Krönika: Bara jag får behålla mitt knäckebröd

Brasilianskt naturkött? Nix. Ål? Inte en chans. Jätteräkor? Aldrig med min fot.

Det vi äter påverkar vår miljö. En del påverkan är negativ. Nötkött från Brasilien till exempel. Det kallas ofta ”naturkött” i butikerna, och reportagen är många om hur regnskog huggs ner för att ge betesmarker till denna nötboskap.

Amazonas regnskog kallas ”jordens lunga” för att den omvandlar massor av växthusgasen koldioxid till syre, men denna lunga krymper dag för dag.

Läs också: Krönika – ät svenskt kött

Ålen är nära utrotning. Efter hårt fiske i hela Europa, plus vandringshinder i form av kraftverksdammar, har 98 procent av det europeiska beståndet försvunnit.

Jätteräkor, som även kallas scampi och tigerräkor, odlas i tropikerna i dammar som skapas genom att mangroveskogar huggs bort. Mangrove växer mellan hav och land och är jätteviktig för många av havets fiskar, som växer upp i dessa snåriga och skyddande miljöer. Det lokala och småskaliga fisket slås ut, men vi får snygga räkor på sushibitarna.

Tjatigt? Hört det förr? Nå, jag ville återigen bara reda ut för mig själv varför jag gör som jag gör, alltså nobbar bland annat ”naturkött” och ål och jätteräkor.

De senaste årtiondena har miljöorganisationer bannlyst allt fler matvaror. Även statliga Livsmedelsverket vågar sig lite försiktigt med på tåget och tycker att vi ska äta ”miljömärkt”, i alla fall när det gäller fisk och skaldjur.

Och jag är alltså en sån där som följer rekommendationerna. Man kan ha åsikter om dem, det har många. Men jag är djupt orolig för planetens framtid, och tycker att de som varnar för att jordklotet inte tål dagens utveckling har mer på fötterna än de som säger ”äh, det är ingen fara”. Hellre är jag försiktig än chansar i blindo.

Läs också: Enkla rutiner minskar matsvinnet

Till exempel följer jag Kravmärkningen. Jag tycker att den är bra, men staten borde stå för kostnaden. Det vore ett sätt för Sverige att bättre uppfylla miljömålen om ”begränsad klimatpåverkan” samt ”ett rikt växt- och djurliv”. Nu får producenter själv betala för att få kött, fisk, ost, bröd, frukt och grönsaker märkta. Det har alla inte råd med.

För mig som konsument är allt det här med mat ett lyxproblem. Att avstå fulkött, ål, jätteräkor och en del annat är ingen match.

I vår familj äter vi nötkött ibland, i så fall kravmärkt eller svenskt naturbeteskött. Betydligt dyrare, men vi måste inte äta så mycket och så ofta. Rökt ål är väldigt gott, men det är ”oskyldiga” rökta musslor också. Jätteräkor måste vi faktiskt inte ha. Min farmor klarade sig bra utan.

Det skulle dessutom kännas förmätet att gnälla över mat jag bör avstå av miljö- och klimatskäl. Jag kan varje dag äta mig mätt på annan näringsriktig föda. Miljoners miljoner av mina medmänniskor kan det inte.

Ändå funderar jag ibland på vad jag på allvar skulle ha svårt att avstå. Om det verkligen kom till kritan.

Marsipantårta? Det måste kunna gå.

Nyponsoppa? Trist, men man får bita ihop.

Dillkaviar? Nu börjar det brännas.

Blir det fråga om dillkaviar på knäckebröd får jag definitivt problem. Och byter vi kaviar mot hyvlad hårdost är det kört. Då blir jag en miljöbov. Se bilden uppe till höger här på sidan. Utan såna mackor skulle livet bli ett evigt och ogenomträngligt mörker.

Jag är en svag person. Nu får jag ta och läsa från början vad jag skrivit. Det finns viktigare saker än knäckebröd. Och än får jag trots allt äta det.