Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 26 februari

Rapport från en galenpannas häxkittel

Inga drakben och inget ormblod men inte långt ifrån. Extrempysslaren Kristina Bäckström slänger med sleven och njuter av ännu ett galet häxkok.

 Putter, putter. Äventyr med rökande kittel.
Putter, putter. Äventyr med rökande kittel. FOTO: Istock

Plutt, plutt, plutt. Det doftar ved, gräs och kanske lite som hundars svettiga fötter. Inte Chanel Nr 5 direkt men ändå en ganska behaglig parfym.

Än en gång puttrar det i min stora kittel. Jag kokar pinnar.

Alla dessa underbara häxkok. Första gången jag såg ett låg några smutsiga skurtrasor i ett rostfritt fat på spisen.

Jag var liten men stor nog att få näsan över kanten på fatet och såg hur trasorna lyfte i ångfyllda bubblor över vattenytan.

Det fanns en pinne att peta med och när man gjorde det pyste det blött. Långt ner i kitteln klunkade ångan på väg upp.

 Burkar på handduk fulla med ull och färg. Bubblande experiment blev färgad ull till påskriset.
Burkar på handduk fulla med ull och färg. Bubblande experiment blev färgad ull till påskriset. FOTO: Kristina Bäckström

Sen dess har jag tagit konceptet vidare och kokat de mest oroande brygder.

Rosmarin och ekollon att färga håret med, te av åkerfräken, rölleka till fotbad, blad från ginnala-lönn, en famn enris till enrisdricka, några fnösktickor, ull, gångjärn, garn, järnspik, aska, en fårskalle, svinmålla och glasburkar.

Läs också: Krönika: Garva bäst den som garvar sist, ett skinnäventyr!

 En flopp, definitivt. Försökte röka fläsk under köksfläkten. Jag luktade mer rök än fläsket efteråt.
En flopp, definitivt. Försökte röka fläsk under köksfläkten. Jag luktade mer rök än fläsket efteråt. FOTO: Kristina Bäckström

Jag vill tillägga att de ovan uppräknade ingredienserna bara är exempel samt att de naturligtvis inte hamnat i grytan allihop samtidigt. Bara några. Garn, rostig spik och ginnala-lönn var en lyckad kombination som gav garnet en fin, silvergrå färg.

Jag har mina favoriter. En absolut höjdpunkt var när jag kokade en giftig svampsoppa och fick precis det resultat jag hoppats på.

Det började med ett misslyckat kok. Jag försökte färga garn rött med kokta rödbetor, det blev smutsigt brunrosa. Sedan gick hjärnan i baklås, jag bara måste få till det. Rött garn, rött garn…

Att köpa ullfärg i affären var inget alternativ. Ett häxkok tappar sin magiska sälta om man tillsätter E-nummer och andra köpekemikalier.

Som ni säkert förstått vid det här laget är min bubblande iver att koka saker kopplad till en överdriven vilja att förvandla hittade ting.

 Spik i gryta. Kokade bort kletigt lim. Gick så där…
Spik i gryta. Kokade bort kletigt lim. Gick så där… FOTO: Kristina Bäckström

Som en kotte. Vad gör man med den? Gräver ner den? Gräver upp den? Målar den blå? Äter den rå? Och vad händer om man kokar den?

Äventyret med det röda garnet lyckades till slut. Den hemliga ingrediensen var blodspindling, en ytterst otäck giftsvamp som kan ge ullgarn en underbart mörkröd färg.

Jag stod i källaren och vevade med sleven i den blodröda soppan. Mumlande små besvärjelser kände jag mig som Magica de Hex i Kalle Anka. I verkligheten pratade jag bara för mig själv och såg ut som Madame Mim, men det är tanken som räknas.

 Balja, inte gryta. Här tvättas fårull.
Balja, inte gryta. Här tvättas fårull. FOTO: Kristina Bäckström

Dagens häxkok på sälgpinnar får inte ens familjen att lyfta på ögonbrynen. Om något känner de en viss tacksamhet, för det kunde ha blivit värre.

När fårskinnen låg saltade i boden efter slakten höll jag en liten föreläsning på stående fot.

Jag hade just varit uppe i hagen och hämtat sälgpinnar att garva några skinnremsor med.

Var i gasen något så förskräckligt och berättade om vidlyftiga garvningsmetoder och möjliga, underliga brygder folk använt sig av genom tiderna.

Myrsyra, gammalt kiss, snö, släckt kalk, björkaska och ekollon.

– Och så finns det folk som garvar skinnet från baggpungar och gör väskor. Man kan göra det, säger jag glad och rosig om kinderna av entusiasm.

 Senaste koket med sälgpinnar.
Senaste koket med sälgpinnar. FOTO: Kristina Bäckström

Jag måttar med händerna för att antyda att naturen stått för designen så att det bara behövs ett dragsnöre till.

Blicken som möter min är storögt orolig, rösten stadig och bestämd.

– Eller så kan man låta bli!

Jag begriper. Man ska inte göra allt, inte koka vad som helst, i alla fall inte på en gång.

Läs också: Krönika: Ska du också göra korv? Är du riktigt, riktigt säker?

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen