Gå till innehåll
Shopping Utbildning
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Hus & hem 11 februari

Robert och Åsa vill återskapa bergsmansgårdens forna prakt

Klenshyttan

I den gamla hyttan i Klenshyttan, ett stenkast bort, framställde farfars farfar värdefullt tackjärn. Här på gården har släkten Pernolf bott i generationer. Nu är det Robert och Åsa och deras fyra barn som tar över!

 Robert Pernolf och Åsa Gustafsson med yngsta barnet Edvin framför släktgården i Klenshyttan.
Robert Pernolf och Åsa Gustafsson med yngsta barnet Edvin framför släktgården i Klenshyttan. FOTO: Fotograf Maria Hansson

Efter en färd genom tät granskog och förbi blanka sjöar når vi till slut Klenshyttan, nära Ludvika. Här finns en av de äldsta, bevarade hyttorna i Bergslagen.

Den var i gång i över 300 år, från 1608 till 1920 då den lades ned på grund av konkurrens från det moderna järnbruket som växte fram.

Hyttruinen ett välbesökt turistmål

 Den gamla hyttan från 1600-talet där Roberts anfäder ägde andelar som bergsmän, är väl bevarad.
Den gamla hyttan från 1600-talet där Roberts anfäder ägde andelar som bergsmän, är väl bevarad. FOTO: Fotograf Maria Hansson

I dag är hyttruinen ett välbesökt turistmål och ligger bara ett stenkast från Robert Pernolfs och Åsa Gustafssons bergsmansgård.

– Min farfars farfar köpte gården i mitten av 1800-talet och byggde en ny mangårdsbyggnad 1865. Han kom från en bergsmansläkt som hade bott här i trakterna sedan 1400-talet, berättar Robert.

Farfars farfar var en av bergsmännen som ägde andelar i hyttan, han hade två av totalt 24 andelar.

Läs också: Karin är elfte generationen på bergsmansgården

Farfars farfar framställde tackjärn

 Ett gammalt tackjärn framställt i hyttan finns kvar i en lada som ett minne av bergsmännen i släkten.
Ett gammalt tackjärn framställt i hyttan finns kvar i en lada som ett minne av bergsmännen i släkten. FOTO: Fotograf Maria Hansson

Det gav honom rätt framställa tackjärn under sina ”hyttveckor” varje vinter. Sedan kunde han sälja järnet till god förtjänst.

– Ja, som bergsman hade han det ganska gott ställt, men för senare generationer minskade lönsamheten. Min farfar och farmor försörjde sig på annat sätt med allt från grisuppfödning, jordgubbsodling till skogsarbete, säger Robert.

Drömmer om att öppna gårdsbutik

 I den röda gamla bagarstugan på bergsmansgården vill paret öppna en gårdsbutik i framtiden.
I den röda gamla bagarstugan på bergsmansgården vill paret öppna en gårdsbutik i framtiden. FOTO: Fotograf Maria Hansson

Han var ofta här som barn och minns hur farmor hade vävkurser i den gamla bagarstugan, som de i dag kallar gårdshuset.

Det står tomt idag, men Robert och Åsa renoverar det och vill återställa gamla stilen och kanske öppna en liten gårdsbutik här.

– Ja, det var en gårdsbutik här kring förra sekelskiftet. Öppnar vi en ny skulle vi vilja sälja allt från second hand till egenhyvlade foder och lister, säger Robert.

Köpte ett komplett 1950-talskök

 Åsa och Rober köpte en komplett 1950-talsinredning på second hand till gårdshusets slitna kök.
Åsa och Rober köpte en komplett 1950-talsinredning på second hand till gårdshusets slitna kök. FOTO: Fotograf Maria Hansson

Det slitna 1990-talsköket i gårdshuset har ersatts av ett 1950-talsdito, köpt secondhand komplett med skåp och rostfri diskbänk, plus ett rutigt linoleumgolv.

