Man får spetsa öronen för att höra vad västerbottniskan handlar om. Det är en norrländsk dialekt med de flesta ändelserna i behåll. R-ljuden fräser som smatterband medan sche-ljuden surrar mjukt, fulla av extra luft.

– Min dialekt låter snäll. När jag började med stand up fick jag rådet från Ronny Eriksson att inte svära. ”Säg jädrrar som mest, det är mycket för en sån som du”, sa han.
Sedan är det skillnad på Umeå och Skellefteå. Kring Umeå är d- och l-ljuden mjuka, ungefär som när filmskurkar ska bryta på ryska. Kommer man sedan till Skellefteå blir dialekten mer nasal.

Och det bästa sättet att ta reda på om någon kommer från Umeå är att lyssna på hur de säger Umeå, med å i slutet eller utan.
–Ingen från Umeå säger att de kommer från ”ume”, slår Janne fast.
Sedan går det ju inte att blunda för det litterära arvet, den västerbottniska viljan att berätta. Jan Bylund tror att det beror på att västerbottningarna var ett resande folk. De åkte och jobbade med järnvägen förr och kom hem med en massa berättelser.
Berättarglädjen har en oväntad knorr, som komiker kan ha nytta av. Om det finns en svensk mästare i konsten att förolämpa folk kreativt bor hen säkert i västerbotten.

– Min morfar sa ”ta dig där du är som högst när du napp tjvetn”. Alltså, ta dig där du är som högst när du plockar träflis.
Är ni med? Det är alltså ”ta dig i brasan” fast med extra schvung. Jan har fler på lager vi kan klura på.
–Om min hunn vo lika ful som du skull jag raka han i arsle å lära han gå baklänges. Du se ut som en busskrasch. Du se ut som om du ha brunne i ansikte å nån ha släckt med brandyxa.

Snällt? Kanske inte men det är i alla fall ordglatt och Jan uppskattar sin dialekt väldigt mycket.
– En värmlänning låter alltid gullig, vad han än säger och stockholmska retar sig alla på. Västerbottniskan kan vara allt. Seriös, galen, gullig eller arg. Det är bara att välja.

Liten parlör för kroppsprat i västerbotten

Hurrves: Att rysa. Passar lika bra för den ofrivilliga skakningen som kan drabba när som helst som för köldryset eller rysningen när något smakar pyton.
Fårgråt: De små, gula smulorna man hittar i ögonvrån på morgonen.
Kalvdön: Det blixtrande obehaget när nerven i armbågen får sig en smäll. Kallas änkestöt i andra delar av landet.
Tejput: När man saknar aptit, petar i maten.
Omatfrisk: Tejput.

Västerbottningar att lyssna på

Hanna Marklund. Expertkommentatorn som gett västerbottensdialekten välförtjänt uppmärksamhet. Lyssna på resonansen så hör du att hon kommer från Skellefteå.

Torgny Lindgren. Författaren som blivit symbol för västerbottniskan pratar nästan boksvenskt men lyssna noga. L-ljuden är mjuka och sch-ljuden brusar.

Sverker Olofsson. TV-mannen med soptunnan har en rapp Vännäs-variant av västerbottniskan med bra rull på r-en och mjuka l-ljud.

William Spetz. Umeå-komiker med en ung, frisk och alldeles oemotståndlig version av dialekten. Lyssna på när han säger ”usch”. Ljuvligt.