Ulf Norrman bor på en fäbod utan el i skogen i Dalarna

Varken min mobil eller fotograf Marias telefon har täckning när vi försöker leta oss fram längs branta skogsvägar.

Tills slut når vi fram. En glänta öppnar sig med några timrade hus.

Det är en gammal fäbod högt beläget några mil från Mora.

I det rundtimrade huset längst ut mot skogen öppnas dörren och en man med keps, skägg och vänlig blick hälsar oss välkomna.

– Ni körde fel väg, men det är det många som gör, säger han på omisskännlig skånska.

Ulf Norrman är född och uppvuxen i Trelleborg och där har sina föräldrar, syskon och många vänner kvar.

Skåning hittade friheten i skogen

Han hade ett bra liv som mäklare men längtan till ett annat liv växte sig allt starkare.

– Jag sökte en frihet och ett oberoende, säger han.

– Och jag älskar naturen och skogen och längtade efter ett lugn som inte finns i en stad, fortsätter han.

Det första steget mot ett nytt liv tog han för fyra år sedan när han bodde i en liten timmerstuga utanför Tyringe i Hässleholms kommun under ett år.

– Det var fint men låg lite för öppet. Jag vill ha skog omkring mig, säger han.

Läs också: Yvonne och Owe lever fäbodliv året om

Älskar tystnaden – långt från trafikbrus

Så han lusläste husannonserna på nätet och fastnade för detta ganska ensligt belägna hus – långt i från större vägar och trafikbrus.

– Ja, lyssna – hör ni hur tyst det är, säger han och stannar upp.

Inte ett enda människoproducerat ljud hörs, utom våra röster. Inte ens det svagaste vägbuller på avstånd, bara skogens sus i vinden.

– Det här är guld värt, säger Ulf med eftertryck.

Bor off grid i gammal fäbodstuga

Sommartid är det lite mer liv här, då övriga stugorna i fäboden bara används som fritidsboende och jaktstugor.

– Många är bara här några dagar åt gången för att klippa gräset, säger Ulf och ler.

Solen står lågt över trädtopparna i den omgivande skogen.

Snart kommer den mörka årstiden då det blir kolsvart här i byn när solen har gått ned. Om inte månen och stjärnorna lyser upp. För även om Ulfs hus är byggt av riktigt rejält timmer och är skönt vinterbonat är det inte anslutet till något elnät. Inga elledningar syns så långt ögat kan se.

– Nej, det här är off grid, precis så som jag vill ha det, säger Ulf nöjt.

Läs också: Sofie bor ensam i en stuga vid fjället utan el och vatten

Producerar sin egen el

Den el han behöver producerar han själv genom solceller på taket – och ett litet dieselverk som slår på vid behov. Dessutom har han specialbatterier, AGM-batterier, som laddas upp av solcellerna och fungerar som ett lager.

Inne i huset har han en mätare som både visar eltillgången och nivån i vattentanken som för övrigt är en ombyggd mjölktank

Uppdaterat tekniken

Det ser avancerat ut och Ulf medger att det inte är han som har installerat det, utan den förre ägaren. Han har dock gjort en del uppdateringar och modifieringar.

– Men just att huset är off grid var lockande för mig, säger han.

Nu har han bott här i ett år, även under den mörka vintern och har börjat längta efter att fullfölja sin största dröm och bo ännu mer ensligt.

Han drömmer om att köpa lite skog och bygga en stuga av eget timmer långt inne i skogen, säger han.

– Det är inte för att jag osocial. Tystnaden och lugnet är dyrköpt idag och jag vill ha en plats att bo på som ger mig detta, säger han.

– Men detta äventyr skulle jag gärna vilja dela med någon speciell, fortsätter han och ler.

Får ofta besök av vänner

Ulf får ofta besök av vänner och jobbar natt som undersköterska i kommunens äldreomsorg. Han tycker verkligen om både arbetet med den äldre och sina arbetskamrater.

– Eftersom jag har en undersköterskeutbildning i grunden, valde jag att göra en paus i mäkleriet för att hjälpa till och stötta upp i vården under pandemin, säger han.

– Men jag har ett behov av tystnaden och närheten till naturen, säger han.

Nu buffar Ulfs hund på honom, den ulliga Alaskan malamute-tiken Chreya. Hon kom just ut ur sin fint timrade hundkoja med gräsbeväxt vedumtak.

– Den har jag isolerat invändigt, mot värmen då Cheyas tjocka päls gör att hon blir så varm på sommaren, säger han.

Hunden Cheya ger fint sällskap

Han kramar om den nallebjörnslika hunden som gärna följer husse i hälarna hela dagarna om hon får.

– Jag är så glad att jag har henne. Det är underbart att vandra i skogen med henne och ha hennes sällskap, säger han.

Rustikt som ett nybyggarhem

Vi går in i hans timmerhus, så rustik inrett att det kunde vara ett nybyggarhem i den amerikanska västern. Men betydligt bekvämare och modernare. Väggarna är av grovt rundtimmer och på en av dem sitter ett renskinn uppspänt.

I mitten av nedervåningen står en stadig murstock som löper upp till skorstenen i rummet som är öppet upp till tacknocken.

En gammaldags gungstol med ett fårskinn över ryggen står framför den öppna spisen. I den sitter braskassett för att ge maximal värme.

Timrat av närbelägen skog

På andra sidan murstocken, i köksdelen av det stora rummet står en vedspis av järn.

– Båda eldstäderna och murstocken ger skön värme här, säger Ulf.

Allt i huset, köksskåp, bänkar och hyllor är snickrat av massivt furu och från den närbelägna skogen samt skiffergolv från Älvdalen.

Läs också: Titta in i timmermannen Markus 1800-talstorp

En brant stege eller trappa med ”pinnar” av halverade timmerstockar leder upp till övervåningen.

Där håller Ulf just på att färdigställa en liten inspelningsstudio med bra ljuddämpning.

– Jag har sedan 2008 drivit en internationell podcast som heter soulinterviews, där jag har intervjuat flera hundra soul-och RnB artister i USA framför allt, säger han.

Har mobilt internet

Den har varit vilande de senaste två åren men nu ska han återuppta både podden och radioprogrammet på engelska stationen Solar Radio igen.

För mobilt internet har han, uppkopplingen funkar trots det ensliga läget, likaså hans mobil. Han har satt upp en kraftig riktantenn på taket.

Så snart kommer han att ringa spännande artister på andra sidan Atlanten igen, från sin fäbod i Dalarna

Plötsligt hörs ett skarpt, illhögt ljud nedifrån stugan. Det låter som ett brandlarm men visar sig vara papegojan Consuela som har lärt sig imitera ett brandlarm.

Imiterar Ulfs mammas röst

Hon flyger upp och sätter sig på Ulfs axel och pickar honom försiktigt och kärvänlig på hans öra med sin näbb.

Då och då utstöter hon olika ljud, bland annat säger hon hej med exakt imitation av Ulfs mammas röst.

– Ja, med henne så är det ju sällan så tyst här hemma, men det är skönt med lite ljud även om jag gillar att bo här i tystnaden, säger han.

Följ hans liv på Instagramkontot: @myoffgriddiary