Om västerbottniskan är berättarnas språk är ångermanländskan en dialekt för diktare. Genombrottet kom på 1970-talet när Birger Norman gav ut sin diktbok Utanikring.  Det var som om proppen släppte.
–Det är minst 10 som skrivit på ångermanländska sen dess. Den mest kände, förutom Birger Norman, är ju Nicke Sjödin. Han blev en rikskändis och dialekten fick status, säger Anders Bodin, Undrom.

Anders är en av de senaste i raden av poeter som skriver på ångermanländska. Hans bok dagsens sanning kom ut 2008 och nyligen kom en nyutgåva av Birger Normans Utanikring. Bägge böckerna har en CD-skiva i ryggen där Anders själv läser dikterna på ångermanländska.

Det är språkmusik och det gungar, precis som hambo.
–Ofta ligger betoningen på ettan och trean. Jo-hansson, säger Anders illustrerande och trycker till på jo-et.
Rytmen är annorlunda och först när vi pratat ett tag, eller ”språkt” som Anders säger, hänger öronen med. Det här är också en norrländsk dialekt med många speciella småord. Henne och denne för här och där, n´hänn och n´dänn för den här och den där,
–De ä fåare och fåare som språke som jag, konstaterar Anders Bodin lite sorgset men inte uppgivet – för visst lever ångermanländskan.

Helt egna bokstäver

Och vilket liv sedan. Den här dialekten har till och med egna bokstäver, mittemellanljud.
Man kan säga u och ö men också û, som är mitt emellan u och ö fast lite mer åt u-hållet. Tippar ljudet över mer mot ö-hållet skrivs det ô och låter som när man säger börja. Vi kan visa med en skala – u, û, ô, ö.
Här finns också ett â. Det är en vokal mittemellan a och ä, fast mer åt ä-hållet – a, â, ä. Ljuda dig fram och testa så hör du.
Konsonanterna konstrar, de också. Här kan man säga bokstaven k på två sätt – ett hårt k som Kent och ett mjukare, som i kassa.

Språket blir mjukt av omkastningar och hopdragningar som sämmer, telefonlurn och moröttren. (Sämre, telefonluren och morötterna.)
Det finns så mycket att säga på ångermanländska men vad är då poetens eget favoritord? Det han tycker att alla andra i Sverige också borde få ha?

– De hänn tagvis att man svär men jag försök göra de lite snällare så jag säg klåen. Det är mildare, säger Anders.
Andra favoriter är tjöjes (kväljas) och omafallt (gruvsamt, besvärligt).

Bra på å språka dynga

Nybörjare på ångermanländska stöter snart på en myriad med ord som beskriver folks mindre smickrande sidor.
–Det är väl inte bara i Ångermanland som man är bra på å språke dynga om varann.

Anders försvarar sig men börjar i alla fall gå igenom några av fynden. Bäg är när man är allmänt tjurig, bänn när man är så tjurig att man är dum med sig själv.
–Sen har vi ett klommer, en klantskalle. Lommer är mer en ofrivillig klantskalle, en som inte kan bättre. Klôret är mer en yrkesterm, som en snickare som inte riktigt kan bygga ordentligt, ett klater. Drul är också lite som ett klôr, fast mer fumlig, filosoferar Anders.

Nej, ångermanlänningar är absolut inte värre än andra på att prata skit om folk. Där emot har de så många sätt att beskriva en lågpresterande individ att de aldrig, aldrig behöver ta i för mycket.

Säg hur du mår på ångermanländska

Omafallt = Ett tillstånd av tvekan med en gnutta ångest. När man gruvar sig för något besvärligt.
Härkalurn = Säger man när det går bra, som smort. Gå som härkalurn.
Agasamt = Oroande, ett läge där man vrider sig av oro.
Nåk = Sjuk, dålig. Kan också användas för att beskriva något som blev en besvikelse, ett uselt utfall.
Fali = Förstärkningsord som inte har ett dugg med fara att göra. ”Fali gemytli” betyder jättetrevlig.
Häle hunn = Ett uttryck för att stå ut, tugga i sig hela eländet. Du få häle hunn är en kortvariant av uttrycket ”Står du ut med hunden får du tåla svansen också”.
Fäjen = Uppspelt, glad. Kanske lite kär.
Gå som en dynje = Går mycket bra, rakt översatt att det går som dynga.
Sûbben = Toppen.