Therese och Mårten Bastbacken tog över gammelfarmors hus i Alfta

I utkanten av Alfta i Hälsingland ligger ett vitt trähus i en brant backe. Bastbacken kallas det då det förr låg en torkbastu för säd här.

– Det var min gammelfarfar Olof som lät bygga huset eller egentligen den lilla gården. Sen tog min farfar och hans systrar gårdsnamnet till efternamn, säger Therese som också heter Bastbacken i efternamn.

Gammelfarmors orörda hus perfekt för en barnfamilj

Sedan några år är det hon och maken Mårten som bor här med sina tre barn. De hade letat hus i trakten i flera år, men inte tänkt på att gammelfarmors hus stod obebott.

– Nej, det hade blivit stående så i över 12 år. Sen vi kom vi på att det ju är jättefint och bra för en barnfamilj, säger Therese.

Hon minns känslan när hon och Mårten gick in i huset för första gången.

Läs också: Karin är elfte generationen på bergsmansgården

Allt stod kvar som förr

Hur allt stod kvar precis som när gammelfarmor Beda ännu levde. Hon blev 101 år gammal.

– Ja, det var nästan lite kusligt. På köksbordet låg hennes korsord uppslaget med pennan intill, ungefär som att hon bara gått ut en kort stund, säger Therese.

Resten av huset var också orört, nästan som ett museum med möbler och saker från tidigt 1900-tal.

Intakt inredning från 1923

Olof och Beda flyttade in här 1923. Även i uthusen fanns många föremål.

– I början var det som en skattjakt, vi hittade hela tiden nya föremål i uthus och lador. Som den här jugendglaslampan, säger Therese och lyfter upp den turkosa, pampiga lampan.

Hon och Mårten har sparat mycket av inredningen för den är fin och speglar husets historia.

Hon lyfter upp den gamla trästolen och visar den sirliga inskriptionen under sitsen: Bedas lilla stol, Alfta den 21 juni 1903.

– Titta här, ropar 7-åriga dottern Felicia och visar sin favorit, den antika, väggtelefonen från tidigt 1900-tal.

Krytisk anteckning på telefonen

En riktig praktpjäs i mörkt ädelträ, som inte många hade hemma på den tiden.

– Olof och Beda hade det ganska gott ställt, han var byggmästare. Det syns på inredningen med rokokomöbler och fina tapeter, säger Therese.

På telefonen finns en kryptisk anteckning kvar, där står ”onsdag kväll”.

– Vi vet fortfarande inte vad det var, vad som skulle hända då, säger Therese och ler.

Läs också: Kusinerna ska baka tunnbröd i släktens gamla fjällhemman

Mårten som är snickare har gjort vissa varsamma renoveringar för att få huset bekvämt för en barnfamilj. Även då hittade de spår av släktingar, särskilt från Thereses farfar Per.

– Han vill lämna märken efter sig, skrev på insidan av väggen när de renoverade satte upp nya tapeter. Det kunde vara något som hände eller vilket väder det var, berättar Therese.

Hittat årtal i dörrfodret

När Mårten skulle bredda dörren i hallen för att de skulle komma in med tvillingpojkarnas vagn syntes spår av tidigare arbete.

– Vi hittade årtal och datum i dörrfodret och då Mårten gjorde likadant, skrev år och datum som nästa generation kan finna, säger Therese.

Huset har en annan kul historia. I kattvinden står två smala sängar och här bodde ett tag en pojke som skulle bli traktens megakändis, Gösta ”Snoddas” Nordgren.

– Ja, hahah, tänk att han och farfar delade det kyffet, säger Therese förundrat.

Nu drar Felicia henne i armen. Hon vill gå ut på gården och hoppa studsmatta.

Hennes 4-åriga tvillingbröder Botvid och Melker har just kommit hem med sin pappa och håller sig lite blygt intill honom.

Från ett hörn mellan uthusen hörs ett ivrigt kacklande. Där finns en inhägnad hönsgård där ett tjugotal höns, de flesta av rasen Wyandotte. De lägger cirka 10 ägg per dag sommartid. Felicia kramar liten tufsig grå höna som är hennes favorit.

På infarten finns en rolig vägskylt med tecknade höns och texten ”Är de på vägen nu igen”.

Men i dag är flocken för stor för att få gå lös, men tupparnas galande hörs till grannarna.

– Än så länge har ingen klagat. Men vi körde en runda och frågade längs vägen om någon hade störts. Tvärtom tycks vi ha inspirerat andra till att också skaffa höns, säger Therese.

Bevarad snickarverkstad från 1900-talets början

I uthuset intill hönsgården döljer sig en riktig pärla. En helt bevarad snickarverkstad med en snillrik drevanordning i remdrift som löper längs väggar och tak.

Den var hypermodern på 1900-talets början och drev allt från bandsåg och planhyvel till borr.

– Men vilket oljud det måste ha varit, en fruktansvärd arbetsmiljö, säger Mårten som själv är snickare.

Planerar att öppna verkstadsmuseum

Även verkstaden ser ut att ha stått orörd i många decennier. På väggarna hänger verktygen i prydliga rader, komplett utrustad med allt som en snickare behövde då.

Therese och Mårten inser hur unik verkstaden är och har planer på att öppna den för allmänheten, som ett litet museum.

Hon hann aldrig träffa sin farfarsfar som dog tidigt, men farfarsmor Beda levde tills Therese var 10 år.

Läs också: TV-paret Kalle och Brita vill skapa en egen släktgård

Både hon och Mårten slås av likheterna mellan deras och Olof och Bedas liv.

Framför allt att båda paren först fick en dotter och sen tre år senare, tvillingar. Och att Mårten är snickare precis som Olof.

Precis som farfars äldsta syster Astrid älskar deras dotter Felicia att leka i lekstugan.

– Den byggde gammalfarfar Olof åt sin dotter så att hon inte skulle vara ledsen när hon hade fått tvillingsyskon som tog all uppmärksamhet, säger Therese.

Släkten bor längs vägen

Nu tjuter glassbilen och barnen drar med sig pappa bort på vägen. Släktbanden sträcker sig faktiskt även utanför tomten och till flera hus i grannskapet.

– Ja, flera av dem är släkt i alla fall på på långt håll, kusiner och tremänningar till min farfar och pappa, säger Therese.