Krönika: Nu måste vi alla sakta in

Kanske borde vi se det så på riktigt. Att varje ny dag är en av 365 som följer varandra i ett årshjul av dagar och att varje dag ger en mängd händelser som ligger i våra händer att ta vara på. Att njuta av, att möjliggöra och att fylla med liv.

Jag tror att vi har lyckan närmare än vi tror. Att vi kan hitta mening i att leva mer medvetet och öppna våra sinnen för det som får själen att sjunga. Vad det kan vara är individuellt och vi finner det inom oss om vi bara ger oss tid att känna efter.

Att leva mer medvetet är egentligen inte svårt. Det är inte konstigare än att sluta låta livet gå i slentrian och lyssna mer på vad kroppen signalerar. Kroppen är själens tempel och livets viktigaste fordon och att leva mer medvetet är att se naturen som något mer än en skogsstig att passera, eller ett hav att bada i. Det är att lyssna, känna och smaka. Att lägga sig ner i en skogsdunge eller äng och se upp på himlen och inse att det är samma himmel som generationer tidigare har tittat upp på. Att vara medveten helt enkelt, att vara här, att vara i nuet.

De två åren av pandemi har på flera sätt uppmanat till ett liv i harmoni med det som ligger utanför vår bekvämlighetszon. Vi kan inte bara gå på som vanligt och det har på många sätt varit befriande att inte kunna göra som man alltid har gjort, att tvingas skakas om i våra rutiner.

Som att äta utomhus till exempel. Jag har sett flera exempel på när man som familjer träffats och ätit utomhus. En enklare måltid kanske men i en gladare gemenskap, Inte minst för barnen. Hur roligt är det med pappor och mammor, far- och morföräldrar och andra vuxna som sitter i timmar vid ett middagsbord medan barnen får en hamburgare och en skål med chips framför en teveapparat? Om vi nu kommit bort från dessa moderna TV-styrda middagar så är det rent ut sagt på tiden. Bara för att det finns ett överflöd av mat behöver vi väl inte koncentrera sättet att umgås kring just mat och dryck? Vi kan väl umgås på andra sätt? Jag hoppas att pandemin visat oss en väg att hitta tillbaka till en mer hållbar och medveten relation till maten.

Ett sätt att leva mer medvetet är att inte äta sig mer än mätt. Egentligen handlar det om sunt bondförnuft. Att hushålla med resurser och att inse att det inte är tråkigt att leva enklare. Att det snarare kan ge mer att tänka till kring invanda konsumtionsmönster och sätt att belöna sig själv och sina barn.

Om jag får önska mig något så här i starten av vårt nya år så är det att vi måste bli bättre på att sakta in och njuta av var dag. Om så bara för en stund. Jag tror nämligen att det är en stor del i min önskan i att bygga ett mer hållbart samhälle. Att vi slutar rusa runt och jaga det vi inte har och i stället gläds åt det vi har. Det är min stora önskan inför 2022.

Vill du läsa mer om livet på landet? Läs tidningen Land