Det är dags för en ny högtidsdag. Jag utnämner härmed första lördagen i varje månad till Laga-lördag.

Vi börjar med en rak upplysning. Jag går omkring med drygt 15 000 liter vatten runt benen. Det är så mycket vatten det går åt för att gro bomullen i mina jeans. Vårt vidlyftiga sätt att hoppa i och ur kläder, slänga och rata har bland annat tömt innanhavet Aral-sjön på vatten.

Läs också: Så dåliga är dina kläder för miljön

Är du less på miljöprat? I så fall vill jag infoga att jag tycker att det är både oförskämt och snorkigt att ta hem så fina varor som tygerna är och behandla dem som trasor från dag ett. Det är helt i klass med att stampa på brödskivor eller kallbada i vaniljsås.

Behåll den tanken medan jag tar dig med genom mitt hem och det tyg-omlopp som det med tiden utvecklat.

Läs också: Knyt en strumpgubbe

Jag ska vara ärlig. Omloppet har inte kommit till för att jag varit särskilt miljömedveten, inte har jag varit sparsam heller. Det har i stället varit en kombination mellan att jag avskyr att shoppa kläder och att jag gillar att lista ut hur man gör grejer själv.

Kapabel och tjurskallig men illa klädd.

Åter till tyg-omloppet. Det bor en hel del missanpassade plagg i garderoben förutom de paltor jag faktiskt använder. Högen med syntet-tröjor som ”i-alla-fall-duger-att-måla-i” är ganska omfångsrik. Ur den högen föds sällan något nytt.

Annat är det med ulltröjorna. Jag sätter fula lappar på slitna fläckar och de där små hålen som pälsängrarna gjort pluggas igen med mer eller mindre lyckade stoppningar. När hoppet till sist är ute repas valda delar upp och blir ränder i stickade strumpor.

T-tröjor har tre liv. Först får de gå till jobbet, när de varit med ett tag bärs de dolda under nåt tjusigare plagg. Sen får de slänga omkring hemma och när de ruttnat ihop helt hamnar de i bitar i traslådan.

Jag har inte köpt en disktrasa på mer än 10 år. På diskbänken står en glasburk med tygbitar i alla färger. Före detta paltor allihop.

När nämnda paltor sönderdelas spar jag ett och annat blixtlås, valda stroppar och spännen och gömmer i en röd plåtburk.

Läs också: Laga slitna tröjan med en stickad lapp

I syrummet ligger en trave brallor. Spruckna byxbakar får en lapp, knäppa byxor klipps av till kortbyxor och riktigt pösiga jobbarbrallor sys klumpigt in i baksömmen.

Sen är det de där hopplösa tygerna som inte ens duger till disktrasor. De ligger i panikpåsen, den jag rycker fram när jag måste proppa igen ett öppet ventilrör eller hindra golvdrag.

Så har vi sista utposten. I ett skåp i sovrummet rultar trasselhögen. Den är en oformlig massa av fina små bitar och remsor jag fastnat för. Det är i den ”jorpan” jag letar lappar att laga med och virke till roliga lapptäcken.

Nej, jag är inte ute och går med håven. Det är inte särskilt präktigt gjort egentligen. Jag berättar bara för att visa att det går.

Men jag kan ju inte, kanske du säger. Kunde inte jag heller! Min mormor var en absolut trollkonstnär när hon lagade jeans. Hon lappade inte, hon fällde in och figursydde lapparna. De bara smälte in i brallbakarna som väl ältat tuggummi i heltäckningsmatta.

Det kunde inte jag. I stället har jag börjat med att laga fult först och blivit lite bättre för varje gång jag försökt.

Så vad säger du? Är du med? Första lördagen i månaden blir det Laga-lördag. Jag ska stoppa tån på en socka. Vad gör du?

Läs också: Så här snyggt lagar du hålet i favoritsockan