– Det blev fint faktiskt. Och vi har försökt hålla en låg budget genom att köpa begagnat och göra mycket själva. Robert har hyvlat lister själv efter gammal förlaga, till exempel, säger Åsa.

 Sovrummet har gammaldags tapeter och känns ombonat med tjocka mattor och ullplädar.
Sovrummet har gammaldags tapeter och känns ombonat med tjocka mattor och ullplädar. FOTO: Fotograf Maria Hansson

Hon har bott här i tre år, då hon och Robert blev sambos. Han har bott här sedan 1995, då han tog över gården efter sin mamma. Hans två döttrar från ett tidigare äktenskap bor hemma här också.

Delar intresset för inredning

 Den stora salen är pampig med matsalsmöbler från 1800-talet och nytillverkade tapeter efter gammal förlaga.
Den stora salen är pampig med matsalsmöbler från 1800-talet och nytillverkade tapeter efter gammal förlaga. FOTO: Fotograf Maria Hansson

Det ståtliga boningshuset på 280 kvadrat meter har blivit ett gemensamt projekt för paret.

De delar intresse för byggnadsvård, renovering och inredning och vill återskapa en gammeldags stil, lik den som rådde då huset byggdes i slutet av 1800-talet.

 Åsa tar en kopp kaffe i salens läshörna i den sköna fåtöljen.
Åsa tar en kopp kaffe i salens läshörna i den sköna fåtöljen. FOTO: Fotograf Maria Hansson

Takhöjden är imponerande, minst 3, 2 meter. Och när de rev bort det gamla innertaket av papp, väntade en glad överraskning.

– Vi visste inte vad som skulle finnas därunder, men det var som en dröm. Ett fint brädtak med handsmidda spikar, säger Robert och pekar upp mot det vitmålade trätaket med breda brädor.

Den stora salen känns pampig med sina matsalsmöbler från 1800-talet och väldiga kakelugn.

Kilsågat trägolv från 1800-talet

 I TV-rummet syns de gamla kilsågade brädgolven.
I TV-rummet syns de gamla kilsågade brädgolven. FOTO: Fotograf Maria Hansson

I hörnrummet intill har Robert och Åsa sitt sovrum och i nästa rum, mot gården ligger deras vardagsrum. I alla rummen ligger breda och gedigna golvplankor.

– Ja, det är kilsågade trägolv från 1800-talet som vi har såpskurat, det blev fint, säger Robert nöjt.

Färgskalan på tapeter och målning är vald med omsorg för att passa husets stil.

 Den grå färgen på dörr- och golvlister är vald med omsorg.
Den grå färgen på dörr- och golvlister är vald med omsorg. FOTO: Fotograf Maria Hansson

Som den milt gråa färgen på lister och dörrar i hallen till exempel:

– Det är 30 procent grön umbra och tapetens färgskala går i samma ton, säger Åsa.

På övervåningen finns en hel del kvar att göra, även om de tre större barnens rum är klara, nyrenoverade med fina tapeter och trägolv. I mitten finns ett större rum som ska bli TV- och sällskapsrum.

Övervåningen inreds efter hand

 Kattvinden på övervåningen blev ett fint rum åt 6-åriga Kieva.
Kattvinden på övervåningen blev ett fint rum åt 6-åriga Kieva. FOTO: Fotograf Maria Hansson

En kattvind är inredd och ytterligare en ska inredas och ett badrum ska också byggas. På golvet där ligger en stor hög med brädor som ska bli nytt tak.

– Det är svårt att få tid till alla projekt, man får passa på när de yngre barnen sover, säger Åsa och ler.

Både hon och Robert ser renoveringen som en slags hobby och fritidsintresse. Han gillar att snickra och tapetsera och hon att måla och inreda.

Bidrag från länsstyrelsen för kulturhistorisk miljö

 Gården ligger intill dammen och ån som förr försåg hyttan med vattenkraft. I dag används den till att bada i på sommaren.
Gården ligger intill dammen och ån som förr försåg hyttan med vattenkraft. I dag används den till att bada i på sommaren. FOTO: Fotograf Maria Hansson

Även utomhus, på gården och i de andra byggnaderna, finns ett ständigt behov av underhåll och reparationer.

