Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 4 december 2018

Ett monster i källaren – vinner jag eller pannan?

Husets varma hjärta visar sig vara ett mekaniskt monster? Lands Kristina Bäckström berättar om hur det känns när källarlivet är rena mardrömmen.

 Lands Kristina Bäckström berättar om hur det känns när källarlivet är rena mardrömmen.
Lands Kristina Bäckström berättar om hur det känns när källarlivet är rena mardrömmen. FOTO: Istock

Du har ett monster i källaren och jag har ett monster i källaren. Nästan alla har det – ett trolltyg, en förunderlig bortbyting, en hukande figur i hörnet.

När vi kom till vårt röda hus var monstret en eldsprutande drake. Jag lovar.

Maken kom rusande uppför trappen: ”Det sprutade eld där nere!”

Den gamla oljepannan hade andats in, släppt upp luckan så att brännaren riktades ut i rummet och fräst till. Eldkvasten var dryga halvmetern.

Andra gånger nös hon bara till, den gamla plåtklossen. Oooåsch! Källaren fylldes av fet oljerök.

Läs också: Krönika: Ska du också göra korv? Är du riktigt, riktigt säker?

Hon fick komma till pannhimlen och den stora oljetanken som matat henne blev nerskuren och utburen.

I stället fick vi en värmepump som beskrevs som en ”modäärn anläggning” – ren, tyst och tjänstvillig. Den såg ut som ett beskedligt kylskåp med blinkande lampor och till en början trodde vi att huset var monsterfritt.

Det var det naturligtvis inte, men det får jag återkomma till.

Först vill jag berätta om ett annat troll jag känner, vedpannan som lurar i alla att den är ett naturbarn, drivet enbart av björkved och kärlek.

Den ljuger. Egentligen är den en gammal patient som inte kan dra ett enda andetag på egen hand. Utan elfläkten tappar vedpannan andan och skakar i kramper. Funkar inte den elektriska pumpen har den inget blodomlopp alls och så länge den har ved i munnen tuggar den på även om hettan får taket i gommen att spricka.

Ibland står den bara och smygfiser. Man märker inget förrän det är för sent och hela källaren fyllts av kallnad vedrök.

Jag vet att det är orättvist. Jag borde älska dem, pannorna. Tyvärr har de senaste veckornas utveckling gjort det svårare än någonsin att se dem som husets varma hjärta.

Det var länge sedan jag hade försonat mig med det faktum att värmepumpen med kylskåpstycke var gravt inkontinent. Så fort den blev lite het i mössan droppade vatten ur ett skvallerrör ner i en bunke vi ställt där under.

Här om dagen skulle jag bygga om diskbänken intill värmepumpen. Tanken var att byta ett av skåpen under den mot nya ben med hylla men jag fick göra om allt. Värmepumpen hade nämligen, i smyg, kissat ner hela källaren så att underredet till diskbänken ruttnat.

Det var nu jag gjorde mitt största misstag. Alla dessa år när pumpen stått och droppat utan omsorger. Jag kände missriktad ömhet, nu skulle det duddas!

Från trovärdig källa hade jag hört att varje värmepump måste få sitt partikelfilter rensat varje år. Jag hade aldrig rört det och efter att ha plockat fram alla fakta insåg jag att filtret satt bakom en mutter, vid en liten spak.

Det var fel mutter. Där satt inget filter, i stället rann ett par deciliter av pumpens gröna blod ut på golvet.

Läs också: Bergvärmepump – så sköter du om den

Den blodfattiga maskinen varnade ”pressostat låg”. Elementen kallnade och skiftnyckeln i min hand darrade.

Skammens rodnad steg. Jag hade dödat den.

Tycker ni synd om värmepumpen nu? Gör inte det! När reparatören kom visade det sig att haveriet inte hade ett dugg med mig att göra.

Under alla år hade trollet väntat på att jag skulle närma mig och just då lät det kompressorn hicka till och storkna.

Jag ger mig sjutton på att pumpen log, bakom sin gulgröna display.

Än vet ingen hur det slutar. Vinner trollet i källaren eller jag? Men en sak är säker, nästa gång jag fyller jämnt ska jag fira varmt på mina egna villkor.

Jag ska hämta kaffepannan, gräva en trollfri grop i snön och elda småpinnar hela dagen.

Läs också: Krönika: Ha ha! Nu busar tanten och skriver precis som hon vill!

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 43 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen