Skinka är det konstigaste jag ätit till jul

Den sista lussebullen är nedtuggad och uppladdningen har börjat för årets stora ätarfest.

Inläggningssill och allt övrigt är inköpt till flera sorters sillrecept samt till en försvarlig sillsallad. Socker, sirap och grädde till knäcken. Kokosfett och choklad till ischokladen.

Kvällarna före jul kommer här att hackas och blandas och kokas och grejas. Inte så stressigt egentligen, utan mest kul.

På julafton kommer alla nära och kära traditionsenligt hem till oss och fyller på med skinka, köttbullar, korvar, revbensspjäll och mycket mer. Burkar, formar, påsar och knyten bärs över tröskeln i en aldrig sinande ström. Överflödet blir närmast bisarrt.

Men inte orkar vi tjafsa om det, denna enda gång på året av lössläppt frosseri. Och jag lovar att allt kvarlämnat blir uppätet, även om det tar ett par veckor.

Läs också: Julbordets fem turer

Bland annat får vi smaka morotslåda. Trots att ingen har blodsband åt det hållet, hyser delar av familjen känslor för vårt östra grannland (ja, det blir memma till påsk också).

Vi må tycka att morotslåda är en konstig julrätt men den, liksom kålrotslåda och leverlåda med flera, är självklarheter på det finländska julbordet.

Vad kan våra andra grannar stoppa i sig för underligheter till jul tro? Mumsar norrmännen på torskhuvuden, och islänningarna på surhaj och syltade lunnefåglar?

Nix, man blir besviken.

Enligt träffar på internet äter norrmännen ribbe (revbensspjäll med knaperstekt svål) och pinnekött (lammrevben). En aning skummare är rakfisk som visst liknar surströmming men görs på öring, sik eller röding.

Danskarna bullar upp med helstekt anka, kycklingsallad samt fläskstek och på Island serveras kassler och rökt får.

Inget man skrämmer barn med precis, så vi får leta äventyrliga julrätter längre ut i vida världen.

Fransmännen äter tydligen sniglar och kastanjer, bland mycket annat. I Peru lagar man till kalkon, fylld med biff och jordnötter, och i Slovakien vankas det surkålssoppa.

Sådant känns någorlunda exotiskt, men internet hittar på så mycket märkvärdigheter. Enligt denna den moderna kunskapens moder äter svenskar tydligen kroppkakor till jul.

Detta var okänt för mig, men efter lite luskande uppfattar jag en öländsk tradition med små kroppkakor på julbordet. Inte mig emot. Jag älskar kroppkakor. Nästa år kanske?

Läs också: Oemotståndligt god sill

Nå, det konstigaste jag själv ätit till jul? Faktiskt skinka, och det var miljön som gjorde upplevelsen smått makaber.

Det hände sig på den tiden att jag åkte lastbil med några andra svenskar ner genom Afrika. På självaste julafton slog vi läger i en djungelglänta i Centralafrikanska republiken. Till middag fixade vi antagligen som vanligt pasta med en påsgryta som blandades med vatten och kokades. Säker, fast i längden rätt tråkig mat.

Detta var dock en särskild kväll, och den vise mannen som ledde resan rotade fram ett par burkar konserverad skinka att avrunda måltiden med. Högtidliga till sinnes petade vi undan de gulbruna gelébitarna och skar upp ett par rosa skivor var.

Ackompanjerade av nattfåglar, apor, grodor och surrande insekter ute i trädens mörker tuggade vi det lätt saltade och i den stunden vidunderligt goda köttet. I denna varma och fuktiga djungelnatt kändes skinkbitarna till och med svala, men det kanske var tanken på vårt snöiga hemland som hjälpte till.

Det är mitt livs egendomligaste julmiddag. Så här långt.