24 april 2017

Dialektskola del 10: I Uppland surrar det från forntiden

Surrande ”r”, rev i stället för räv och gung i vokalerna. Det folk lite slängigt kallar stockholmska är ett eko från urgamla uppländska dialekter. Lyssna noga! Här finns både fornnordisk klang och gotländska ljud.

Det händer att stockholmare från norra delen av staden säger att det ”murknar” när kvällen kommer. R-en pyser och surrar.

Och visst ser det ”murkt” ut för uppländskan, fast inte är det becksvart.

– Jag tror att min pappas generation var den sista som pratade riktigt utpräglad dialekt, berättar etnologen Christer Wesström, som bor på Torrön utanför Östhammar i nordöstra Uppland.

Hänger i diftonger

Här var dialekten ganska lik norrländskan men med gotländska influenser. L-en var tjocka, r-en lite gotländskt surrande och vissa vokaler uttalades en aning dröjande så att de blev hängande i en diftong. ”Ja” blev ”jao” och ”nej” blev ”naej”.

– Det är en ganska grov dialekt, gjord för kommunikation och inte för konversation.

Christer tar några exempel. Älgjakten uttalas med tjockt ”l”, ett öppet ”a” och ordet blir avklippt i slutet. Jakten blir ”jaktn”.
Om man ringer ordningsmakten kommer ”poliiiesn”, utdraget på samma vis som en nutida stockholmare kan säga att ”de e så re bliiier”.

Öarna i kustbandet var ganska isolerade så de fornnordiska inslagen fanns kvar tillsammans med ord och uttal som man kunde höra i hela norra Stockholmsområdet på 1800-talet.

– Det här är ett reliktområde där både språk och kultur bevarats, precis som på Gotland och i Dalarna, och nu gör jag mitt bästa för att samla och bevara de gamla orden, berättar Christer Wesström.

Klöpp, inte klippte

Det urgamla i hans samling är till och med fornnordiskt, nära isländskan.

– En gång kom en islänning på besök och han och en gubbe från Hållnäs kunde förstå varandra utmärkt. Ingen annan förstod men de pratade och hade så trevligt, berättar Christer.

De små fickorna med riktigt gammal uppländsk dialekt finns i Hållnäs, Österlövsta och Västlands socknar men Uppland är lång ifrån dialektfritt i övrigt, vad upplänningarna än säger.

– Folk i Uppland brukar säga att de inte har någon dialekt men visst hör jag uttryck här som inte används på annat håll, säger Anna Westerberg på Institutet för språk och folkminnen i Uppsala.

Hon tar några exempel. ”Jag klöpp sönder tyget” i stället för klippte, tyget är ”tynnre”, inte tunnare och hon ”satte sig i bak” i stället för där bak.

Enköping finns också den klassiska dubbelbetoningen vi känner igen från Totte Wallins låt om Enköpingståget. Där har ”tå” och ”get” samma tyngd i betoningen.

Läs också: Unikt test: Vad avslöjar din dialekt om dig?

Olika klang

Och lyssnar man sig fram finns det ännu mer dialekt att vårda.

– Varje del av Uppland har sin klang, säger Christer. Uppsala har sin, Norrtälje också och i Älvkarleby pratar de mer som man gör kring Gävle.

När man lyssnar sig fram genom både gamla och nya ljudfiler i dialektarkiven kryllar det av ”hare vare”, ”hurru du” och andra surriga ihop-dragningar med rötterna i Christers hemtrakter.
– Där säger man ” va ru vurre nors då?”, ”var har du varit?”. Det är en klassiker.