Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 27 september 2019

Det händer saker på landet hela tiden – men under ytan

Varför kan inte landsbygden beskrivas levande i svensk media? Den frågan ställer sig Lands krönikör Terese Bengard i sin krönika och menar att även om det kanske inte syns så händer det saker – hela tiden.

 Terese Bengard önskar att de som ”åker ut i landet” och gör sina analyser vågade stanna längre än några timmar på de platser de skildrar.
Terese Bengard önskar att de som ”åker ut i landet” och gör sina analyser vågade stanna längre än några timmar på de platser de skildrar. FOTO: Terese Bengard

Med jämna mellanrum åker skribenter från större tidningar ”ut i landet” och gör så kallade ”betraktelser”. Det kan vara ett kort stopp i vad som kan ha varit skribentens födelseort (som hon valt att fly ifrån när hon var ung och som hon känner ett starkt förakt för). Eller så är bara en plats som hon valt att åka till för att det hänt något negativt där. Ett mord. En skottlossning. En nedläggning.

De här exkursionerna följer en bestämd mall. Det är ”dött” i det aktuella samhället. ”Ingen” är kvar. Det hänger ”stängt”-skyltar på dörren just när skribenten passerar.

Är det så där jag bor?

Tja. Om jag en lördagskväll åker längst Centralgatan i Hammarstrand skulle det visst kunna tolkas som att ”allt” är dött. Affärerna är inte öppna till 23. Det finns ingen nattöppen mack eller hamburgerkedja. Restaurangen på hörnet har stängt och den lokala pizzerian har bara några få kunder. Inga barer, inga nattklubbar, inga hak överhuvudtaget. Men att det inte skulle förekomma social samvaro, fester och musik är en helt felaktig analys.

Det händer saker. Hela tiden. Under ytan.

Läs också: Så förhindrar du fåglarna från att flyga in i dina fönster

På Hyssbacken i Krokvåg samlades det för ett tag sen ett 100-tal personer för musikfest. Det bjöds på hemlagad mat. Tjälknul, potatissallad, hembakt tunnbröd och färska jordgubbar. På bryggstugas förstukvist uppträdde band efter band som alla skolats i ”rockhusets” anda; alltså en fritidsgård för musikintresserade i bygden. Folk skrattade, dansade, åt, pratade, drack och kramades.

På Solbacken i centrala Hammarstrand prövas olika champagnesorter i goda vänners lag. Nästa helg är det cykelfest. De som deltar får hemliga gäster på besök och äter tre-rätters middag och man cyklar mellan ställena.

Till helgen är det 150-årsfest i Pålgård med tre ur släkten Svenningson som fyller år och ställer till stort kalas. Med mat och dryck och mer livemusik.

I Kullsta anordnas pokerkväll och på logen i Hällesjö är det dans. Vid badplatsen nere vid Indalsälven samlas ungdomarna för kvällsdopp och samkväm. Damerna i byn har ”syjunta” (de dricker vin och skrapar Trisslotter).

I bastun i Pålgård förs förtroliga samtal om livet.

Vid köksbordet hemma hos grannen diskuteras politik. Intensivt.

I Selet är det bilbingo.

I jaktkojan på skogen fest.

På Hembygdsgården tårtkalas.

I Näset dyker ett pop-up retrocafé upp under en vecka.

På Gärdgränd anordnas alternativ Nobelmiddag.

På Höggården är det Gala med stort G.

Det är inte särskilt vanligt att det vaskas champagne – men inte heller att det dricks hembränt. Det är inte så att man sitter uppsnofsad till tänderna med botoxstela pannor och Gucciväska – men det är inte heller så att man har blå snickarbyxor och gummistövlar. Det är varken Sex & the City eller Den sista färden.

Det är något helt eget. Något bortom trender och hippa ”influencers”. Media beskriver ofta svensk landsbygd som en grå kuliss. Som ett status quo. Händelselöst och odynamiskt. Något man ”åker ut” till; skickar en sond till; besöker som vore det en främmande planet.

Jag skulle önska att de som ”åker ut i landet” och gör sina analyser vågade stanna längre än några timmar på de platser de skildrar. Eller i alla fall gav sig tiden att förstå. Att de inte bara gjorde en kort ytlig betraktelse utifrån storstadens mall som – ofta – slutar med att de dömer ut ett ställe som ”utan puls”. Den där pulsen finns på landsbygden också. Men inte på Centralgatan utan på olika fester och sammankomster som inte är synliga för den tillfälliga besökaren. Läs mer: Du hittar alla Terese Bengards krönikor här

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen