”Vart är känslan för språket nuförtiden?”

Märker ni felet i rubriken? Själv blir jag kräkfärdig av att skriva sådär, men allt för konsten.

Jag ska strax gnälla vidare om just den tokigheten. Språkliga obehagligheter har gnisslat plågsamt i mina öron så ofta att jag faktiskt måste få gnälla lite.

Mina medmänniskor klämmer ur sig alla möjliga tokigheter i vardagen, vilket jag blott noterar med en och annan suck.

Värre är när politiker, journalister och andra som använder språket offentligt halkar snett gång på gång. Men jag kan inte mer än sucka då heller. Jo, skriva i Land förstås!

Ordet ”vart” har jag ondgjort mig över här förut. Missbruket tycks ha spridit sig från framför allt ungas talspråk ända in i ambitiösa TV-program.

Men det heter faktiskt inte ”vart är fågeln”, eller vilken grej man nu undrar över, utan ”var är fågeln”. ”Vart” anger riktning och ”var” anger läge. ”Vart tog fågeln vägen” är alltså korrekt.

Detta borde inte vara svårt, och folk verkar inte ha haft svårt med det här tidigare. Men nu tar ”vart” över och jag förstår inte varför.

Ett annat irriterande exempel: ”Isen är mellan två till fyra decimeter tjock.”

Det kan en reporter säga eller skriva utan att blinka, trots att det borde bli automatiskt tvärstopp i språkmaskineriet. Det heter ”isen är mellan två och fyra decimeter tjock” eller ”isen är två till fyra decimeter tjock”.

Hur går detta till? Denna förändring med mellan-till behövs inte, lika lite som att ”vart” behöver ersätta ”var”. Det blir inte tydligare. Tvärtom.

Läs också: ”Nånstans därinne är jag blåvit – det är nåt med Finland”

Ja, nu är jag igång. Här kommer flera grodor som dagligen får mig att hoppa till:

”Sedan två år tillbaka.” Stryk ”tillbaka”.

”Det är den största förlusten Sverige råkat ut för någonsin i historien.” Stryk ”någonsin” och stryk även ”i historien”.

”Öppna upp och stänga ner.” Stryk ”upp” och ”ner”. Jag misstänker att engelskt språkbruk smugit sig in här.

Ibland har jag hört uttrycket ”stiga i höjden” i fråga om priser till exempel. ”I höjden” behövs ju inte. Stiger något, så går det uppåt. Jag har till och med hört ”priserna har rasat i höjden”. Då undrar jag verkligen vad som hänt med priserna.

Sedan har vi det uppenbarligen svåra ordet ”varken”. Det är i sig en negation och därmed ska ordet ”inte” undvikas i sammanhanget. Men jag hör dagligen ”vi kan inte åka till varken Finland eller Norge” och liknande. Det heter ”vi kan varken åka till Finland eller Norge.”

Och vad sägs om att kunna ”välja mellan kaffe, te eller choklad”? Om alla tre dryckerna är valbara så ska det vara ”och” i stället för ”eller”.

Tyvärr har vi flera uttryck som jag misstänker ramlat in från engelskan och översatts rakt av, till exempel ”partiledaren lämnar” i betydelsen ”avgår” eller ”slutar”. Illa låter det. Lika illa som att ishockeyspelarna ”går för guld”.

En mig mycket närstående person, en hon, har studerat språk och språkvetenskap på hög nivå. Man skulle kunna tänka sig massivt medhåll därifrån när det gäller språkets förfall.

Men icke.

Jag har inte blivit kallad gnällig gubbe, men hon rör heller inte upp himmel och jord som jag tydligen gör, utan ser plumparna som språklig utveckling.

Språket påverkas utifrån och inifrån. Det förändras och det tycker hon bara är intressant. Åsikten är att bara man förstår varann, så är själva meningen med språket uppfylld.

Där kan jag inte säga emot. Jag borde kanske börja syssla med något viktigare.