”När det gäller ställer människor på landsbygden upp för varandra”

Under de senaste veckorna har Sverige bokstavligen stått i brand.

Aldrig har vi sett något liknande i modern tid, ofattbara bränder har härjat i våra skogar och människor har tvingats att lämna sina hem. Värden för mångmiljonbelopp har bokstavligen brunnit upp – snart en miljard enligt de senaste beräkningarna.

Politikerna från alla partier har tävlat i att övertrumfa varandra med anklagelser mot ”motståndarna” – och förslag på förbättringar som är bättre än ”motståndarsidans”.

Men det är inte det min krönika handlar om. Den handlar om att när det gäller, ställer människor på landsbygden upp för varandra.

Läs också: Håkan, 61, fick fly från branden – lämnade huset mitt i natten

Man brukar säga att i ”nöden prövas vännen” och det finns många goda vänner runt om i Sverige (och i Polen och Italien). Jag själv bor i Ragunda kommun i Jämtlands län. Bara ett – med norrländska mått mätt – stenkast från mig började skogen i Pålgård brinna.

Åskan slog ner och i kombination med uteblivet regn och redan snustorra marker utbröt en massiv brand. Detta i en minst sagt oländig terräng – en brant bergskant på norra sidan Indalsälven vid Hammarstrand. Över 300 hektar brann upp.

Räddningstjänsten ryckte ut, men också hemvärnet och frivilliga. Det fanns inga alternativ: branden skulle bara stoppas. När det pågått i över ett dygn bakade Hassan på lokala pizzerian 50 pizzor till brandmännen. Carola på hotellet bistod med kaffetermosar, och det blev startskottet på att hela samhället och kringliggande byar och städer ställde upp mangrant.

Frivilliga hjälpte inte bara till med att släcka själva branden utan även med service runt omkring. Många företag och privatpersoner skänkte mat och förnödenheter som handskar, ansiktsmasker och skavsårsplåster. Eller swishade pengar för inköp.

Ideella krafter och Hembygdsföreningen har tillsammans med hemvärnet jobbat dygnet runt med markservicen; lagat mat, brett mackor, levererat vatten och nötter, chips och godis till dem som jobbat ute i skogen.

Läs också: De hjälper till i brandkatastrofen i Jämtland

Skogsentreprenörer har röjt brandgator och bönder har hjälpt till med vattentankbilar. Man har också hjälpt till att sprida information om brandläget eftersom de lokala medierna var sega i starten.

Trots stundens allvar har alla varit glada och hjälpsamma. Men också fokuserade. Många har jobbat hårt i långa tuffa pass.

Ibland brukar orter som finns i glesbygd anklagas för att vara oföretagsamma. Det sägs att de ”hålls under armarna” av resten av landet – men i denna stund av verklig kris har det har inte funnits en gnutta oföretagsamhet eller lathet i min hembygd Ragunda. Bara en gemensam insats för att rädda bygden.

Att på några få dagar få till en sådan omfattande organisation med fler 100 inblandade är imponerande.

Läs också: Katarinas hus brann ned – då ställde hela byn upp!

Vissa brukar lite nedlåtande hävda att dagens ungdom ”inte bryr sig”, men i denna stund visade det sig vara helt fel. I hjälparbetet i Hammarstrand har 13-åriga Filip brett mackor på hembygdsgården, Alva och Frida, 16 år, har hackat grönsaker och skalat potatis. Joakim, 16 år, tog ledigt från sommarjobbet för att hjälpa till. Nils, 17 år, och Kristina, 19 år, har också hjälpt till att släcka branden, och det är bara några av de ungdomar som visat solidaritet och det man – lite högtravande – skulle kunna kalla moralisk resning.

Jag följer utvecklingen i de andra branddrabbade områden och ser samma hjälpsamma civilsamhälle där. Unga och gamla hjälps åt när katastrofen når deras bygd.

Läs också: Debatt: ”Att få höra att bränderna är böndernas fel får mig att skaka av förtvivlan”

Det generationsöverskridande samarbetet visar styrkan i att känna sin by och sin hembygd; tack vare detta kan man snabbt organisera hjälpinsatser – man kan ge sig i kast med att släcka gigantiska skogsbränder. Kärleken till hembygden däremot – den är osläckbar. Läs också: Hela släkten ställer upp för att bekämpa bränderna