Gå till innehåll

Meddelande:

Det ser ut att vara tekniska problem just nu.

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
kultur 21 November 2015

Lars Lerin: "Genom kärleken till naturen återvann jag livet"

Han kallas Nordens störste akvarellmålare. Men inte bara bilderna har väckt folkets kärlek. Utan också att han vågar prata öppet när livet blir svårt. Om missbruk, social fobi och sin längtan efter kärlek. Vi plockade några citat ur hans bok Naturlära och åkte till hans museum Sandgrund i Karlstad.

Bild 1/3
Bild 2/3
Bild 3/3

Vi sätter oss en trappa upp. I något som mest liknar ett konstlager. Här täcker travar av bilder nästan hela golvet. Besökarna blir alldeles till sig när de märker att Konstnären själv är där. Det ska hälsas och tas bilder. Det är dubbla känslor.

”Under de år jag åt lugnande medicin behövde jag inte bry mig om det ständiga flödet av information, men som drogfri och klarvaken klarar jag inte att värja mig för historierna som jag inte vill höra.”

– Det dagliga bruset är tröttsamt. Alla människor som man möter. Det tar energi att träffa folk. Alla vill ha något av mig. Eller så vill de ge något, som jag kanske inte kan ta emot. Fast det är kanske för att jag är så populär … säger Lars och ser lite förläget ner i bordet.
– Man vill ju inte vara elak, då är det bättre att låta bli att gå ut. Men jag får mycket tid ensam också.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
– Jag har någon timme på förmiddagen när jag målar, sedan ett par timmar på eftermiddagen. Sedan vill jag ta en promenad. Och så vill jag ha något socialt. När min make Junior är hemma är jag med honom eller så ringer jag mamma.

Pratar ni fortfarande med varandra varje dag?
– Ja, flera gånger om dagen! Vi har kanske inte så mycket att säga till varandra längre. Det är mest jag som berättar om vad jag gör. Hon får ju så lite intryck. Pappa är jättedålig. Jag åker dit en gång i veckan och hälsar på.

Har du och mamma alltid varit nära?
– Det har alltid gett mig så mycket att vara med henne. Hennes kloka syn har varit viktig för mig, speciellt under de tunga åren. Alla känslor och tankar har jag kunnat prata med henne om.

Lite fantastiskt med tanke på att hon var så rädd för att du skulle bli homosexuell. Du hade kunnat klippa av kontakten där och då.
– Det var väl det att hon själv vände så tvärt. Hon var ju ett offer för sin tid och de dumheter som spreds då.

”Att dagligen återupptäcka naturen är nödvändigt, liksom andligt frigörande (…) Som nykter och drogfri känner jag mig som en självklar del av naturen, livet.”

– Jag känner mig hemma i naturen, en samhörighet med hela livet och jorden. Jag tänker inte så snävt där. När man är förgiftad hela tiden är man inte med i processen.

Har måleriet påverkats av nykterheten?
– Jag hittade hem i mig själv när jag blev nykter och drogfri. Det är något helt annat när man är vaken och kan ta in alla intryck och bearbeta det i själ och hjärta. Förr gick tanken bara runt. Det var som att trampa vatten. Så jag kan uttrycka mig själv på ett annat vis. Penseldragen åkte lite hit och sedan dit i det jag gjorde då. Men en del av det är bra.

”Måleriet ger mitt liv en mening. Det har fungerat både i goda och onda dagar, som tillflykt och tröst, när livet i övrigt varit kaos.”

– Jag trodde att jag var helt klar med livet när jag mådde som sämst. Jag trodde inte att jag var livsduglig längre. Att jag var ett nervvrak. Men det var jag ju inte. Måleriet är lika viktigt nu. Jag vet inte vad jag skulle göra annars.

EGET MUSEUM. Det är få svenska konstnärer förunnat att ha sitt eget museum. Lars Lerin hör till den lyckliga skaran. Här framför sitt Sandgrund mitt i Karlstad.
EGET MUSEUM. Det är få svenska konstnärer förunnat att ha sitt eget museum. Lars Lerin hör till den lyckliga skaran. Här framför sitt Sandgrund mitt i Karlstad.

