Lappländska ord du inte kan leva utan!

Det finns inget vilt över mitt hemlands tungomål. Det är väl avvägt, vackert och så smäckert utformat att man kan uttrycka de mest vidunderliga ting med det.

Precis som så många andra som var födda på 1960-talet hade jag en svenskalärare som stod och vägde mellan tå och häl framme vid katedern samtidigt som han pratade om vikten av att ”prata med bönder på bönders vis och med di lärde på latin”.

Det jag pratade var alltså bondska och det skulle jag prata med de andra ”bönderna”.

På tv pratade alla det han beskrev som språket för ”di lärde”. Det lät som om de hade en skrivmaskin mellan framtänderna som smattrade ut orden med alla bokstäver och ändelser i behåll. Man kunde höra varje semikolon, komma och tankstreck. Pling!

Läs också: Krönika: Garva bäst den som garvar sist, ett skinnäventyr!

Ack, så trist och platt. Inget rum fanns för den fria tanken och de ord som växer i skogen.

Jag kommer från den västerbottniska delen av Lappland men om ni redan nu börjar höra störst-orden, sur-benet och andra litterära författarbroderier för ert inre öra så kan ni sluta med det.

Jag vill dela med mig av något ännu bättre.

Här är de oumbärliga uttrycken, de lappländska ordens motsvarighet till diskproppen. Har du en gång hört dem går de inte att ohöra eftersom de beskriver fenomen som inte kan sägas på något annat sätt.

Vi börjar med några av människokroppens mest basala uttryck, nerkokta till var sitt lappländskt ord.

Hurrves = Att rysa till. En snabbt övergående rysning, ofta utan synbar orsak.

Rättjes = Sträcka på sig när man är trött. Kombineras oftast med gäspning

Grymmes = Att se riktigt, riktigt elak ut.

Tjöjjes = Kräksnära hulkning. Exempelvis när man killat sig själv på gomseglet.

Och precis som människan kan tingens ordning beskrivas på sätt som skrivmaskinssvenskan inte kan. Vad sägs till exempel om dessa pärlor?

Få övavippen = Lappländsk positionsglosa. Tippa till följd av förskjutning i kroppens tyngdpunkt.

Kut kringömt = Springa runt, runt, runt.

Dammjerutt = Lappländsk term för material som drar till sig damm.

Rattåt = Nära till hands, praktiskt placerad.

Glahypparskon = Partypjucken, de finaste skorna. Översatt till raksvenska blir det ”gladhopparskorna”.

Läs också: Krönika – Ha ha! Nu busar tanten och skriver precis som hon vill!

Saknar du månne ord för några av människans erfarenheter, de som ligger långt ute på ytterkanten. I stället för att slentrianmässigt kombinera varje adjektiv med ”jättejätte” kan du använda de här.

Grådu = Hungrig som bara en utsvulten människa kan vara. (Jämför med engelskans greedy.)

Ytterstihålle bånut = I allra sista stadiet av graviditeten.

Fögåle = Se ytterstihålle bånut.

Gålle dö = På väg att gå hädan men inte på riktigt. Används till exempel för att förstärka en utsaga om hur fruktansvärd mätt man blivit på palt.

I södra Lappland finns det också gott om ord som beskriver folks sinnestillstånd, inte bara ungefär utan på pricken.

Här är några av dem:

Käarut = Morskt mallig. Den typ av karskhet som går runt och sprätter med tummarna bakom hängslena.

Göjvutt = Riktigt, riktigt knasig. Ligger en halv meter bortom ”galen” på knasometern.

Fjaskutt = Galen med ett stort mått av glad entusiasm. Tänk dig en glad hundvalp.

Till sist, från mig till dig, ett ytterst exotisk ord som du inte visste att du behövde innan du såg det.

Håll till godo!

Villgo = Att fjäskigt göra vad som helst för att någon som surnat till ska bli på gott humör.

Läs också: Krönika: Livet efter 50 med platta fötter och öron som aldrig slutar växa