Gå till innehåll
Shopping Utbildning
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Jakt & fiske 12 oktober 2016

”Vi jagar vår mat i skogens eget skafferi!”

Allt började när han såg pappa skjuta ett rådjur. I dag lever Pontus Hammarlund och hans familj till stor del på vad skogen ger.

Bild 1/3 FOTO: Calle Stoltz
Bild 2/3
Bild 3/3

Hans fru Sandra var vegetarian när de träffades. Av etiska skäl. Hon tyckte att det var fel att döda djur.

– Men jag bad henne följa med åtminstone en gång för att se hur det är, säger Pontus Hammarlund.

En junikväll i Roslagen satt de två tillsammans när en stor vildsvinsgalt helt överraskande klev fram ur skogen och ställde sig bara 80–90 meter bort. Pontus fick in den i kikarsiktet och galten stöp omedelbart av det första och enda skottet. På ett ögonblick greps Sandra ”av det som inte går att förklara”, av jaktlusten som Pontus Hammarlund ser som nedärvd i oss människor.

– Även de som inte jagar får ut jaktlusten på något sätt. Genom att spela fotboll eller springa i löparspåret till exempel, säger han.

Började som treåring

Han minns tillfället när han själv blev jägare. Som treåring satt han i fönstret på familjens lilla gård i Dalarna och såg sin pappa smyga i skogskanten och skjuta en råbock ute på fältet.

– Det var där och då det hände. Sedan fick jag en träbössa och en visselpipa. Om jag gick vilse i skogen var det bara att vissla för att bli hittad.

Land.se skriver om Pontus Hammarlund och hans familj som jagar eget kött i skogen.
Här skjuts det bara med träbössan. Siri och Hedda får följa med pappa upp i jakttornet.

I dag är han 36 år, har jagat hela livet och har dessutom skrivit boken ”Att döda ett djur” där han berättar om jakt på allt från älg till hare. Läsaren kommer ut i markerna tillsammans med erfarna björnjägare, jaktelever och gravida älgjägare. Spännande ståndskall blandas med korvgrillning och samtal om meningen med alltihop.

– Jag har noterat ett ökande intresse för jakt. Men samtidigt är många människor längre från naturen i dag. Allt fler bor i städer och allt färre lever och verkar i naturen.

– I dag får folk sin kunskap om naturen på TV, vi blir mer och mer betraktare än deltagare i naturen. På sikt kommer man inte att förstå jakt, som är en enorm resurs av viltkött och rekreationsupplevelser.

Jagar varje vecka

Han vill gärna hjälpa till att öka intresset och kunskaperna om både jakt och natur, samt göra oss mer till deltagare. Själv är han en del av naturen året runt och jagar i princip varje vecka, trots att han bor och arbetar i Stockholm.

– Men all ledig tid är jag och familjen på vår lilla gård utanför Österfärnebo i södra Gästrikland.

Där går hans äldsta dotter Siri, sex år, med samma täljda träbössa som hennes pappa en gång hade. Hon har redan fått vara med och jaga nötskrika och lärt sig plocka fågeln själv. Pontus tycker att nötskrika är en kraftigt underutnyttjad resurs trots sitt utsökta kött.

– Det är fantastiskt gott. Jag steker brösten som förrätt, med grönmögelost och valnötter till.

Land.se skriver om Pontus Hammarlund med familj som jagar eget kött i skogen.
Sexåriga Siri har lärt sig plocka nötskrika, och snart ska hon få äta den.

Familjen äter inget annat kött än vilt, och de tar så mycket de kan av allt annat som skogen bjuder på i form av bär och svamp. Fiskar gör de också.

– Jag vill inte ge barnen kött med antibiotika, så ibland går jag ut och jagar just för att vi behöver få mer kött.

Något generad understryker han att de inte ska framstå som någon sorts supermänniskor, bara för att de tar mycket av sin mat från naturen.

– Det är sådant som folk på landet alltid gjort, det är helt naturligt att plocka bär och svamp. Och jagar man inte själv så får man kanske kött av grannen.

Vill ta vara på allt på djuret

En sak Pontus Hammarlund vill bli bättre på är att ta vara på mer av viltet. Det tycker han skulle motivera jakten ännu mer.

– Det finns fina styckningsdetaljer som många inte tar vara på, till exempel kinderna på älg. Lever och tunga får man väl lära sig att gilla, och fast jag inte tycker om pölsa så vill jag ändå ta vara på mer slamsor från ben och göra just pölsa.

Han uttrycker det som att man alltid kan ”stretcha” det en bit till och berättar om en jägare som är ett bra exempel på detta.
– Han äter till och med bäversvans. Och det är klart att man ska göra det!

Väl hemma i Gästrikeskogen blir det ofta en tur med bössan, och därmed naturupplevelser och kanske till och med kött på bordet. Det är sådant som jägare brukar nämna när meningen med jakt diskuteras. Men han är ute efter något annat också.

– En bra jaktdag innehåller hela känsloregistret. Eufori, sorg, rädsla. Plus att det är det enda tillfälle jag kan stänga av allt annat, verkligen allt.

Respekt för det vilda

Han nämner också ordet vemod, och att jakt nog är mer vemod än nöje.

– Att släcka ett liv är, och ska vara, förenat med ett visst vemod. Det hänger ihop med den respekt för vilt och naturen jag tycker krävs av en bra jägare. Men det utesluter inte glädjen i att ha lyckats, att ha dödat rätt djur utan att det fått lida det minsta.

– Det är alltid en balansgång och därför avstår jag många gånger ett skott, för det känns misslyckat om vemodet blir större än lyckan.

Det där som inte går att förklara. Pontus försöker verkligen, både för sig själv och för andra. Och hans fru förstår. I dag har hon jägarexamen och äter viltkött. Men inget annat kött.

Så lagar du Pontus nötskrika

Plocka fågelns bröstparti.
Bryt ut bröstbitarna och låt bröstbenet sitta kvar på bröstfiléerna.
Stek på hög värme i smör, högst en minut på varje sida. Salta och peppra.
Lägg köttet (2 bröst per person är lagom) på en bädd av grönsallad och med en bit grönmögelost ovanpå. Strö över rostade valnötter och ringla slutligen över lite honung. Servera som förrätt.

Land.se skriver om Pontus Hammarlund med familj som jagar eget kött i skogen.

Journalist

Namn: Pontus Hammarlund.
Yrke: Journalist och bloggare.
Ålder: 36 år.
Bor: Gård utanför Österfärnebo och lägenhet i Stockholm.
Familj: Frun Sandra, döttrarna Siri och Hedda.
Fritid utom jakt: Fiske och musik.
Favoritjakt: Allt som sker med hund, gillar det samarbetet.
Drömjakt: Afrika är en dröm. Vill uppleva kontinenten ur jägarens perspektiv. För viltstammarna ska ju beskattas även där. Men det är inte troféjakten som lockar.
Godaste vilträtten: Carpaccio på rådjur.

 

Spara

Spara

Spara

Spara

Populära ämnen på Land.se

Gör som 60 000 andra!

Missa inte Lands nyhetsbrev

Få lästips om hem och trädgård, mat och dryck samt djur och natur

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Läs artiklar i säsong

Till toppen