Krönika: Nu ska frågan om landsbygdens väl och ve upp på agendan

Nu är det Landsbygdsriksdag på gång och det ligger förväntningar i luften. Förväntningar att nu, nu ska frågan om landsbygdens väl och ve komma upp på agendan och lyftas en gång för alla inför höstens val.

En gång för alla, kan vi tro på det? Hur många gånger har liknande förväntningar funnits där, kan man undra. Kanske varje gång. En del förväntningar är ju klassiska. De som handlar om att få åka på konferens och träffa folk. Att komma hemifrån och vila från gubben eller gumman etcetera. Men jag tänker på förväntningar som handlar om möjligheter att påverka. Läs också: Opinionsbildaren Malin Ackermann ny bloggare på Land.se

Hoppet är det sista som överger en sägs det. Men hoppet på en mer rättvis politik håller på att sina ute i landet, vilket är mer förödande än samtliga partiledare verkar förstå.

Att alla partier kommer till Landsbygdsriksdagen och de flesta representerade av partiledarna beror såklart på att det är valår och jag tror säkert att ambitionerna att delta är goda. För få kan säga att man inte värnar landsbygden. Det vore som att svära i kyrkan. Läs också: Vårt lands unika värden nedprioriteras

På tal om kyrkan kan vi konstatera att det har funnits tider då kyrkan höll modet uppe hos människor och samlade folk ute i bygderna. Numera söker vi vår gemenskap och vårt hopp på andra sätt, men trots att vi blir alltmer individualistiska har vi fortfarande behov av att höra till och känna trygghet i något gemensamt för oss som bor i Sverige.

Problemet är att vår identitet som svenskar kommer på skam i takt med att samhällena blir alltmer slutna. Det i sin tur gör oss mer misstänksamma för att välkomna nya medborgare. Det här är skeenden som händer i spår av urbanisering och marknadskrafter och som våra politiker måste börja förstå. För när politiken gett vika för både urbaniseringen och marknadskrafterna så är det alltså dessa krafter vi ska tro på vilket gör att det inte spelar roll vilket parti vi röstar på. Läs också: LRFs VD: Sverige kan producera mer mat

Det är Landsbygdsriksdag på gång och jag kommer att vara där. När det gäller mina förväntningar så tillhör jag dem som fortfarande tror. Jag tror på människan som samhällsbärare och att de allra flesta vill bidra men samtidigt oroar jag mig för att fler och fler tappar hoppet.

Frågan om hur vi bygger hela landet måste bli den viktigaste valfrågan och det vore på sin plats om samtliga partier la tid att diskutera nya sätt att göra välfärden demokratisk och rättvis. För att klara det behöver man se över strukturer för styrning och fördelning av resurser istället för att debattera ideologier mellan partier och block.

För medan debatterandet pågår sluts våra samhällen till fler och fler som inte känner sig inkluderade, vilket riskerar splittra vårt land.

Läs också: Fem nominerade till Hela Sveriges Land-stipendium