 1950-talet och framåt, säger Victoria och skrattar.

Läs också: ”Vår dotter var den första bebisen på 75 år på gården”

Drömmer om festloge och äppellund

De drömmer om att röja ut skräp och bråte därifrån och kunna inreda höloftet till en fin loge att kunna ha fester och kalas i.

Den stora trädgården har också förbättringspotential tycker båda två.

I dag består den mest av en stor gräsmatta, ett jordgubbsland och en lite svartvinbärsbuskar.

– Min dröm är att odla mycket mer, ha perennrabatter och en äppellund, säger Victoria drömmande.

Flytten till släktgården innebär en väldig omställning och ett stort ansvar.

Släktgården blir kvar

Men de är glada över att de antog erbjudandet om att ta över när farmor och farfar inte längre kunde bo kvar.

– Ja, det kändes självklart. Både jag och Victoria tycker att det är viktigt att gården blir kvar i släkten. Och nu kommer en femtonde generation snart när vårt barn föds, säger Fredrik.

Västerbottensgården

Ursprunget är parstugor, ofta prästgårdar och officersboställen byggda i början av 1700-talet. Mot slutet av 1800-talet byggdes ofta en halv övervåning till, med små fönster. Husets fodrades med rödmålad, stående locklistpanel. Det gav huset det utseende man idag förknippar med en Västerbottensgård.

Källa: Vännäs kommun.