21-åriga Celina: "Det bästa med fäboden är att det så lugnt och stilla"

Först hörs kobjällran bara vagt, sedan kommer ljudet långsamt allt närmare. Så småningom kommer Hedvig, Juni och Sonja gående i sakta mak längs skogskanten.

Den fogliga trion, som är av rasen fjällnära, har blivit så hemmastadda på Kårebolssätern att säterkullan Celina Barhammar aldrig behöver kalla på dem.

– Även hästarna får gå som de vill. De trivs här och det är inte så konstigt, för det finns ju inget att klaga på här, säger Celina Barhammar och häller upp kokkaffe ur en stor, sotsvart panna.

Utan rinnande vatten

Vi sitter på uteplatsen intill ”Per Larsabua”, säterstugan som är Celinas hem under två sommarmånader. Hon har varken tillgång till el, mobiltäckning eller rinnande vatten, men tycker ändå att hon har hittat sitt paradis på jorden.

– Det bästa här är att det är så lugnt och stilla, säger Celina. Det är inte så många måsten och jag behöver aldrig kolla på klockan. Det kan vara en prövning att bo utan rinnande vatten i åtta veckor, men man vänjer sig. Och varje gång jag kommer tillbaka hit inser jag hur gött det är att vara här.

Läs också: Yvonne och Owe lever fäbodliv året om

Trots att Celina Barhammar bara är 21 år är hon redan en rutinerad säterkulla. Första året hon sommarjobbade på Kårebolssätern var hon bara 17 år och hade gått första året på naturbruksgymnasiet i Karlstad.

Samtidigt var hon väl insatt i säterbruket eftersom hon hade gått i fotspåren av den tidigare säterkullan Solveig, som var här i 27 år, sedan barnsben.

– Mina föräldrar har sommarstuga hundra meter härifrån, så jag var här varenda sommar och såg upp till Solveig. Det har alltid varit en dröm att få vara här på sätern.

Bevarat kulturarv

Kårebolssätern är en av Värmlands mest tidstrogna och välbevarade sätrar. Den ligger idylliskt vid Kårebolssjön, drygt 20 minuters bilresa genom skogen norr om Stöllet i Torsby kommun i norra Värmland.

Här har det bedrivits fäbodbruk – eller säterbruk som det kallas i Värmland – åtminstone sedan 1658.

– Det här är en del av vårt kulturarv, därför är vi väldigt glada över att ha Celina här och att hon kan föra vidare de här traditionella kunskaperna, säger Ingela Kåreskog, vice ordförande i Föreningen för Kårebolssäterns bevarande, som driver sätern.

Kårebolssätern består av ett 30-tal fähus och säterstugor, eller buor som de kallas här i Värmland, kring en öppen sätervall.

Den slås under den årliga slåtterveckan varje år och efter att allt hö har tagits tillvara firas slåttern med ett stort knytkalas.

En av stugorna ägs av föreningen och håller på att göras om till övernattningsstuga för turister.

Systrarna hjälps åt

Övriga ägs av olika föreningsmedlemmar och flera används som sommarstugor.

– Det som är kul med den här sätern är att det är fler som bor här, säger Celina. Vi dricker kaffe hos varandra och ibland lagar vi kolbullar tillsammans, vi är som en familj.

Celina har även sällskap av sin 15-åriga syster Nellie, som också har varit med och hjälpt till sedan barnsben.

– Det är lugnt och skönt här, man får koppla av utan mobiltelefon, säger Nellie. Men det bästa är att jag får vara med Celina och alla djur.

En vanlig dag på sätern börjar systrarna med att utfodra och mjölka korna. Därefter lagar de gröt över öppen eld och äter ägg från säterns frigående hönor.

Sedan ska även hästarna och fåren tas omhand och vatten hämtas från källan i skogen.

– När vi får tid över brukar vi springa i skogen, bada eller laga mat. Vi lagar nästan all mat över elden, så det blir mycket soppa, korv och kollbullar.

Fäbod med djur

En gång i tiden fanns över tusen sätrar i Värmland och många av dem var i bruk långt in på 1900-talet.

Men det som en gång i tiden var vardag har blivit utrotningshotat: i dag är det bara tre av sätrarna i norra Klarälvdalen som fortfarande har djur.

En del av säterbruket handlar om att göra traditionella fäbodprodukter som ost, smör och messmör. Det är något som Celina har fått lära sig av tidigare säterkullor, men också genom en ystningskurs i Schweiz.

Dessutom kurser som Förbundet Svensk fäbodkultur och utmarksbruk anordnade tillsammans med Eldrimner, Sveriges mathantverkscentrum.

– Nutidsmänniskan håller på att glömma bort de här traditionella kunskaperna, säger Ingela Kåreskog. Självförsörjning skapar trygghet i ett samhälle, det handlar om kunskaper som gör att man överlever och det är ännu viktigare i dag, när vi har klimathot och krig i världen.

Läs också: Klart för ny sommar på Karl-Tövåsens fäbod

Vill öka intresset

För att öka antalet besökare och intresset för fäbodkulturen arrangerar den regionala föreningen Värmlands Säterkultur även en årlig säterrunda i Klarälvdalen.

Till nästa sommar planerar Celina och Föreningen för Kårebolssäterns bevarande även att utöka verksamheten med ett kafé i en av säterstugorna.

– Det blir ett sätt att få upp fler besökare hit, säger Celina. De som kommer hit frågar alltid om vi har något kafé och det brukar sluta med att jag får bjuda på kaffe.

Drömmer om egna fjällkor

Namn: Celina Barhammar

Aktuell: Säterkulla på Kårebolssätern, värmländskt (och norskt) ord för fäbod.

Bor: På Kårebolssätern, resten av året i Osebol.

Ålder: 21 år.

Familj: Mamma, pappa, syster och bror.

Gör: Studerar till socionom.

Drömmer om: Att ha en egen besättning fjällkor.

Fäbodar då och nu

Historiskt har det funnits tiotusentals fäbodar runtom i Sverige, i dag finns bara mellan 200 och 250 kvar i drift. De flesta ligger i södra Norrland, Dalarna och norra Värmland.

På Svensk Fäbodkulturs hemsida finns bland annat en lista över besöksvänliga fäbodar, www.fabod.nu