Gå till innehåll
Shopping Utbildning
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Land 11 maj 2015

Astrid Lindgrens dagböcker väjer inte för det otäcka

En tvåbarnsmamma bestämmer sig för att skriva en dagbok om kriget. Mitt i alltihop börjar hon fantisera om en tokrolig tjej som heter Pippi. –Tvära kast, säger Karin Nyman om sin mamma Astrid Lindgren. Nu är krigsdagböckerna samlade i en ny bok.

Bild 1/5 FOTO: Thomas Hjertén
Bild 2/5
Bild 3/5
Bild 4/5
Bild 5/5

Vid andra världskrigets utbrott var Astrid en vanlig, 32-årig mamma till de två barnen Lars och Karin. Hon var gift med Sture Lindgren, som 1941 blev verkställande direktör i Motormännens Riksförbund. Hon var mycket hemma och gjorde bara tillfälliga inhopp i yrket som sekreterare.

Men denna unga kvinna fyllde 17 anteckningsböcker med briljanta reflektioner om kriget och hon lusläste tidningar och klippte ut artiklar och kartor som klistrades in i böckerna.
En sannolikt unik gärning, men först nu ges Astrids anteckningar ut i sin helhet.
– Böckerna låg länge på hyllan i en garderob här i lägenheten, säger dottern Karin Nyman när vi träffas på Astrids klassiska adress Dalagatan 46 i Stockholm. Hit flyttade familjen 1941 och lägenheten ser likadan ut som när Astrid dog 2002.

– Vi tänkte att det skulle vara svårt att ge ut materialet i bokform, men för några år sedan kom vi i gång med arbetet, säger Karin Nyman.

Varför drog Astrid i gång detta jätteprojekt?

– Hon var en läsande och engagerad människa och hade ju faktiskt jobbat som journalist i tidiga år. Hon trodde nog inte heller att kriget skulle vara så länge.

I dagböckerna refererar Astrid truppförflyttningar och militära operationer som den värsta general, men blir aldrig abstrakt och malande och väjer inte för ohyggliga detaljer. Hon berättar om sönderslitna kroppar, människor som svalt och förföljelsen av judar som hon tidigt fick upp ögonen för.
– Mamma sökte det konkreta och tog med hemskheter som kanske andra hade hoppat över. För att orka se och förmedla det svarta tog hon till sin humor, säger Karin Nyman.

Mitt i kriget föds Pippi

Så här skriver Astrid om japanernas stormning av Singapore 1942.
”Fästningen kunde visst bara försvara sig mot sjösidan och japanerna kom ju masandes över Malackahalvön. Brist på vatten ”var droppen som kom bägaren att rinna över”.
– Mamma och hennes syskon körde en jargong med mycket skämt och pikar, säger Karin Nyman och skrattar. Den stilen är effektiv för att sticka hål på uppblåsta figurer som Hitler.

Mitt i tidens ångest började Astrid glädja lilla dottern Karin med att berätta om den vilda flickan Pippi Långstrump. Parallellt med dagbokens blodiga anteckningar om Stalingrad fantiserade hon om flickan som hade en häst och en apa inomhus.
– Tvära kast, säger Karin Nyman. Men hon hade en hög arbetsmoral och hann med mycket.

Astrids stil i dagböckerna påminner rätt mycket om Barbro Alving och andra ”berättande journalister”. Om inte Pippi dykt upp, hade hon kunnat sluta som reporter i stället för barnboksförfattare, tänker säkert många läsare av dagböckerna.
– Glöm inte Ester Blenda Nordström, tillägger Karin och vi pratar en stund om denna stora svenska journalist som wallraffade och skrev om pigornas eländiga arbetsvillkor för 100 år sedan.

Karin Nyman, 80, har ett gediget yrkesliv bakom sig som författare, översättare och faktagranskare av böcker om Astrid och hennes figurer. I dagböckerna oroar sig Astrid för den ”älskade dottern” när Karin är sjuk och berättar om utflykter, sommarbad och julaftnar.
Vad har du själv för minne av allt detta?
– Jag minns inte så mycket faktiskt, säger Karin som var fem år vid krigsutbrottet. Jag kan inte relatera till det som står i böckerna. Men det var naturligtvis intressant att titta in i sin barndom när jag började läsa dagböckerna.

På hemligt uppdrag

Karin minns dock när mamma började gå hemifrån om kvällarna och vara mystiskt försvunnen. År 1940 fick Astrid ett beredskapsjobb på Postcensuren som granskade militär- och privatpost till och från landet.
Genom breven fick Astrid en unik inblick i hur människor hade det och hur deras tankar gick under krigsåren. Vissa brev skrev hon av och klistrade in i dagboken. Gripande är till exempel den tyske officerens brev till sin svenska hustru där han ur stridshelvetet 1944 önskar ”dig och vårt barn all lycka och framgång i livet.” Han stupade strax efteråt. Mot slutet av kriget hamnar Astrid i en äktenskapskris. Sture har träffat en annan kvinna och vill skiljas. Men makarna reder ut krisen och äktenskapet överlever.
– Dagböckerna har en styrka i hur hon blandar vardagslivet med världshändelserna, säger Karin Nyman. Vi får en inblick i hur livet kunde te sig för en medelklassfamilj i Stockholm under krigsåren.
Hur påverkar krigsdagböckerna bilden av Astrid Lindgren?
– Liksom filmen i SVT häromåret och Jens Andersens biografi Denna dagen, ett liv, så fördjupar krigsdagböckerna bilden av henne, säger Karin Nyman.

Ja, till Astrids många kvaliteter kan vi nu också lägga hennes tidiga, skarpa blick för tidens heta frågor. Många mumlade om nazismen, stalinismen och judeförföljelserna. Ville inte se vad som pågick. Men Astrid såg och skrev så att det rykte om pennan.

Nöjd med dagböckerna

Finns det något som särskilt berör dig i dagböckerna?
– Hennes förtvivlan över att Sverige inte gjorde mer för Finland när Sovjetunionen anföll, säger Karin Nyman.
Mot slutet av sitt liv fick Astrid problem med ögonen och det hände att Karin läste högt för henne ur krigsdagböckerna.
Hade hon själv en tanke på att de skulle kunna publiceras?
– Nej, men hon var nöjd med att på detta sätt ha dokumenterat krigsåren medan de pågick.
Astrid Lindgren liknar nazismen och bolsjevismen vid två skräcködlor. Hoten mot demokratin må ha förändrats sedan andra världskriget, men fortfarande finns det många hinder för den fred och rättvisa som Astrid Lindgren formulerade bättre än de flesta.

Astrids egna ord om krigsslutet

Jublet visste inga gränser när budskapet om freden kom. Så här skriver Astrid Lindgren om när freden kom:

Detta är V-dagen! Kriget är slut! Kriget är slut! KRIGET ÄR SLUT!
Klockan 14.41 (tror jag) undertecknades kapitulationen i ett litet rött skolhus i Reims /…/ varigenom alla tyska styrkor i hela Europa ger tappt. Norge är alltså också fritt nu. Ett vansinnigt jubel ligger i detta nu över Stockholm. Kungsgatan är täckt av ett flera centimeter tjockt papperslager, alla människor bär sig åt som om dom var tokiga. Vi sjöng ”Ja, vi elsker” på jobbet efter radioutsändningen klockan 3. Sture är inte hemma till middag, men han skickade hem en flaska sherry för att vi skulle kunna fira freden. Just nu spelar dom Stjärnbaneret på radion. Jag har druckit sherry med Linnea och med Lars och är något yr. Det är vår och solen skiner denna signade dag och kriget är slut. Jag skulle inte vilja vara tysk. Tänk, kriget är slut, Hitler är död (nu jublas det och hurras i radion; Stockholm är komplett från vettet)”.

Relaterade artiklar

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen