Den första snön. Minns du när du såg den? När du för första gången fick uppleva hur marken täcktes med denna glittrande nederbörd och hur den lyste upp jordens yta för första gången? Detta vita guld som inte går att värdera. Som kan vara tungt som bly vissa milda dagar men lätt som bomull en klar och kall dag.

Snö. Tänk så många ord som beskriver den. Ord som beskriver dess olika användningsområden och former och som jag nu vill ropa ut betydelsen av för oss som bor i Norrlands inland. En landsdel som i decennier och generationer fått se sina naturresurser förvaltas av andra, eller av det som vi egentligen är en del av, nämligen landet Sverige. Sverige som bildligt talat håller på att tippa ner i Bottenviken på grund av den urbana normen och det eviga tillväxtmantrat.

Nu vill jag ropa ut att snö kan bli det som får landet att räta ut sig. Snö är en naturresurs som inte kan tas ifrån oss. Den kommer från himlen och blir kvar på marker med tjäle och är både till glädje och förtret.Läs också: Du hittar alla Malin Ackermanns krönikor här

För ett par veckor sen satt jag på nattåget upp till Kiruna och hörde följande konversation. Tåget kom söderifrån och två av passagerarna som hittat en ”för stunden-vänskap” resonerade så här om snön utanför tågfönstret:

– Äntligen får man se riktig snö!

– Ja, eller hur?!

– Hemma är det bara regn och regn. Runt oss bor en del barn som inte kan ha nå’ roligt alls.

– Nä, och man kan inte låta bli att tycka synd om alla skidåkare.

– Precis, och dessutom gör snön att det blir så mycket ljusare. Den liksom lyser upp tillvaron.

Det var inte annat än att jag blev lite stolt. Jag som bor mitt i snön. Men den känslan blev något mer nyanserad när jag efter ett tågbyte med nya resenärer och erfarenheter fick lyssna på två kvinnor som diskuterade livspusslet:

– Ja, åsså är de den här förbaskade snön. Man måst ju ställ’ väckar’n en timme tidigare och skotta sig svetti’ för att ungarna överhuvudtaget ska ta sig iväg till skolan. Kanske skull’ man skicka ungarna till skolan på skidor som förr i ti’n? Å, varför måst’ de’ komma så jämrans mycke’ snö i flera dagar precis när gubben är borta?

Om snö tycker vi mycket och olika och under vårvintern kommer två stora snöarrangemang att arrangeras i min hemstad Lycksele. Skidor både utför och på längden ungefär som befolkningskurvan kan beskrivas för vår kommun som i många år har tappat befolkning i arbetsför ålder precis som andra inlandskommuner.

Men nu ser jag ljuset. Och ljuset kommer i form av snö. Ljuset som kan locka både arrangemang, turister och hemvändare genom det vita guldet som inte går att vaska bort.