Under visningen av den gamla skånelängan från 1700-talet skakade de flesta på huvudet och vände i dörren. Huset i Hillarp i nordvästra Skåne såldes som ett renoveringsobjekt med friskrivningsklausul.

Taket var dåligt, de små rummen var sunkiga och det var egentligen bara badrummet som såg någorlunda ut. Det var inte mycket i huset som påminde om gamla tider.

Det mesta av husets ursprungliga arkitektur var gömd under tapeter och tretexskivor. Till och med takbjälkarna var tapetserade. Övervåningen var en oinredd kallvind och det skulle kräva mycket jobb att inreda den.

Handlöst förälskade

Men det stora renoveringsbehovet avskräckte inte Emma och Emil. Tvärtom, de blev handlöst förälskade i den gamla gården.

– Vi köpte huset innan vi fick barn och var beredda på ett par år som skulle vigas åt renovering. Hela gården andas förr i tiden och den känslan ville vi få fram i huset med, säger Emma.

Gården var en gång självförsörjande och hade 9 hektar mark. Dessa har nu sålts av och i dag har paret en tomt på 2 200 kvadratmeter.

Bakugn i original

Huset är inrett med en ljus bas, vackra vita putsade väggar, grova mörka takbjälkar och gedigna trägolv. Hallens stengolv lades in av den tidigare ägaren men ser ut att ha legat där sedan huset byggdes. I hallen finns även husets gamla bakugn i original.

Men det är bara den charmiga framsidan som finns kvar – baksidan togs bort då paret behövde plats att inreda en tvättstuga. En rustik trappa i järn med trätrappsteg leder upp till ovanvåningen.

Där uppe finns familjens sovrum samt en liten hall som används till arbetsrum. De nya fönstren, som i princip går från golv till tak, ger tillsammans med det spetsiga taket en näst intill sakral känsla i  sovrummen.

Klassiskt lantkök

Köket på nedre plan är stort och ljust, trots att det är lågt i tak, har mörka takbjälkar och små fönster. Det är ett klassiskt lantkök och har en vedspis med murad kåpa. Här har Emil murat upp en vägg med tegel, då paret tyckte vedspisens tegel var så vackert och ville fånga upp den känslan på fler platser i köket.

Vördnad för gamla föremål

Rummen är inredda med gamla, gedigna möbler. Emma har en förkärlek för loppisar och har hittat några guldgruvor där priserna fortfarande är låga. Fler av möblerna är egentillverkade och några har hittats ute i ladan.

– Jag gillar verkligen gamla ­saker. Varje sak har en historia att berätta och det känns fantastiskt att få ­inreda med saker från förr. Jag ­känner en sorts vördnad när jag ­håller i ett gammalt föremål. På ­något sätt länkar dessa saker samman mig med dem som levde förr. Nyss tog jag in en gammal dörr från ladugården som vi använder som ­gavel till vår säng. Varje gång jag ser den blir jag så glad, säger Emma.

Hittade hussvamp

Ute i stallet ser det ut som om tiden stått stilla. Där finns två boxar där det funnits grisar, spiltor till två hästar och bås till fyra kossor. Mjölkpallen hänger fortfarande kvar i taket.

– När man går in där kan man nästan höra djuren och känna lukten. Det finns också så mycket sparade saker ute i ladugården. Skönt att det bott folk här som inte har eldat upp allt. Vi har faktiskt hittat alla våra fina gamla dörrar därute, säger Emma.

Det är svårt att föreställa sig det renoveringskaos som har pågått i det fina huset. När paret skulle renovera köket upptäckte de att torpargrunden var angripen av hussvamp.

De blev tvungna att gräva ur, sanera, lägga makadam i tre lager, isolera med frigolit för att slutligen installera vattenburen golvvärme och gjuta nytt betonggolv. Emma och Emil gjorde en stor del av arbetet själva men valde att anlita ett saneringsbolag så att det skulle gå rätt till.

– När vi insåg hur omfattande hussvampsangreppet var gick luften ur oss. Vi skulle ju i princip bara byta köksskåpen och så hittade vi detta. Badrummet var också angripet så vi fick göra om det med, berättar Emma.

Hon och Emil trodde att de skulle kunna få ersättning från försäkringsbolaget men det visade sig att det var speciella restriktioner och de fick inte ett öre. I stället tvingades de ta ett lån för att klara saneringen av huset.

– Vi hade ett par tuffa månader då vi bodde i ett enda rum, där soffa, säng, köksbord, spis, kyl, TV och säng var inträngda. Någon toalett hade vi inte utan vi hyrde en bajamaja som vi kopplade till vårt avlopp, suckar hon.

Värmde vatten på kaminen

Så här i efterhand ser hon att de borde ha köpt en bod att bo i under tiden de renoverade för omständighe­terna var verkligen en prövning för deras förhållande.

– Vi hade bara kallvatten så jag fick fylla kastruller och värma på kaminen för att kunna diska efter middagen. Man kan verkligen säga att vi fick pröva på att leva ett 1800-talsliv. Mitt i detta elände miste Emil sin pappa. Det var en tuff period men vi kom starkare ur det, säger Emma.

Turen kom så småningom till vardagsrummet. Eftersom det var trångt och mörkt var planen att riva väggen mot ett anslutande sovrum och göra ett större rum. När Emil rev väggen hittade han svampangrepp även här. Det visade sig dock att svampen var utdöd och hade levt för 10–15 år sedan. Men för att ta det säkra för det osäkra sanerades även vardagsrummet.

Skönt när allt var klart

– Vi fick klart vardagsrummet lagom till jul och för att orka försökte jag fokusera på hur bra det skulle bli. Det är en pärs att upptäcka sådant här men man måste helt enkelt lösa det. Det var oerhört skönt när allt var klart och vi kunde leva normalt igen, säger Emma.

– Det är inte helt lätt att ha två små barn i ett sådant här kaos av jord och gammalt byggmaterial. Det har varit mycket jobb men det har blivit så fint, säger hon nöjt.