Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Land 11 september 2015

Vänd inte landsbygden ryggen

ÅSIKT. Vem vill bo eller bygga sitt företag på en plats som beskrivs som en tråkig håla? Den frågan ställer sig Johanna Nilsson och Maria Lillieström, som driver sajten Härifrån och älskar att utmana storstadsnormen.

Vi vet ju alla hur det var förr, kvinnan ansågs mindre intelligent. Hon var dessutom oförmögen och till och med opålitlig. Mannen var normen och samhällets verkliga resurs. Han var den som räknades. Den med makt. Fortfarande är mannen norm. Kvinnor och män tillskrivs olika egenskaper som laddas med olika värden. Och det får, nu liksom då, konsekvenser för hur vi utformar samhället. Men trots att det återstår mycket arbete så har vi kommit en bra bit på väg. Vi vet att det inte handlar om sanningar och fakta, utan om normer. När när det däremot gäller plats och de normer som finns kring det, råder det fortfarande en stor okunskap.

Staden och det urbana livet har blivit något av vår tids religion. Helt aningslöst låter vi staden stå för alla svar och alla lösningar. Den kan uppfylla alla våra drömmar. Det som är bra för städerna gynnar hela landet. Man kan tro att vi har blivit höga på den urbana utopin. Landsbygdens syfte och existensberättigande handlar i mångt och mycket om vad den förmår att leverera i form av mat, energi och rekreation. Till staden och dess invånare. Men vi hör sällan sägas, att det som är bra för landsbygden gynnar hela landet.

Den urbana logiken

Den urbana normen har blivit ett generellt synsätt där täta miljöer, det vill säga urbana miljöer, betraktas som det ”normala” och det som är självklart och också önskvärt. Andra platser betraktas som det ”avvikande”. Staden kopplas samman med positiva värden som beskriver modernitet, framgång och utveckling. Andra platser kopplas ihop med helt andra värden. Oavsett om det är sant eller inte.

Och det är precis detta som blir ett problem. Skillnader i hur vi beskriver olika platser blir lätt självuppfyllande. Vem vill bo eller bygga sitt företag på en plats som enligt gängse mening är en håla? Bättre då att försöka där alla andra tror att det finns möjligheter. På så sätt förverkligas våra föreställningar och förstärks genom hur vi prioriterar, rekryterar, fördelar, premierar, investerar, lokaliserar, planerar… Vi gör landsbygden till ett problem.

Hur vi låter normer styra

Det finns både små och stora exempel på hur den urbana normen tar sig uttryck och drabbar de platser och människor som inte ryms innanför dess trånga ramar. Och för det mesta kanske vi inte ens märker det. Som när SJ erbjuder sportlovsrabatt vecka 9. Eller när Romson pratar om tunnelbana som det självklara transportmedlet. Eller när regeringen inför gratis inträde på alla statliga muséer. Men sammantaget bildar de en bild vad som är normalt och vad som är avvikande. Vad som är framtid och vad som är historia. Vem som är värd något och vem som inte räknas.

Att vi centraliserar våra myndigheter till de större städerna är ett tydligt uttryck för ett urbant sätt att tänka. Vi vill att kontoren ska finnas där flest människor finns, trots att digitaliseringen aldrig har gett oss större förutsättningar att vara platsoberoende. Vi säger att det är effektivt med stora enheter, men i kalkylen räknar vi inte på vad en nedläggning betyder för orten man lämnar. Eller att de människor som flyttas inte får plats i befintliga lokaler utan kräver större eller andra lokaler. Med hyror som knappast är billigare än i Krokom. Eller Värnamo.

Vi satsar gemensamma resurser på att lösa problem som uppstår på grund av trängsel. Det är en självklarhet. Att satsa gemensamma resurser för att lösa problem till följd av gleshet är däremot inte lika självklart. Så fungerar logiken och vi ser resultaten i kapacitetsutredningar och transportplaner.

Förändring börjar inom oss själva

Vi ska naturligtvis fortsätta att prata om statliga myndigheters centraliseringsiver och nedläggning av järnvägslinjer. Men vi måste också prata om det som ligger bakom. Om vilka normer det är vi låter oss styras av. Att utmana normer handlar om att utmana strukturer. Strukturer som mer eller mindre bärs upp av oss alla. Inte bara av stadsbor.

Vill vi få till en förändring måste vi börja med oss själva. Med dig. Och med mig. I Angerdshestra. I Stockholm. I Vilhelmina. Så i morgon, när du kallar staden för motorn i regionens eller kommunens utveckling, stanna upp och fråga dig själv hur denna liknelse påverkar dig och de i din omgivning.

Om Härifrån

Härifrån vill synliggöra och utmana (den urbana) normen. Genom samtal, kunskap och nyfiket ifrågasättande. Länkar till avhandlingar och relevanta studier hittar du på www.harifran.nu. Syns även på twitter.

land_asikt_johanna_mia

Johanna Nilsson
Ålder: Precis lagom gammal
Gör: Engagerar mig
Bor: Jönköping

Maria Lillieström
Ålder: Mitt i livet
Gör: Bonde och byråkrat
Bor: Jönköping

Vad tycker du? Skriv en debattartikel!

Andra läser också:

  • Lyckad i storstaden och en förlorare på landsbygden
  • Sätt fart på ditt företag – här är tipsen för landsbygden
  • Tio bra tips som räddar landsbygden
  • Mest läst på land.s

    • Mjölksyra dina grönsaker – 3 enkla och läckra recept 118 views
    • Äntligen! Sara Bäckmos succé-TV på land.se – Sveriges bästa odlingsskola! 54 views
    • Så får du i dig tillräckligt av supermineralen magnesium 43 views
    • Så odlar du grönt på fönsterbrädan 35 views
    • Spännande hjärnforskning: Du mår som du tänker! 34 views
    •  

      Relaterade artiklar

      Lands Nyhetsbrev

      Gör som 43 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

      Missa inga nyheter
      Gratis

      Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


      Läs fler artiklar från Land.se

      Till toppen