Strax före Handöl i Västjämtland går en liten bilväg rakt in i skogen. Efter en bit på den vägen så är det dags att parkera bilen och följa en stig som går uppåt mot fjället. Efter en halv kilometer kommer jag till en liten brun stuga. Nu är jag framme hos Sofie Werner som bor här året runt på 29 kvadratmeter, utan vatten och avlopp.

– Välkommen hit till mitt paradis, kul att du hittade hit, säger Sofie, när vi sätter oss på stugbron och jag får en geografilektion om var jag befinner mig.

Läs också: Så byggde de ett naturkylskåp

Stugan var i dåligt skick

– Stugan ligger på Storsnasens östsluttning och den har funnits här sedan 1950-talet. Den var i dåligt skick när jag köpte den och det tog ett och ett halvt år för mig att renovera den. Under tiden bodde jag här och sov på golvet bland byggmateriel och spikpaket. Det var en stor dag när jag kunde krypa ner i min nyinköpta säng för första gången, berättar Sofie.

Sofie är 35 år men ser mycket yngre ut. Hon berättar att när hon köper en trisslott får hon visa legitimation.

– Jag tycker det är dags att personalen i affären borde känna igen mig vid det här laget, säger hon och skrattar.

Mer ensam i stan

Är det inte ensamt att komma hem till stugan en mörk kväll i november?

– Jag tror att man kan vara mer ensam i en lägenhet i stan. Här har jag naturen och djuren. Ibland så äter jag frukost med renarna. De står och äter alldeles utanför fönstret och jag sitter inne i stugan och så äter vi tillsammans. Ibland hälsar en räv på och jag har sett björnspår i närheten.

Hur ofta kommer det människor förbi ditt fönster?

– Inte ofta. Jag vaknade en natt av något ljud och när jag tittade upp stod det en man och tittade in genom mitt fönster. Men han var nog bara intresserad av mitt byggprojekt. Han trodde nog att huset var tomt.

Läs också: Därför borde alla ha en vedspis

Vattnet går inte att dricka

Stugan saknar både vatten och avlopp?

– Vatten tar jag från en bäck som rinner nedanför stugan. Jag gör ett nytt hål i isen med ett spett varje gång jag hämtar vatten. Bara en gång i vinter har bäcken varit bottenfryst. Då fick jag smälta snö i stället. Det tar längre tid förstås. Ett problem är att vattnet i bäcken är otjänligt att dricka. Så dricksvatten får jag hämta nere i byn, berättar hon.

Sofie jobbar som frilansande tv-fotograf för SVT och ibland har hon uppdrag runt hela landet och även utomlands.

– Det är ett kul och omväxlande jobb. Tidigare var jag fast anställd, men jag sa upp mig för att kunna arbeta med de uppdrag som passar mig. Det har jag aldrig ångrat, säger Sofie.

Läs också: Edvins obemannade butik gör succé

”Jag är social”

Vad säger dina kompisar om att du bor helt ensam långt inne i skogen?

– Många tror nog att jag är folkskygg, men så är det inte. Jag är social av mig, men att bo så här passar mig.

– Under början av påsken drar jag till min syster i Umeå. Då är det alldeles för mycket folk i fjällen. Men jag är tillbaka på påskafton. Då är det marknad i Handöl och den vill jag inte missa. Dessutom har jag en fotoutställning på kaféet där jag visar mina bilder från en minnesmarsch som jag gick i vintras tillsammans med militären. Detta för att hedra de som omkom i Karolinermarschen mellan Norge och Sverige för 300 år sedan.

– Vi har en fotoklubb i Handöl som har 50 medlemmar. Inte dåligt när man vet att det bara bor 40 personer i byn, skrattar Sofie.

Guidar grupper i fjällen

Hon är utbildad fjälledare och går med grupper i fjällen. Sofie arrangerar dessutom fjällfestivaler där man får lära sig fjällvett och säkerhet i fjällen.

Så även om hon bor ensam i skogen har hon fullt upp med aktiviteter i Handöl och trakterna runt omkring.