Är detta Lands unikaste text någonsin?

Det är inte första gången jag tar mig an ämnet, men ni Landläsare brukar gilla att vårt kära svenska språk får sig en omgång.

För det går inte att komma ifrån. Språk är underbart. Både att njuta av och att häckla. Roligast är faktiskt att gnälla, både på hur språket används och på hur det förändras.

Idag ska det handla om inflation. Ni vet, när något förlorar i värde och där värdeminskningen kompenseras. Inflation brukar handla om pengar. Till exempel kostade min favoritglass 88:an en krona i mitten på 1960-talet. För att få samma smaskighet idag får jag punga ut med minst 20 kronor.

I språket märks samma utveckling, och den har pågått länge. En sliten klassiker är ordet ”någonsin”. Förr kunde det räcka med att säga ”för första gången har någon hoppat högre än sex meter i stavhopp”.

Nuförtiden skulle tio av tio sportjournalister säga ”för första gången NÅGONSIN har…”. Jag har till och med tvingats häpna över ”för första gången någonsin i historien…”. Dubbelfel!

Men varför? ”För första gången” betyder just att det inte hänt tidigare. Det där någonsin behövs inte. Men det har som sagt gått inflation i språket. Uttrycken måste tydligen förstärkas för att räcka till.

Läs även: Ska robotar skriva våra krönikor?

Många andra ord laddas upp enligt samma logik, trots att de i sig själva har en entydig mening. Unik, till exempel, betyder ”det enda av sitt slag”. Men gåtfullt ofta ser vi hur det i onödan förstärks till ”helt unik”.

Vad blir nästa variant? Kanske att något är unikare än något annat som bara är unikt? Kanske att något är unikast?

Det finns en rad liknande exempel: tom – helt tom, stängd – helt stängd, fullsatt – helt fullsatt, äkta – absolut äkta, meningslös – fullständigt meningslös.

Nymodigheter i samma anda dyker upp hela tiden, och det har blivit en personlig sport att försöka upptäcka dem. Nyligen gjorde jag ett fynd.

I lokaltidningen läste jag härom veckan om hur den kommunala kulturskolan försöker satsa, trots minskade anslag. I artikeln uttalade sig ansvariga om att ”kulturskolans vision framåt handlar om…”.

Vadå framåt? En vision kan väl inte handla om någonting bakåt i tiden? Då är det ju ingen vision. Det borde räcka med att ”kulturskolans vision handlar om…”. Ordet ”framåt” har blivit ett modeord som ska få allt att låta tjusigare och mer ambitiöst.

Senare i texten meddelades att ”förhoppningen framåt är att kunna fortsätta…”. Suck! Stryk ”framåt” och betydelsen blir minst lika klar.

Läs även: Språkfelen Landläsarna retar sig på

Nå, outgrundliga äro språkutvecklingens vägar. Att försöka backa och rätta till förefaller svårt. Många hävdar att det bara är att följa med och inte bråka. Världen förändras, människorna förändras och språket förändras.

Men man kan i alla fall försöka ha lite roligt åt alltihop. Jag och en mig mycket närstående, samt väldigt språkkunnig, person skojar ibland om det.

”Jag älskar dig jättemycket” kan man få höra. Det är förstås värmande ord, men ”älska” har väl redan en absolut innebörd? Antingen älskar man, eller så älskar man inte.

Alltså kan man inte fjompa till det med att ”älska jättemycket”. Det är roligt, men språkligt felaktigt. Helt och fullständigt och totalt och tveklöst felaktigt. Hejda den språkliga inflationen!