Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Land 7 februari 2017

Polismannen som fångade Tore Hedin: ”Jag visste direkt att han var mördaren”

Gunnar Ferm glömmer aldrig den förfärliga augustinatten på plats i Hurva 1952. Redan ett par dagar innan förstod den i dag pensionerade polismannen att Tore Hedin hade mord på sitt samvete.

Bild 1/2 FOTO: Hasse Gänger
Bild 2/2
Gunnar Ferm blev vittne till Tore Hedins våldsdåd och minns dem än i dag.
Gunnar Ferm blev vittne till Tore Hedins våldsdåd och minns dem än i dag.

Natten mot den 22 augusti 1952 ringde telefonen och landsfiskalen skrek i luren: ”Ålderdomshemmet i Hurva brinner! Ge dig i väg dit!” Gunnar Ferm förstod direkt vem som var gärningsmannen. Två dagar tidigare hade han som ung poliskonstapel ryckt ut till äldreboendet efter att Tore Hedin hade misshandlat Ulla Östberg grovt.

– Men när jag kom till branden i Hurva visste jag ju ännu inte att Hedin även hade slagit ihjäl både Ulla och föreståndarinnan Agnes Lundin innan han satte fyr på stället. Det var mycket tragiskt, säger Gunnar Ferm som i dag är 86 år.

Den ohyggliga händelsen för 62 år sedan har aldrig gått ur hans minne. Gunnar hade börjat som poliskonstapel i trakten tre månader tidigare och fick gå vakt i området kring ålderdomshemmet där lågorna stod ur husets fönster.

– Först vägrade jag eftersom jag inte hade någon egen pistol. Gärningsmannen var ju ännu inte infångad. Men jag gick låna ett vapen av en av stadskriminalarna från Malmö, berättar Gunnar för Land.

Fick starka misstankar

När Gunnar ett par dygn tidigare var på platsen fick han starka misstankar om att Tore Hedin hade mer på sitt samvete än handgripligheterna som skadade hans före detta flickvän mycket illa. Hedins raseriutbrott på ålderdomshemmet var ovanligt våldsamt och hotfullt, och Gunnar Ferm kom återigen att tänka på det olösta mordet på kvarnägaren Arne Nilsson i Tjörnarp nio månader tidigare.

– Att som polis uppträda på det grova sättet fick mig att inse att Tore Hedin var en fruktansvärd brottsling. I vittnesuppgifter från Tjörnarpsmordet fanns iakttagelser om en man i uniform med ett blänkande märke i mössan. Utredarna pratade om att det kunde vara en järnvägare, men tänkte aldrig på att det faktiskt kunde vara en polis. Mina onda aningar om att Hedin var Tjörnarpsmördaren lindrades heller inte av att Hedin hade låtit både Agnes Lundin och Ulla Östberg förstå att han kunde ta till skjutvapen om så behövdes, säger Gunnar Ferm.

– Jag såg Hedin i trakterna då och då, men kände honom inte. Ändå kunde ju även jag märka att han inte var som alla andra. Han var tystlåten, liksom blyg, och hade på många sätt ett avvikande beteende.

Livrädda åldringar

Gunnar Ferm insåg att situationen var allvarlig och därför ville varken han själv eller hans kollega, poliskonstapel Ottosson, lämna personal och boende på ålderdomshemmet i Hurva obevakade. Men polischefen beordrade dem att så inte behövdes.

– Vilket förstås var horribelt. De var ju livrädda på hemmet. Det hjälpte inte att vi vädjade till våra överordnade. Vi mådde inte bra av att tvingas lämna dem ensamma, och inte blev det bättre när Hedin återvände till ålderdomshemmet två dagar senare. Jag förstod som sagt direkt att det var han som hade gått till verket.

Efter Tore Hedins första våldsamma besök på ålderdomshemmet var riksåklagaren sjuk, varför Hedin fick gå fri i stället för att direkt förhöras om dådet och förmodligen kvarhållas. Misshandeln kunde absolut hållas som straffbelagd.

Ville koppla in statskriminalen

– Jag hade tanken att omgående ringa statskriminalen om mina misstankar om vem som var Tjörnarpsmördaren. Men jag var ju så ung, bara 24 år, och ny i yrket jämfört med dem. Så jag ringde inte eftersom jag var rädd för att de kanske skulle skratta åt något som de förmodligen redan hade tänkt på, säger Gunnar Ferm till Land.

– Men så var det ju tydligen inte… Och kanske hade jag ändå inte kunnat påverka något. Problemet var att ingen ville misstänka en annan polis.

Gunnar Ferm arbetade kvar som polisman i Skåne fram 1969, då han fortsatte sin yrkeskarriär som kriminalinspektör och kriminaltekniker i Stockholm fram till pensionen 1993. Många brott har klarats upp, men inget har etsat sig fast som Hurvamorden 1952:

– Det var så hemskt… Hela bygden var tagen ett bra tag efteråt. Och vi som arbetade vidare i lagens namn hade en väldigt fin kontakt med befolkningen. Trots det fruktansvärda som hade hänt var tack och lov ingen rädd för polisen.

Relaterade artiklar

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen