Gå till innehåll
Shopping Resor
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
kultur 8 november 2016

Allt började med en köttbulle i djungeln

Minns ni gatuhunden Arthur, som troget följde svenska multisportare genom Ecuadors vildmark? Nu har det fantastiska mötet och hundens väg till Sverige blivit bok.

Det var fjärde dygnet av sex i VM-tävlingen i multisport i Ecuador i november 2014. De fyra trötta och smutsiga medlemmarna i ett av de svenska lagen tog igen sig på en kontrollplats i en liten by mitt ute i ingenstans.

De hade paddlat, cyklat, sprungit och slitit sig fram genom bitvis nästan oframkomlig terräng. Högst en timme per dygn hade de sovit och det skulle knappast bli mer nu. Framför dem väntade en stentuff ”löpsträcka” genom en tät del av djungeln, så avlägsen att det inte ens fanns karta över den.

De bestämde sig för att ladda med extra protein och kolhydrater och lagets ledare, Mikael Lindnord från Örnsköldsvik, värmde ett par påsar med köttbullar och pasta.

Tävlingens kontrollplatser var kaotiska ställen med ett virrvarr av tävlande, utrustning och funktionärer. Mitt i röran fick Mikael syn på en stor och illa medfaren hund som stod alldeles stilla och till synes oberörd av all aktivitet. Den varken tiggde eller förde liv på något sätt, utan tittade bara lugnt på Mikael.

– Han fick några köttbullar, och kanske tio sekunders uppmärksamhet, berättar Mikael.

Tänkte inte på hunden

Sedan gav sig laget iväg ut i djungelns nattmörker, fäktande mot jättelika insekter och klivande över ormar. Mikael Lindnord tänkte inte ett ögonblick på hunden från kontrollplatsen, utan i stället på hur de skulle navigera genom den täta och blöta djungeln och på hur han skulle hjälpa sin mest utmattade lagmedlem.

Men efter några timmars lerig vandring, för att springa gick inte, anade Mikael konturen av en figur som skuggade laget. Det var hunden som tidigare fått några köttbullar. Mikael trodde att den snart skulle vända tillbaka, men den fortsatte att följa med timme efter timme och tycktes helst hålla sig intill Mikael.

Så här berättar Mikael Lindnord i boken Arthur (Forum 2016) som nyligen kommit ut.

”Jag sneglade ner på min vänstra sida. Hunden gick nästan exakt i takt med mig. Det var som om det hade funnits ett osynligt koppel som förenade oss.”

arthur i floden
Här hängde Arthurs framtid på en skör tråd. Hunden gör allt för att följa med när det svenska multisportlaget paddlar iväg i floden. Foto: Krister Göransson.

Den som läser boken får till att börja med leva sig in i den oerhört krävande tävlingsformen multisport. Men från och med köttbullebjudningen på sidan 84 blir den en gripande skildring om hur en envis och tapper hund tar plats i Mikaels hjärta och blir världskändis på kuppen.

För två år sedan flög bilderna runt världen, föreställande det kämpande svenska laget med den trogna hunden vid dess sida. Historien var nästan för bra för att vara sann.

– Men just det är en sak jag gillar med det här, alltså att det inte är en tillrättalagd berättelse. Jag har rest runt i världen i 20 år i den här sporten och haft hundar efter mig förut. Men just Arthur valde att följa med hela vägen och det är något jag aldrig varit med om tidigare, säger Mikael.

Kämpade för livet

Det mest kritiska tillfället var när laget satte sig i två tvåmanskajaker för att paddla en minst 15 timmar lång etapp i strömmar och genom mangroveträsk. Då hade hunden redan börjat bli som en lagmedlem och fått namnet Arthur, efter huvudpersonen i den amerikanska filmen King Arthur.

– Ja, i djungeln hade vi pratat om namn åt honom. Han struntade i andra hundar och visade ingen rädsla. Han var värdig, fast han var så utsatt. Och stod där så ståtlig, precis som kung Arthur i slutet av filmen, skrattar Mikael.

Mitt livs värsta förräderi

Arthur hade redan mödosamt kämpat sig över en flod för att kunna följa med, men den här långa sträckan skulle han aldrig klara att simma. Det visste Mikael och de andra i laget, och han berättar i boken:

”Jag mådde illa, som om jag höll på att iscensätta mitt livs värsta förräderi.”

