Krönika: Goda råd i 100 år i en liten ask

Kartongen är klädd med vattenavvisande, mörkblått tyg. När locket öppnas faller en del av framsidan ner och innehållet avslöjas.

Under locket står det ”Husmoderns kortsystem för hushållet”.

Med varje nummer av tidningen fick läsaren två receptkort att stoppa in i den lilla asken och den här är helt proppfull, både av färdigtryckta kort och sådana där ägarinnan skrivit upp egna recept.

Enligt Kungliga Biblioteket gavs den här lådan ut 1924, men ett tidningsklipp i lådan avslöjar att den levt med i ägarfamiljen längre än så.

På baksidan av ett recept på Fläskfilé med kalvnjure skymtar ett foto på nyförlovade prins Frederik och prinsessan Ingrid.

Det svenskdanska paret förlovade sig 1935 och det är orsaken till att jag rotar i just den här lådan just nu.

Maten har blivit dyrare och jag undrar, hur gjorde de förr när det var svåra tider? I början av 1930-talet var arbetslösheten hög och många hade det knapert så jag bläddrar bland korten efter smarta knep.

Jag samlar på gamla kokböcker så det finns en del att bläddra i men nu, när jag just ratat en gurka som kostade 25 kronor i butiken, ger de äldre böckerna ingen tröst.

Ett kapitel i en bok från 1909 börjar med citatet ”När hustrun väl håller hus, växer fläsket på takbjälken”. Den snusförnuftiga författaren och jag har inte mycket gemensamt så boken hamnar i hyllan igen.

I stället förlorar jag mig i korten i den blå lådan. Precis som i mina kokböcker är de flesta av de tryckta recepten alldeles för krångliga och fulla med ingredienser som aldrig finns hemma.

Kortet med musselgratin med blomkål är inte tummat alls. Tror jag det när den ska kryddas med sherry och gratineras med schweizerost.

På de handskrivna korten finns vardagsrecept. Vardagskakor, fattiga riddare, havrepudding och så en hel radda recept på purjolök. Kokta, gratinerade, stekta i lökröra.

Det börjar kännas som att jag hälsar på i ägarinnans kök så jag hälsar så artigt jag kan.

– God middag, jag heter Kristina.

Naturligtvis får jag inget svar så jag svarar själv. Hon får heta Majlis. Det är Majlis låda.

Jag tänker att Majlis måste ha gillat purjolök och att hon kanske var lite ”full i fasen”.

Hon har skrivit upp ett recept på vin kokt av russin, brunfarin och potatis. När grädden var slut fuskade hon och redde sötad mjölk med potatismjöl och hällde över den konserverade frukten.

Precis så ser mina egna kokböcker ut. Bland sidorna har jag stuckit in recept som gör underverk med sånt som redan finns hemma och de där vinrecepten som jag aldrig använder.

På baksidan av korten finns smarta knep tryckta, det vi i dag skulle kalla ”hacks”.

”Att flå sill är ett otäckt göra, men det går mycket lätt om man spolar över sillen med kokhett vatten och sedan skrapar den med en kniv.”

”Om smöret är härsket så blanda det väl med strösocker, slå sedan över friskt vatten, låt det stå några timmar, tvätta ur den söta smaken och salta.”

– Pytt i dattan, hör jag plötsligt någon utbrista.

Det är Majlis och hon är precis lika skeptisk till tipset som jag. Rädda härsket smör med socker, knappast.

Majlis och jag. Med nästan 100 år mellan utbrister vi tillsammans.

– Skulle inte tro det. Pytt i dattan!