– Det gäller att våga be om hjälp och våga ta emot den hjälp som man kan få. Det är lätt att säga ’det passar inte mig’. Men om man tänker efter: hur har det sett ut när jag har fått styra mitt liv? Då kanske det är bättre att överlåta det på någon annan.

– Nu känner jag att jag kan hantera livet på livets egna villkor mer. Och jag försöker hålla balansen så att jag inte ska ramla dit igen. Jag är noga med att röra på mig, sova, gå upp på morgonen. Inte dricka sprit och inte isolera mig. Att inte bli gränslös på samma sätt igen, utan ha mina rutiner. Jag är så tacksam över att jag inte känner någon självömkan.

Hur stor del i det här har Junior?
– Det är väl mest att han är ett sällskap. Han finns där och han är levnadsglad. Vi har väl inte jättemycket att göra med varandra egentligen.

– Men det blir en trygghet och värme i huset när han är hemma. Han har ett större socialt behov än jag har och det är skönt att höra när han pratar i telefon med sina vänner. Fast han är ju rätt jobbig också! Han har så förutfattade meningar och är så envis. Han kan säga: ”nej, nej, det räcker nu, du behöver inte göra mer grejer, det är fullt! Lyssna på mig!”

Lars skrattar igen.

Han försöker styra upp ditt liv alltså?
– Ja, jag tycker samtidigt att det är lite roligt.

Delar han ditt intresse för naturen?
– Nej inte ett dugg! Men det börjar ändras. Fast jag är ju samtidigt så överdriven. Jag lägger över en massa känslor på katten som han kanske inte alls känner.

”För mig har det alltid varit något hetsigt uppfordrande i detta med vår och försommarsol som hade någon att älska. Hösten var min årstid. Nu har jag börjat försonas med ljuset.”

– Det är underbart att se årstiden nu. Förr var jag så ångestfull eller missnöjd för att jag inte hade någon kärlek. Då såg jag bara att jag var en udda typ som stod utanför. Det förstärktes när hela naturen blomstrade. Då är det skönare när det är gråväder och regn och november kommer och det är lika grått som en själv.

Du pratar ju mycket om gråväder. Att det var du.
– Ja, men du vet! Jag bodde i Lofoten och såg gråvädret. Det var det ena lågtrycket efter det andra, skrattar Lars.

Är det Junior som fått dig att ändras?
– Många säger ”vilken tur att du träffat Junior som har räddat dig”. Men det är inte så. Utan nykterheten skulle jag inte kunna ta vara på någonting, inte Junior heller. Det är jag som fått hjälp att hitta mig själv. Tills vidare. Och då finns förutsättning för att ha en relation. Men jag ska inte säga att jag är lycklig för evigt, det vet man inte. Det är en färskvara.

”De bilder som brukar bli bäst är de som krånglat mest och vållat flest bekymmer. Det skulle vara tråkigt att inte lämna några spår efter sig av tvekan och försök. (…) Misstagen blir en del av slutresultatet. Egentligen är det en ren överlevnadsinstinkt.”

– En ser ju ofta människor som vill måla. De går någon kurs. Men så sitter de där krampaktigt och vågar inte. Men vad sjutton spelar det för roll? Det är ju så synd. Jag tycker om när man kan se att konstnären tvekat och kanske kämpat med konturlinjen. Det ger fler dimensioner. Det blir aldrig fel när jag målar. Då kan jag bara göra om det. Hela mitt arbete är en process. Den tar aldrig slut. Är jag inte nöjd med något så kan jag ta upp det senare och göra om. Det är därför jag inte gillar att ha ramar. Då blir det så slutgiltigt.

Lars-Lerin-junior-sandgrund
”Och inspiration: det handlar snarare om ett flöde. Det känns fortfarande som om bilderna står på kö.”

– Ja, du ser här! skrattar Lars och slår ut med armen.