Han försökte intala sig att Arthur på hundars vis skulle hitta tillbaka till sin hemtrakt. När de började paddla iväg från stranden hörde Mikael ett plask, vände sig om och fick se Arthurs stora huvud nätt och jämnt över vattenytan. Förtvivlat hade hunden hoppat i och försökte nu simma efter. Men laget fortsatte paddla, det fanns ju en tävling att tänka på.

”När jag tog ett nytt tag med paddeln sköt vår kajak allt längre bort igen, längre bort från Arthur. När jag såg mig om efter honom verkade han göra en ny, vildsint ansträngning för att öka farten.”

arthur, gatuhunden från Ecuador
Den här bilden rörde vid många hjärtan världen över. Gatuhunden Arthur följer ett svenskt multisportlag genom svåra strapatser genom Ecuadors vildmark, efter att ha blivit bjuden på ett par köttbullar. Foto: KRISTER GÖRANSSON

Slutade paddla

Arthur gav inte upp, och då fattade Mikael beslutet. Han kunde inte lämna hunden, och insåg att han aldrig skulle kunna göra det. Det som hände nu skulle ändra hans liv för evigt.

Han bad sin lagkamrat sluta paddla, kajaken saktade in och den nedkylda och helt utmattade hunden lyckades komma ifatt, och just det ögonblicket lyckades den svenske tävlingsfotografen Krister Göransson fånga från stranden.

Följde med hela vägen

Mikael baxade ombord Arthur som sedan följde med hela vägen. De fyra lagmedlemmarna blev fem och under svåra strapatser tog de sig hela vägen i mål.

– Arthur hade satsat allt på mig. Vi stod sida vid sida, nästan som i krig, och då kunde jag inte dumpa min polare. Då satsade jag också allt, säger Mikael.

mikael lindnord arthur
Idag är Arthur en lycklig hund hos husse Mikael Lindnord och hans familj i Örnsköldsvik. Och allt började med att Mikael gav honom en köttbulle! Foto: KRISTER GÖRANSSON

Den satsningen innebar sedan att övertyga sin sambo Helena, som gick hemma med deras lilla dotter Philippa, att Arthur skulle med hem till Sverige. Och satsningen innebar ett omedelbart och hektiskt arbete med bland annat veterinärbesök och tillståndsansökningar för att få hunden med på planet.

Helena var snabbt med på noterna, men väl i Sverige väntade sedan månader av karantän och veterinärbehandlingar innan Arthur fick komma hem till familjen Lindnord.

Anstormning av media

Satsningen visade sig också innebära att klara ett enormt tryck från media. Tidningar och TV-stationer från nästan hela världen har följt, och följer än, historien om Mikael och Arthur. Till exempel var ett stort amerikanskt TV-bolag hemma hos familjen nyligen och gjorde reportage.

– Jag var inte riktigt beredd på den här anstormningen. Jag tror många är less på mord, katastrofer och IS. Man bombas av detta. Och så kommer det här att vi skiter i medaljerna för att ta hand om en hund. Vi visade medmänsklighet och det tror jag slår an, säger Mikael.

Fula och infekterade sår

Han funderar lite på Lands fråga om vad de andra i laget tyckte om att Mikael tog med sig en hund mitt under tävlingen.

– Vi pratade faktiskt inte mycket om det. Vi blev helt enkelt fem stycken i laget, säger han.

Boken berättar också om Arthurs väg till att bli en frisk och stark hund. Han hade fula och infekterade sår, antagligen efter att ha blivit slagen, och dåliga tänder och slitna klor.

När Arthur till slut kom hem till familjen Lindnords hus i Örnsköldsvik, och den redan inköpta och lyxiga hundbädden, visade han sig älska sitt nya hemland. Han älskar sin nya familj, där Philippa fått en lillebror. Han älskar att vara ute, särskilt när det är snö. Och han älskar att ligga och mysa vid Mikaels fötter när husse sitter och jobbar vid datorn.

Läs mer om

Gör som 60 000 andra!

Missa inte Lands nyhetsbrev

Få lästips om hem och trädgård, mat och dryck samt djur och natur

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Populära ämnen på Land.se

Missa inte vår webbshop

Lär dig i din takt

Upptäck nya platser med

Läs artiklar i säsong

Till toppen