Det är lätt att missa avfarten. En liten väg uppför en backe som sedan leder förbi en större bondgård.

Sedan ringlar den sig fram, stenig och smal, ofta bara två hjulspår, genom det sörmländska landskapet – tills vi ser den gula grind som vi skulle hålla utkik efter.

Långtidslånar bondens får

Sofia kommer oss till mötes bland fåren i hagen. Fårens andedräkt ångar mot soldiset.

– Vi har dem som långtidslån från bonden. Det är härligt, säger Sofia och kliar ledarfåret Karmen bakom öronen.

Vi går mot kullen i änden av hagen, där hennes torp ligger. Först syns bara den rödmålade jordkällaren. Bakom den en lika rödmålad, liten lada där torparen förr hade sina kor vintertid.

Nu kacklar höns där, i det hönshus som Sofia och hennes sambo inrett.

Läs också: Så inreder du ett hönshus

Liknar ett pepparkakshus

Sen ser vi torpet – ett riktigt pepparkakshus med högt sadeltak av gamla tegelpannor.

Man väntar sig nästan att Elsa Beskows lilla sagogumma ska titta ut.

Den förtrollade stämningen dröjer kvar när Sofia öppnar de gula pardörrarna till förstukvisten.

– Köket är nog det bästa i hela huset, säger hon och stänger mot den kyliga utomhusluften.

Ville bevara köket

Elden brinner i vedspisen och på trägolvet ligger färgglada trasmattor. I fönstret hänger en gammaldags fotogenlampa som nu har glödlampa.

– Torpet byggdes 1911 och både jag och Jimmy har velat bevara husets ursprungliga stil. Den är så fin, säger Sofia.

Lät pärlsponten vara kvar

Därför lät de den gamla pärlsponten vara kvar, trots att den bär spår av att någon tidigare börjat skrapa av färgen så att olika färglager syns.

– Många river bort pärlspont när de renoverar men jag älskar den. Så fint att se husets historia i den, säger Sofia.

Mjuk grön färg

Men några av de nyare inredningsdetaljerna rev hon och Jimmy ut, som den slitna bänkskivan i imiterad marmor.

Köksskåpens vassa dalablå färg har målats över och fått en mjuk grön färg, som passar bättre till pärlsponten.

Läs också: Gammeldags galltvål – så använder du den

Antika köksburkar

På hyllorna står porslinsburkar med sirlig skrift: Havregryn, socker och mjöl. Blandat med nyare kakburkar i färgglad plåt

– Jag köper nästan allt på loppis, älskar gamla saker. Men även någon ny sak om jag gillar den, säger hon.

Kreativt och färgglatt

Sofia läser till bild- och slöjdlärare på Konstfack i Stockholm och det märks i den kreativa och färgglada inredningen.

I vardagsrummet är det som härlig explosion i färger och former. Färgglada kuddar, en röd kinesisk taklampa och en blommig öronlappsfåtölj där Sofia gärna sitter och stickar.

Blommor i fönstren

I varsitt hörn två tyngre, antika träbyråer som är fina mot de många krukväxterna, både gröna och blommande, i de tre fönstren.

Utanför är det alldeles tyst, inte ens ett svagt trafikbuller från fjärran hörs.

Var mörkrädd i början

Det är som en glesbygd fast det ligger utanför Gnesta, ett par från Stockholms city.

– I början var det ovant att det blev helsvart ute på kvällarna. Jag var ganska mörkrädd. Tyckte det knäppte och lät i huset, troligen var det möss, men jag hade nog sett för många skräckfilmer, säger Sofia och ler.

Läs också: Barnfamiljen Ernstedt älskar att bo i sin backstuga

Naturen inpå knuten

Nu, efter snart nio år i torpet, kan hon inte tänka sig att flytta tillbaka till stan eller förorten Orminge som hon växte upp i.

Hon stortrivs med det här livet, med djur och natur in på knuten. Även fast det inte finns toalett inne, utan ett utedass en bit bort från huset.

– Ja, man vänjer sig. Dusch har vi inne och rinnande varmt och kallt vatten, det är bara toalett vi inte har fixat ännu, säger hon.

Namn: Sofia Nykvist.

Ålder: 29 år.

Bor: I ett torp utanför Gnesta.

Gör: Studerar till bild- och slöjdlärare på Konstfack i Stockholm.

Familj: Sambon Jimmy.

Drömmer om: Ett växthus, en fin odlingssäsong och en snällare värld.

Instagram: @tusenblommor

Kan bygga om själva

Kanske hade de gjort det om huset varit deras eget, Jimmy är snickare och kan bygga om mycket själv. Men nu hyr de torpet av bonden på gården närmast stora vägen.

– Det har funkat jättebra de snart nio år vi har bott här. Men det är klart, man skulle vilja veta om vi alltid kan bo kvar här, säger Sofia.

Vill bo lantligt

Ifall hon och hennes sambo Jimmy mot förmodan inte kunna bo kvar här skulle de nog leta ett nytt torp lite norrut i landet.

– Jag älskar verkligen lugnet och tystnaden med att bo så här, säger Sofia och drar in den friska luften genom näsborrarna.

Tjärn i skogen

Ett stenkast bort ligger ett kärr och ännu längre in i skogen en svart, djup tjärn där Sofia och Jimmy tar svalkande bad på somrarna.

– Det är en lite vemodig känsla över naturen här. Som kärret en bit bort där det växer tranbär, berättar hon,

En korp flyger kraxande i väg när vi tar trapporna ned mot den stora dammen nedanför berget intill.

Myskankor strövar fritt

Den lät torpets förre, något excentriske hyresgäst gräva och rodde sedan runt i sin roddbåt som fortfarande finns kvar.

Sofias lilla flock myskankor väser misstänksamt mot oss när vi passerar och de fem blandrasfåren i hagen följer henne i hasorna när hon följer oss ut.

Vid grinden står hennes cykel. Hon och Jimmy har ingen bil, för det skulle nästan krävas en jeep för att klara den steniga, ojämna vägen.

Cyklar året om

I stället tar de sina cyklar de cirka tre kilometrarna till stora vägen och busshållplatsen.

När det har snöat plogar bonden grusvägen, men den långa gångstigen genom hagen skottar Sofia och Jimmy själva.

– Men det är lite av tjusningen med att bo så här, att man lever med årstiderna, säger hon.