Författare pratar om skrivkramp. Du har aldrig känt av målarkramp?
– En gång, precis när jag skulle bli drogfri, för 13 år sedan. Det höll i sig en vecka. Men det var för att det blev så konstigt i hjärtat och själen av hela processen på behandlingshemmet.

”Genom att leka ufo är det faktiskt möjligt att för ett ögonblick undgå slentrianseendet och låta sig bli överraskad av den gröna skillnaden mellan en gran och en tall. Det allra banalaste motiv kan väckas till liv – som om det skådades för första gången.”

– Om en kan försöka att leva sig in i naturen, som om man aldrig hade sett den förut, då blir det egenartat. Jag försöker att inte ta saker för givet, utan att ta in vad det är för ton. Vilken fuktighet är det? Vilken torrhet i ljuset?

Du skriver att du inte tänker när du målar. Det låter som om du lätt hamnar i det här flowet som många drömmer om?
– Jag kan sätta på ett ljudband på en bok och börja måla. Då ger det ena det andra intuitivt.

”Insikten träffar dig som ett knytnävslag i magen. Kallsvetten bryter fram, du nyper dig i armen för att vakna ur mardrömmen, men faktum kvarstår: loppet är kört. Du är ingen tonåring längre.”

– Att kroppen förändras är vedervärdigt. Det är obehagligt att man ska förändras, förvandlas. Jag ser pappa när han ligger i sin säng. Han var så sportig, nu har han förvandlats till en säck av kött som bara hanteras. Man kan inte leva sig in i att man själv ska dit. Det är väl naturligt, men vedervärdigt. Jag verkar ha haft så trevliga anfäder i Fjällbacka. Det är så bittert att veta att de bara är borta. Då vill jag tänka att vi lever om och om igen.

Finns det något som är positivt med att åldras?
– Jo, att jag känner lugnet inom mig. Att jag kan hantera livet och möta människor utan att vara rädd. Det är en gåva att kunna möta det jag varit rädd för tidigare. Jag kan bara önska att jag hade fått det här tidigare. Då hade det varit så mycket roligare att leva.

Men du är väl inte färdig än?
– Jag hoppas att jag har några år kvar. Till 80 om jag har tur. Pappa är 86 nu.

”Genom kärleken till naturen återvann jag livet. Och här sitter jag nu. Det har slutat regna och det susar tyst i lövmassorna.”

– Det var på gränsen till patetiskt! Snudd på en floskel. Men det är svårt att komma undan dem ibland. Men om jag känner oro och går ut och går, kanske möter en sädesärla på någon holme, så känner jag att det lättar. Det är en bra metod som botemedel mot självcentrerat ältande.

Nu kommer Junior och är orolig. Vad händer?
– Så här länge brukar du inte prata, säger han till Lars.
– Det är bra, svarar Lars.

Det är sommar och ljus. Vad gör ni i sommar?
– Juniors mamma och syster ska komma hit och hälsa på, säger Lars.
– Vi ska till Fjällbacka, säger Junior.
– Jag vill åka dit, men jag struntar nog i Göteborg och Liseberg, säger Lars.
– Nej, vi ska åka hela familjen! Vi hyr en husbil så kan alla följa med. Luther också! (Katten alltså)
Vems envishet som vinner återstår att se.

4 akvareller av Lars Lerin

VÄLKÄND KONSTNÄR. Lars Lerin räknas som en av Nordens bästa akvarellister och har ställt ut sin konst på många håll i världen.
VÄLKÄND KONSTNÄR. Lars Lerin räknas som en av Nordens bästa akvarellister och har ställt ut sin konst på många håll i världen.
Konstnären Lars Lerin har koll på djurarterna.
Konstnären Lars Lerin har koll på djurarterna.
DRÖMMEN OM HAVET. Lars Lerin har en önskan om att bo nära vattnet.
DRÖMMEN OM HAVET. Lars Lerin har en önskan om att bo nära vattnet.
MÖRKER OCH LJUS. Kontrasterna samsas gärna i Lars Lerins bilder.
MÖRKER OCH LJUS. Kontrasterna samsas gärna i Lars Lerins bilder.

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 31 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen