32-årige Emil Sund i Djurås: "Hästarna ger mig ny energi!"

KAMPANJ: Börja prenumerera – Erbjudande till dig som följer Land.se

Marken vibrerar när deras pälsbeklädda hovar dundrar ned och lämnar tallriksstora spår i snön.

De två ardennerhästarna väger nära ett ton var och är imponerande med sina breda ryggar och kraftiga muskler.

Den ena, stoet Fia, frustar irriterat när Emil leder dem framåt med betslet

– Hon är lite lättstressad och kan visa humör ibland, berättar Emil medan orädd går mitt emellan de två bjässarna.

De lunkar intill honom och kikar nyfiket på oss främlingar under sina vita luggar.

Färre maskiner

På den röda ladan ut mot vägen i Djurås By, i Gagnefs kommun, sitter en stor skylt med texten Grabbgårdens entreprenad.

I maskinhallen inne på gården står en borrigg och en lastmaskin, de enda två maskiner han har kvar. Nyligen sålde han sin grävmaskin.

– Jag har minskat ned verksamheten successivt de senaste åren. Hade så mycket uppdrag under många år att jag blev utbränd, berättar 32-årige Emil.

Han började jobba redan i gymnasieåldern på lantbruk och byggen och började köra lastbil så fort han kunde ta körkort.

Läs också: Leif och Ingela lär ut äkta rancharbete från hästryggen

Gillar att jobba

Skolan hade varit tuff för honom men i arbetslivet kände han sig både kapabel och uppskattad.

– Det kändes jättebra och det fanns hur mycket jobb som helst. Så jag jobbade jämnt, berättar han.

Men snart insåg han att han inte ville jobba för någon annan och startade som 21-åring den egna firman Grabbgården Entreprenad.

– Då blev det inte mindre jobb precis, men jag var glad över att ha många uppdrag och jobbade bara på, säger han.

– Till slut höll det inte längre, jag mådde helt enkelt skit, fortsätter han.

Besökte gården

Då var det till hjälp att tänka på de två bröder som hade bort på gården före honom – Grabb-Kalles pojkar, Birger och Gunnar Karlsson.

Två egensinniga ungkarlar som bodde kvar på familjegården hela sina liv. som Emil besökte flera gånger som barn då han bodde i Gagnefs Kyrkby i trakten

– Jag brukade följa med morfar hit och bröderna var väldigt speciella personer. Det går många historier om dem på byn, särskilt Gunnar som bland annat var känd för att ta av sig skorna innan han gick in i affären, berättar Emil.

– Inte för att sockorna var särskilt mycket renare, tillägger han med ett leende.

Sov i kökssoffan

Han tar fram gamla foton där man ser brödernas gamla traktorer och annat skrot på gräsmattan och gårdsplanen.

Inne i huset var det väldigt enkelt, bröderna sov på varsin kökssoffa och använde bara undervåningen.

Emil fick röja bort flera lass med bråte när han köpte Grabbgården 2013 och har totalrenoverat boningshuset, men behållit den gamla vedspisen.

Emil renoverade

Det är ljust, fräscht och välstädat och man förstår att Emil har lite andra krav på sin hemmiljö än Grabb-bröderna.

– Men jag tror att de hade bra liv här i alla fall, de fick leva så som de ville, säger Emil.

Dessutom hade bröderna hästar som de utförde olika tjänster i trakten med. Bland annat slåtter av grönytor för kommunen, då de körde med häst och slåtterbalk – och samtidigt fick med sig hö hem för vinterm.

– Jag mindes hur de gick med sina stora hästar och spände dem för vagnar eller jordbruksredskap, säger Emil.

Bröderna hade hästar

Han visar ett foto på en senig Gunnar i 70-årsåldern som går bakom en brun, stor häst och en släpräfsa.

Något klack till inom Emil, han fick lust att också skaffa hästar. På nätet hade han sett hur allt fler använde hästar till olika köruppdrag och vid skogsavverkning.

Emil hade gått en kurs i hästkörning, men var i princip nybörjare. I alla fall i hästbranschens ögon visade det sig.

– Jag ville ha en nordsvensk brukshäst, som redan var inkörd och klar för att börja jobba tillsammans med mig, berättar han.

Lukas en klippa

Men säljarna ville ha en erfaren köpare och Emil fick nej hos de flesta, och efter några ”felköp” av hästar som var svåra eller olämpliga som körhästar, kom den då 3-årige ardennern Lukas in i hans liv.

– Han har fungerat bra från början, han är så lugn och stabil, säger Emil.

Förutom Lukas och Fia, som han köpte nå efter har han även den unga ardennern Kendhal.

Läs också: Therese vill fånga djurets själ i sina målningar

Hästmanskap

Även om hästarna var inkörde behövdes mycket arbete för att ”bygga relationen” som Emil beskriver det.

– Jag kallar det för hästmanskap, hur jag hanterar hästen. När ett djur känner förtroende för en har man gjort något rätt. Hästen har sin egen vilja och måste känna tillit, det är en relation, ett samarbete, säger han.

Han försöker hinna körträna både henne och Lukas varje dag.

Genom åren har han åkt på flera bakslag, men ser det som ett viktigt sätt att lära sig mer och få erfarenhet.

– Det gäller att känna hästens signaler och inte pressa på för mycket. Särskilt med Fia måste jag veta att sluta i tid, säger han.

Sparkade bakut

Som häromåret när Fia blev arg och han gjorde halt för att lugna ned henne och effekten blev den motsatta.

– Hon sparkade bakut, fick ena benet över skakeln och föll sedan i galopp genom byn och in genom en trädgård med mig kvar bakom i vagnen. Som tur är blev ingen allvarligt skadad, men jag var ganska skakad efteråt berättar han.

Ny verksamhet

För det mesta går körträningen lugnt till, utan problem. Som nu när han spänner Lukas framför den lätta körvagnen och tar en tur på byvägen.

Det är också Lukas som är klippan i Emils nya hästkörningsverksamhet som han håller på att bygga upp den.

Han har haft en del körningar med passagerarvagn på marknader och utfört skogsentreprenader.

– Förhoppningen är att få fler uppdrag vid skogsavverkning, kanske i känsligare miljöer som naturreservat, för kommuner eller länsstyrelsen, säger han.

– Att börja med hästar har givit mig ny energi, avslutar han.

Tyckte du om den här artikeln? Prenumerera på Land

Drömmer om familj och ro

Namn: Emil Sund

Ålder: 32 år

Familj: Singel

Bor: På Grabbgården i Djurås By i Gagnefs kommunGör: Driver Grabbgårdens Entreprenad.

Drömmer om: Hund, familj, att utveckla verksamheten och att få ro i kroppen.