Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 8 augusti

När ladorna står tomma

Vi tar för givet att maten alltid finns där, och att bonden levererar dagligen så att vi kan äta oss mätta, menar Lands krönikör Terese Bengard. Men torkan 2018 kommer få svåra konsekvenser för Sverige.

Läs också: Äter du mat? Då berör torkan dig

 Det politiska system vi globalt byggt upp för vår gemensamma matproduktion kommer ge svåra problem för Sverige. Ett, i längden, ohållbart och farligt system som nu sätts på hårda prov, menar Terese Bengard.
Det politiska system vi globalt byggt upp för vår gemensamma matproduktion kommer ge svåra problem för Sverige. Ett, i längden, ohållbart och farligt system som nu sätts på hårda prov, menar Terese Bengard. FOTO: Privat

Jag vaknar och hör regnet ösa ner utanför. Jag har nog aldrig tidigare i mitt 42-åriga liv blivit så spontant glad över det. Men i och med mitt jobb och mitt engagemang för landsbygdsfrågor har intresset för jordbrukets villkor vuxit. När jag var tretton år i slutet av 80-talet och bodde i Skellefteå hade regnet inneburit risk för sabbad frisyr, typ. Men mitt nyvunna, agrara intresse innebär att jag inte längre, naivt ohämmat, kan glädja mig åt en varm sommar – tvärtom blir jag GLAD när det regnar.

En bidragande orsak är förstås de landsomfattande bränderna som varit nära och påtagliga även i mitt liv. Jag ska erkänna att jag inte så ofta skriver om lantbruk – jag tycker det finns så många andra som är så mycket bättre i ämnet – men nu är det oundvikligt. Det är allvar nu.

Torkan kommer få svåra konsekvenser för Sverige. Vi är alla beroende av ett fungerande jordbruk, även om diverse Twitter-tyckare i TV4:s morgonprogram hävdar att allt löser sig bara vi äter importerad mat, och att svenska bönder är bortskämda stödmottagare.

Läs också: Inga bin? Nej så kan man inte ha det!

Hela Europa står inför en stor katastrof med torka och förstörda skördar. Det kommer oundvikligen få konsekvenser för matförsörjningen – troligen i flera år framöver. Jordbruk har ingen jättelik av- och påknapp – det är ett långsiktigt företagande som hanterar levande djur och växande grödor.

På 180-talet utbröt kaos i romarriket när spannmålsleveransen från Egypten fallerade. På den tiden låg politik och intriger bakom situationen, och även om torkan 2018 inte är politikernas fel finns ändå en del av problemet i det politiska system vi globalt byggt upp för vår gemensamma matproduktion. Ett, i längden, ohållbart och farligt system som nu sätts på hårda prov.

Jag ser nu på ledande politikers Instagramkonton att de besöker bondgårdar runt om i Sverige och (precis som jag) pratar om situationens allvar. De bjuder över varandra i olika stödpaket för bönderna, men ärligt talat känns det lite för lite, lite för sent.

Måste det verkligen till en så stor kris för att de ska se det övergripande problemet? Lantbrukspolitiken har inte fungerat på åratal: Den rigida EU-regleringen med konstruerade stödformer, uteblivna utbetalningar av jordbruksstöd, byråkrati för byråkratins skull, olika krav på djurhållning och antibiotika i olika länder. Listan kan göras lång och vi kan konstatera: Hade det funnit bättre förhållanden för jordbruket hade också kriser som denna kunnat hanteras bättre.

Läs också: ”När det gäller ställer människor på landsbygden upp för varandra”

Och för att använda ett slitet uttryck: ”Tomma lador” är inte bra. Inte för någon. Inte för oss konsumenter, inte för staten och allra minst för bönderna. Det måste, med andra ord, till en genomgripande förändring för en förbättrad livsmedelsproduktion i Sverige och därtill en långsiktig krismedvetenhet.

Vi tar just nu för givet att maten alltid finns där i butiken, och att bonden (oavsett vilket land hon befinner sig i) levererar dagligen så att vi kan äta oss mätta. Dessutom slänger vi över 1,2 miljoner ton mat (134 kg/person) årligen (!).

Jag hoppas innerligt att vi inte står inför samma kaos som utbröt i Rom på 180-talet på grund av uteblivna spannmålsleveranser – utan att vi tar tag i frågan på riktigt och skapar ordning så att de svenska ladorna – de faktiska ladorna – kan fyllas långsiktigt.

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Lands Nyhetsbrev

Gör som 31 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen