Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
krönikor 4 maj 2016

Krönika: Lycka är en skrotburk med gott och blandat

Det är dags att hylla ratlådan, skrotburken och den lilla asken med blandade plastpluttar. Lands Kristina Bäckström slår ett slag för en mer verklighetsnära förvaring.

Jag är rik som ett troll om man bara tittar på rätt ställe.

När jag växte upp var det ratlådan. Rat är ett smart dialektord för skrot, ratade saker som kanske borde ha kastats.

I köket fanns en låda under arbetsbänken, vigd åt allsköns blandade skatter. Gummiband, slöa saxar, plastpluttar och nyckelringar. Det var till ratlådan man gick med svårlösta problem. En mojäng hade kilat fast i en grunka och kanske, kanske kunde något av de mystiska föremålen i lådan användas för att få isär dem.

I mitt nuvarande hem finns inte en ratgömma, utan flera. Så rik är jag.

Vi går på upptäcksfärd.

Mellan hallen och köket finns en bokhylla med ett ratfat och en ratburk. Burken är en hemlighetsfull historia med pryttlar som legat där länge. En röd plastgrej med en pinne på kan antingen vara en oumbärlig reservdel eller en bit av en trasig leksak. Den ligger där tillsammans med andra icke identifierade plastpluttar, pinnar och bultar. Ratburken osar av förspilld hantverkarmöda. Det är där små extra byggsaker hamnat, du vet de där som det var sex av i påsen fast man bara behövde fyra för att sätta ihop gräsklipparen.

Ratfatet har en kortare omloppstid. Här läggs saker som sopats upp tillsammans med dammråttorna. En knapp, två hårspännen, en euro, diverse papperslappar och en fröpåse. Det är här man letar efter nyligen tappade saker. Ratfatet har också en intressant koppling till ett rathörn på vardagsrumsbordet. Små saker som släpps mitt i steget driver ut mot tidningshögen på bordskanten. Då och då ramlar något ner, trillar under soffan för att sedan magiskt dyka upp på ratfatet någon vecka senare.

I badrummet på andra våningen står en liten näverask med en näve blandad skruv, några märlor och gummiband. Det här är jobbarbyxornas tvättgömma med skramlet man river ur fickan innan byxorna tvättas.

Det är prylar på språng som olyckligt hindras på sin väg från skruvlåda till innervägg, från pappask till stängselstolpe.

I syrummet står asken med saknade saker. När jag bara vet att jag sett en stor, gulbrun pärla eller saknar den där haken som en gång satt på den där väskan – då tittar jag i den asken. Egentligen är det rätt obegripligt eftersom asken bara innehåller en sladdrig virkad grej, några knappnålar, en virknål utan krok, två fula knappar och en härva trådsnuttar. Asken fylls aldrig på, ändå återvänder jag lika hoppfullt trevande varje gång.

För många år sedan la jag en magisk pärla i den asken. Det var mitten på en ”mood-ring” jag köpte som barn och den kunde ändra färg från gråsvart om man var kyligt lugn till vibrerande blått i passionerad hetta.

Det var en skatt jag så gärna ville göra något av och det är nog den drömmen jag trevar efter.

Nu begriper ni säkert att minimalismen inte har någon plats hemma hos mig. Jag må städa tills naglarna flisar sig men det dröjer inte länge innan mitt hems naturliga tillgångar på nytt flyter ihop i intressanta kluster.

De går inte att organisera bort, åtminstone inte med moderna förvaringslösningar. Jag föreslår förvaringslösningar som märks ”Nu då?”, ”Bortglömt”, ”På rymmen” och ”Grejer”.

Då kanske!

 

Relaterade artiklar

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen