Markus och Erika älskar det vinda och skeva i sitt torp i Illmyra

Efter slingrande vägar genom åkrar, ängar och skogar nära Krylbo i södra Dalarna, når vi till slut byn Illmyra.

Bakom en grön häck döljer sig ett rött 1800-talstorp med gammeldags förstukvist.

På kortsidan mot skogen sticker en ny, rundad tillbyggnad ut med ljust, färskt timmer.

– Det är egentligen emot våra principer att riva en hel vägg sådär, men vi behövde få ett större kök, förklarar Markus Tarvainen.

Byggt i samma stil av timmerman

På tillbyggnaden har han spikat fast kilsågspanel med lock på timret för att det skull överensstämma med det övriga huset.

Det hörs att han är en timmerman som kan sitt hantverk. Både han och sambo Erika Bengtsson älskar gamla hus och vill bevara originalskicket på sitt torp så mycket som möjligt.

Läs också: Anna och Torbjörn hittade hem på sekelskiftesgården i Dalarna

Gamla hus har personlighet

Han blir lyrisk när han pratar om gamla timmerhus. Varje år åker han och en vän till Ryssland eller någon av de forna baltstaterna för att titta på de typiskt ryska, gamla timmerhusen – smyckade med mycket snickarglädje.

– Känslan i ett gammalt hus är fantastisk. Varje dörr och varje golv har sin egen personlighet efter många generationers användning, säger han.

Direkt innanför farstun ligger köket med sina ljusgröna köksskåp från 1940-talet. Ovanför diskbänken sitter en hylla med glassbehållare för mjöl, socker, havregryn med mera.

På köksbänken sitter en perstorpsskiva i virrvarr-mönster och intill står vedspisen i gjutjärn med murad spiskåpa.

Parets 5-årige son Stig hjälper till att duka fram kaffe och hembakt bröd. Köksbordet har nu gott om plats i den nya tillbyggnaden.

Ljuset strömmar in genom de tre stora fönstren, men väggarna har ännu inte fått sin slutfinish.

Lerklinade väggar – metod för isolering

Timmerstockar tittar fram under den skrovliga, lerklinade ytan. Lerklining är en gammal metod för att isolera ett hus invändigt genom att smeta på en blandning av lera, sädesslag eller halm.

– Man får lägga flera lager innan det är klart, berättar Markus.

När de renoverade det övriga huset knackade de ned den gamla lerkliningen, blötte den och använde den på nytt.

Tapet med 1800-talsmönster

Den är nu dold bakom de fina tapeterna, nytryckta efter gammal förlaga. Som den grågröna tapeten med stora blommor i vardagsrummet. Den heter Wilhelmina efter förlagan som från kyrkstugorna i den lappländska orten på sent 1800-tal.

– Den passar bra här, till torpet stil, säger Erika.

Det gamla trägolvet har fått ny slipning och oljats in men har kvar sin skevhet.

– Ja, för det känns fel att räta upp golv i gamla hus, det blir för rakt. Det är det skeva och vinda som gör huset levande, säger Markus.

Paret har inte tagit den snabba eller enkla vägen när de har renoverat.

Läs också: Annorlunda återbruk: Annika gör guld av det rostiga

Återanvände material vid renovering

Som när de skulle rusta taket och tog ur den gamla isoleringen – för att spara och återanvända.

– Vad jag inte visste var att ovanpå lagren av torv låg ett lager kolstybb, som man lade dit mot möss. När jag rev ut torven föll den ned och sotade ned allt, berättar Markus.

Sovrum på forna kallvinden

Övervåningen var en oinredd kallvind tidigare. Där har Markus och Erika isolerat och satt in skiljeväggar så att det har blivit tre rum.

Deras sovrum, eget rum till Stig och ett litet bibliotek. Och en veranda ovanpå den nya köksutbyggnaden, med ett räcke i härdigt lärkträ.

– Här är det fint att sitta och fika och titta ut över skogen och åkrarna intill, säger Markus.

Handblåst glas ger fint ljus

Inne i hans och Erikas sovrum är det somrigt med grönblommig tapet och ett fint ljus som silar genom de gamla fönstren. De har tillverkats genom en gammal metod – valsning, då glaset drogs mellan två valsar.

– Gammalt glas är så levande, med ojämnheter som blir som prismor som sprider ljuset. Ljuset liksom dansar på väggarna, säger Markus poetiskt.

Garderober byggda av pärlspont

Garderoberna är lite av en innovation, med dörrar av pärlspont gjorda av en snickarkompis till paret.

5-årige Stigs rum är inrymt i en kattvind, långsmalt med mysigt snedtak. Här har han plats för alla sina leksaker och skrivbord.

Nu hörs ett skall från trädgården. Därute vilar de två blandrashundarna Sigge och Sara på trädgårdssoffan. Mittemot ligger katten Ture på en trädgårdstol.

– Hahah, de har ockuperat våra utemöbler, de trivs där, säger Markus och skrattar.

Läs också: Fredrik och Hanna rustade ”Glashuset” i jämtländska Ede

Timrar hus i ladan

Inne i den ganska stora ladan finns Markus senaste projekt. En ny varmfarstu på baksidan som han bygger färdigt inuti ladan och som sedan plockas ned i delar för att byggas upp igen utomhus.

– Det är lite som lego för vuxna, säger han och ler.

Precis på samma sätt jobbar han när han bygger nya, större timmerhus. Håller till inomhus, med skydd för väder och vind, och bygger huset i delar, noga märkta.

– Det var helt otippat att jag skulle bli timmerman. Egentligen ville jag bli konstnär och målar fortfarande en hel del. Men jag gick en kurs och fastnade för hantverket, berättar han.

Flitigt anlitad timmerman

Sedan dess har han åkt landet runt på olika uppdrag och blivit en skicklig och flitigt anlitad timmerman.

Det senaste året har han och några andra jobbat med att bygga upp en stor timrad kåk åt en filmproducent från Stockholm som har rötterna i Dalarna.

– Det är så fascinerande med ett bra timrat hus – det kan stå i flera århundraden, säger Markus.

Han och Erika trivs här, det är hennes barndomstrakter. De försöker att inte bli stressade över allt som fortfarande finns kvar att göra på huset. Taket och dörren på förstukvisten, hängrännorna på ladan, med mera.

– Nej, huset är så bra i grunden och vi har redan gjort tillräckligt så att det är trivsamt att bo här, säger Markus.