Svensken är inte lagom – svensken är trött

Svensken är inte lagom och vädret inte det vanligaste samtalsämnet.

Tänk efter. Hissdörren glider upp och en halvsnorig grupp människor hasar in. Sedan brukar det låta ungefär så här:

– Gomorron, hur är det?

– Jodå. Fast trött.

– Ja, man är ju det.

– Om man kunde begripa varför.

Sedan är vi kompisar, förenade i den allmänna trötthet som kan ältas och vändas på i all oändlighet.

– Tänk om man fick sovmorgon…

– Ja du, följt av en snett smilande suck.

Lika bra att göra det klart från början. Jag pratar inte om de som är trötta på allvar, de utbrända och med allvarliga sjukdomar som tömmer hela energireserven. Det handlar om vardagströtthet utan varken riktning eller egentlig orsak.

Svensken är inte lagom, svensken är trött.

Jag tror jag har räknat ut det, vad vi har allt tröttprat till. Det är ett mänskligt tillstånd vi kan utreda hur länge som helst utan att egentligen säga något alls. Samtidigt kan vi härmed stillsamt trösta våra trötta medresenärer i livet utan att bli ett dugg personliga.

Tror du mig inte? Testa att svara ”jag är så underbart pigg i dag” under nästa hisstur och upplev skillnaden.

Trött, trött, trött. Pömsig, seg, slut, matt, sliten, paj och kaputt.

Så passa på. Knyt tröstande vardagsband med omgivningen. För att ge tröttsnacket skjuts bistår jag gärna med några av mina favoritformuleringar, sorterade efter årstid.

Om vintern:

Jag blir alltid så vintertrött. Undrar om det är kylan eller mörkret? Kanske båda.

Man spänner sig när det blir så här kallt, tröttsamt.

Sjutton gubbar, snart är det jul. Kan det aldrig vara lagom? Hur ska man orka och sen blir det februari. Det är väl ändå den segaste månaden som finns?

Om våren:

Vårtrött. Måste ha sovit konstigt. Blev av med en timme vid sommartiden, sånt otyg. Solljuset sticker i ögonen.

Plötsligt syns allt damm, blir stressad av allt man borde hinna. Och vilket elände när man får nackspärr av blåsten. Säger bara slask, så trött man blir.

Om sommaren:

Jagat mygg hela natten och sen, när man just somnat, går koltrasten i gång. Svettigt är det också. Täcke på eller täcke av? Man sover lika illa hur man än gör.

Blir så trött. Kan ingen släcka midnattssolen?

Om hösten:

Och nu kommer höstdeppet. Ja, det är ju så mörkt ute, som att köra in huvet i en säck. Och varför skulle de mixtra med klockan, så som det blev.

Seg i kroppen. Måste vara nåt virus som man aldrig blir av med nån gång fast det aldrig bryter ut. Är det inte vinterkräka på gång?

Vilken årstid som helst:

Måste vara väderomslag. Blir man inte väldigt trött vid fullmåne/ebb/flod/åskväder/solförmörkelse? (Stryk det som ej önskas.)

Var så goda. Kombinera och konversera.

Jag garanterar där emot inget. Den väntade trösten och känslan av sammanhang kan utebli, det har jag själv fått uppleva.

Som när jag kom hem här om dagen, klev ur stövlarna och suckade.

– Jag är trött.

Sonen reser sig retfullt smilande på armbågen i soffan, presenterar sig med förnamn och sträcker högtidligt fram näven.

– Hej, Trött. Vad ska vi laga till middag?

Läs också: Krönika: 10 goda råd att inte ge sin kära dotter