Det här betyder ortnamnet – 10 vanliga ändelser
Platsers namn fascinerar. De kan berätta en hel del om platsens historia. Kanske bor du på en gammal kultplats eller vid ett forntida vadställe, utan att veta det?
Den fantastiska boken Svenskt ortnamnslexikon har kommit ut i ny upplaga. Här kan man frossa i förklaringar till alla mer eller mindre kända ortnamn i Sverige.
Många namn påminner om varandra. I södra Sverige finns till exempel många samhällen med ”hult”, ”måla” och ”ryd” i namnet och i norr är ”sele” och ”ånger” vanligt.
Varför heter det så? Vad betyder orden? Land har rotat fram svar i boken.
Läs även: Udda ortsnamn – och vad de betyder
10 vanliga namndelar
-vi (ex. Skedevi, Locknevi, Ullevi)
Från Skåne till Jämtland och vanligast i Östergötland, Närke och Västmanland. Namn med vi (även ve och vä) har syftat på heliga platser och kultplatser under förkristen tid.
-måla (ex. Blomstermåla, Eriksmåla, Rävemåla)
Vanligt i Blekinge, östra Småland och södra Östergötland. Namnen kommer från medeltida nybyggen. En teori är att ursprunget är det fornsvenska ordet male, som skulle betyda ”avmätt jordområde”. Andra närliggande teorier finns.
-sele (ex Långsele, Lycksele, Ramsele)
Vanligt i Norrland och bildat av ordet ”sel”, med betydelsen ”vatten som rinner stilla och långsamt”.
-löv (ex. Anderslöv, Eslöv, Svalöv)
Vanligast i Skåne, men förekommer även norrut i Götaland. Ursprungliga formen är lef, besläktat med verbet lämna, och den tidigaste betydelsen är ”något efterlämnat”.
-ånger (ex. Lövånger, Enånger, Häggdånger)
Förekommer längs kusten från Uppland till Västerbotten. Ordet ånger, eller anger på fornsvenska, troligen besläktat med angel (stor och böjd fiskekrok) och har kommit att beteckna en krokig och böjd havsvik.
-tuna (ex. Sigtuna, Frötuna, Ultuna)
Vanligast i landskapen kring Mälaren. I de nordiska språken betyder tun ”inhägnat område”. I Sverige har tuna kommit att avse en huvudgård eller en centralort.
-hult (ex. Älmhult, Älghult, Fagerhult)
Vanligast i Skåne, Småland, Halland och Östergötland. Hult är ett medeltida ord för ”skog” och kom att betyda nybyggen i skogsmark.
-ryd, -röd, -red (ex Markaryd, Kågeröd, Jonsered)
Vanligast i Götaland. Från det fornsvenska rydh och det ännu äldre riudh, med ”röjning” som ursprunglig betydelse och har avsett slåtter- och betesmark samt även nybyggen i skogsmark.
-ed, -ede (ex. Edsbyn, Edebäck, Dals-Ed)
Vanligast i Svealand och nedre Norrland. Ordet kommer från ett ej kvarlevande verb som betydde ”gå”. Har kommit att användas om gångställen mellan vatten eller utmed vatten, till exempel förbi forsar. Även om landtungor och vadställen.
-rum (ex. Ringarum, Algutsrum, Yxnerum)
Vanligast i östra Götaland. Betyder troligen ”öppen plats, öppen mark” och har under vikingatid och medeltid antagligen betecknat slåtter- och betesmarker.
