Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
krönikor 4 juli 2016

Krönika: Teknikpanik? Antennilska? Du är inte ensam!

Plötsligt brister det. Här berättar Lands Kristina Bäckström om hur illa det kan gå när modern, digital teknik vrider verktygen ur händerna på en hemmafixare en gång för mycket.

Bild 1/2 FOTO: Istock
Bild 2/2

För två veckor sedan vägrade teven plötsligt visa kanaler. Tre av dem var borta och jag kastade mig på telefonen. En snäll dam på kanalbolaget hjälpte mig söka. Resultatet blev att ännu fler kanaler var puts väck.

Det här var startskottet för ett villabaserat forskningsprojekt som kunde ha slutat illa.

Först några kvällars telefonterror. Jag ringde kanalbolaget, de som skickar ut signalen i masten, de som sålt teven och de som prånglat på mig en mojäng som förstärker antennsignalen.

Jag googlade och frågade grannarna, allt mer irriterad eftersom ingen kunde förklara hur något som fungerat perfekt plötsligt gett sig. Kanalbolagets vassaste expert sa till sist att de inte kunde göra mer, det enda som var kvar var att skicka en reparatör.

Reparatör? Något brast, som när den där lilla kapseln brister inne i plaströret när det viks och röret börjar lysa. Glöden var sjukligt grön.

Jag bor här med min teve men tekniken kan jag inte komma åt, den är någon annanstans. Här finns inga lysande glasrör att rycka ut och ersätta och att daska till teven är bara barnsligt.

Jag gjorde en plan: en televisionsfrämjande åtgärd om dagen. Vred för vred, koppling för koppling. Jag riktade antennen åt alla väderstreck och sökte kanaler om och om igen. När jag ringde kanalbolaget igen var det viktigt att låta smart. Uttryck som ”den där vita lådan på väggen” och ”kanal-mojängset” gick fetbort.

Kulmen kom när jag låg raklång, inklämd på verandavinden och tryckte in en ny antennkabel i ett kabelrör genom väggen. Kommer den ut i vardagsrummet eller ringlar den bara upp sig inne i isoleringen?

Sonen, som var lyckligt ovetande om att jag vinglat ensam på stegen igen, satt inne och spelade på datorn med hörlurar på så när jag krånglade upp mobilen ur fickan och ringde honom kunde jag höra signalerna eka.

Ring, ring. Inget svar. Kallsvetten rann och glasullsdammet kliade. Det sved i skrapsåren på underarmarna. Det här är inte friskt, tänkte jag och backade ut, ålande på magen.

I vardagsrummet hade makterna varit på min sida. Sladden hängde där den skulle och när jag skruvat på en vinklad F-kontakt (jo, det heter så) skulle jag leta kanaler igen.

–Ett sista försök, sen ger jag upp, mumlade jag till killen som svarade hos kanalbolaget.

–Jag ser att du har ringt förut, svarade han.

Jag kunde höra på hans röst att han insåg. Det här var inte en fråga om tekniskt support, här krävdes mentalt stöd. Tanten var lätt fnoskig. Medan teven sökte kanaler höll han en lugnande föreläsning om att kanaler sänds på Mux 1 till Mux 5 och att de kanaler jag saknade fanns på Mux 2.

Plötsligt släppte det och kanalerna dök upp. Trean, femman, sjuan, nian.

– Haha! Nu muxar den två, gastade jag och sket fullständigt i hur korkat det lät.

Jag tackade löjligt mycket för hjälpen men killen i luren sa att jag gjort det helt själv.

Själv! Tekniken är min igen och mellan husen hörs ett glatt garvande vrål.

Moohohahaaahaaa!

Ps. Ifall ni som jobbar på kanalbolaget vill spela upp mina samtal som en skojig grej på julfesten är ni så välkomna. Det bjuder jag på!

 

Relaterade artiklar

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen