Här är kusinen som ”sjunger bättre” än självaste Monica Z

Greta Olsson har alltid älskat jazz. Hon tar fortfarande ton både i kör och ihop med tre kamrater, som hon kallar ”jazzrävar”.

– Det svänger, det är så roligt.

Fortfarande ger hon konserter, även om hon lovade sig själv att sluta då hon fyllde 70. Det verkar hon ha glömt. Just nu håller hon på att träna in nyskrivna noter.

Greta är född med musik. Hon blev nog faktiskt impregnerad, menar hon, under uppväxten i Hagfors tillsammans med de sex syskonen. En av bröderna spelade trumpet, en annan gitarr. Morbror Lars, som fixade arrangemangen i Sonora orkester, huserade i ungkarlslägenheten högst upp i samma hus.

Smyglyssnade

En annan morbror, Monica Zetterlunds pappa Bengt, spelade saxofon i samma orkester. Då de övade brukade Greta sitta och smyglyssna i trappan tills hon blev bortkörd.

– Jag lyssnade och härmade. Jag kunde varenda text, även om engelskan naturligtvis inte var rätt, och jag hade alltid melodier i huvudet. Mamma sa att jag till och med sjöng i sömnen.

Som 19-åring började hon sjunga i Stigs kvartett.

– Vi spelade jazz med dragspel, låtar med klass som håller än. Jag kunde ingen engelska men en arbetskamrat som hade tagit realen hjälpte mig. Jag skrev upp uttalet och så sjöng jag.

Mjölkade först

– Vid vår första spelning var det till en början glest med folk och jag blev väldigt nervös men Stig lugnade mig. ”Vänt bar, di kommer när di ha mjölk konna”. Ja, visst kom publiken när mjölkningen var avklarad.

En gång var den sju år yngre kusinen Monica på plats och lyssnade. Ännu skulle det dröja några år innan hon själv debuterade i Hagfors Folkets park. Den gången var det Greta som stod i publiken.

När Greta var 21 år blev hon med barn och gifte sig med sin Göran. Sångkarriären lades på hyllan.

– Vi hade det väldigt knapert och bodde i ett litet rum när vår pojke Kurt föddes. Det började oskyldigt med att han blev lite dålig med feber och förkylning, men han dog då han var sju månader, berättar hon.

Nio barnbarnsbarn

Men sedan fick Greta och Göran två flickor, Anna-Lena och Britta, och har nu fyra barnbarn och nio barnbarnsbarn.

Efter att barnen flyttat hemifrån började Greta jobba som städerska. Hon hade dessutom börjat spela gitarr med måttlig framgång. En dag kom morbror Bengt, alltså kusin Monicas pappa, på besök.

– Jag sjöng och kompade med gitarren, och Bengt lyssnade. ”Ja, den där gitarrspelningen är rakt åt helvete, men du ska sjunga. Det finns en studio här i Hagfors, använd den”.

– Nej nej, tänkte jag, inte vågar jag det. Du vet, bruksmentaliteten kan gå hårt åt oss. Du skäms, vill inte att folk ska tycka att du tror du är något förmer. Men han hade sått ett frö.

Inspelning i present

Så fyllde hon 60. Som present från Göran fick hon en studioinspelning. Den kostade 7 000 kronor, vilket Greta tyckte var väldigt mycket pengar. Men hur det nu var kom hon iväg till studion, och en gammal bok med melodier från tiden med Stigs kvartett kom åter till användning.

– Vi spelade in 50 kassetter till släkten, eftersom vi inte räknade med någon efterfrågan. Så en dag ringde en journalist som hört inspelningen och ville intervjua mig. Jag sa ”aldrig i livet” eftersom jag var rädd att folk skulle tycka jag gjorde mig märkvärdig. Hon gav sig inte, och till slut sa jag ja.

Karriär efter 60

Och så tog karriären fart efter 60 år fyllda. Det blev radio, det blev TV, det blev jazzklubbar och inspelningar. Hennes röst har jämförts med Billie Holliday men hon håller nog själv mer på Sarah Vaughan, som hon lyssnat på mycket.

Monica och Greta uppträdde tillsammans flera gånger. På jazzklubben Fasching i Stockholm ville applåderna aldrig ta slut då de framförde en hopsnickrad variant av ”Stardust”.

Då Monica gick bort 2005 sjöng Greta vid minnesstunden i Gustav Vasas kyrka.

– Ja, det var en stor upplevelse även om det var väldigt sorgligt. På samma bänk som mig satt Monika Nielsens döttrar, Hasse Alfredsson och Lena Nyman. De trodde nog först jag satt mig fel, men då jag sjungit kom alla fram och kramade om mig, minns Greta.