Förrförra året gjorde de en stor insats med att lägga nytt tak på den timrade ladan. De fick bidrag från länsstyrelsen för kulturhistoriskt intressanta miljöer för att köpa gammaldags Vittinge-tegel.

 Åsa går förbi den lada där hon i framtiden gärna vill ha höns.
Åsa går förbi den lada där hon i framtiden gärna vill ha höns. FOTO: Fotograf Maria Hansson

Då var yngste sonen Edvin bara ett par månader gammal och Åsa kutade ned från taket med jämna mellanrum för att amma honom, och Åsas mamma var barnvakt.

– Det var ett jättejobb och ett lagarbete med släkt och vänner Vi var flera stycken som langade tegel upp till Åsa och hennes morbror uppe på taket, 5 500 tegelpannor totalt under några veckor, säger Robert.

Timrad loftbod äldsta byggnaden

 Loftboden är den äldsta byggnaden på gården och rustades upp förra året, med nytt tegeltak i gammal stil.
Loftboden är den äldsta byggnaden på gården och rustades upp förra året, med nytt tegeltak i gammal stil. FOTO: Fotograf Maria Hansson

Förra året lade de om taket på den äldsta byggnaden, den timrade loftboden, med samma slags tegel och framöver ska även gårdshusets plåttak bytas mot ett tegeltak, som passar huset bättre.

Inne i den gamla ladan finns lämningar från järnframställningen, som slagg och en stor tung järntacka med stämpel på.

Nyckeln i gjutjärn till hyttan

 Nyckeln till hyttan finns kvar, en tung och gedigen pjäs i smidesjärn.
Nyckeln till hyttan finns kvar, en tung och gedigen pjäs i smidesjärn. FOTO: Fotograf Maria Hansson

I hallen ligger en rejäl nyckel av gjutjärn på en av byråerna

– Det är den gamla nyckeln till hyttan, den tog min farfars far hem när hyttan stängdes 1920, berättar Robert.

Huset är fullt minnen från tidigare generationer. Det finns lådor med tidningsklipp, gamla lagfarter, räkningar och foton.

Läs också: De 9 bästa arkiven att forska om ditt hus i!

 I huset finns lådor med dokument, tidningsklipp, foton med mera från tidigare generationer.
I huset finns lådor med dokument, tidningsklipp, foton med mera från tidigare generationer. FOTO: Fotograf Maria Hansson

Nu är det Robert, Åsa och deras barn som är de nya generationerns på bergsmansgården.

– Ja, det känns som ett stort ansvar att förvalta och bevara gården, säger Robert.

Vill återställa gården

 Robert och Åsa drömmer om att återskapa bergsmansgården trädgård och även skaffa djur.
Robert och Åsa drömmer om att återskapa bergsmansgården trädgård och även skaffa djur. FOTO: Fotograf Maria Hansson

De har många planer för gården som de vill förverkliga. Som att bygga ett uterum med utsikt över dammen och en köksträdgård.

– Vi drömmer om att återställa gården till sin forna prakt och med det liv och rörelse som fanns här förr. Gärna ha djur här igen, kanske börja med höns och getter, säger Robert.

Bergsmännen framställde järnmalm

Sedan medeltiden drev bergsman bergsbruk för att producera metall, som tackjärn i en masugn. Bergsmännen skötte både brytningen och förädlingen av malmen.

Malmen i jorden tillhörde kronan (kungen), men bönder som ägde mark i närheten kunde gå samman i ett kooperativt järn- eller kopparbergslag. De var då fria bergsmän som gemensamt ägde och drev sin egen gruva, hytta eller masugn. Tillstånd till driften, privilegium, fick de av kungen. Bönderna arbetade själva säsongsvis med jorden och med järnet.

Källa: Wikipedia

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen