34-åriga Erika: Efter fem år i Paris ville jag bli bonde

Redan på håll kan man se Härjedalsfjällens konturer i fjärran – de tydliga fjällinjerna och gondolen på Funäsdalsbergets sydostsida. Längre norrut kantas Ljusnans vatten av kända skidområden som Bruksvallarna och Ramundberget.

Turister från när och fjärran

Hit kommer turister från både när och fjärran för att få uppleva tystnaden, vidderna och de unika möjligheterna för längdskidåkning. Rätt många av dem svänger av vid en anspråkslös skylt vid vägen där det står ”Mejeri Fjellost”.

Här, på det lilla ostmejeriet som drevs av nestorn Alf Wagenius, knackade 33-åriga Erika Enckell på och frågade om hon fick vara med och göra ost.

Resten är som man brukar säga historia. Sedan dess har Erika skaffat fyra egna kor och blivit bonde på heltid.

– Kor gör mig lugn. Jag blir glad av fjälluften och allt känns så mycket enklare på landet, säger Erika medan hon visar runt i den kalla källaren där ostarna ligger på lagring.

Mejeriet ligger vid vägen

Det är lätt att hitta till det lilla mejeriet strax söder om Bruksvallarnas Fjällhotell. Ett rött litet torp mitt ute på ett snöklätt krön där betesmarkerna sträcker sig till Ljusnans vatten längre ner i dalen.

”Mejeri Fjellost”, står det med stora vita bokstäver mot den röda gaveln som vetter ut mot vägen. Här har Alf Wagenius drivit mejeri i dryga tjugo år.

– Jag ville egentligen starta betydligt tidigare än så, men på den tiden var det inte så enkelt att starta småskaliga mejerier. Allt har tagit sin tid. Som tur är har jag fått kontakt med Erika som kan föra mejeriets ambitioner vidare, säger han.

Alf uppskattar sin nya kompanjon Erikas nytänk. Men att bara ha fyra fjällkor, som ger femtio liter mjölk om dagen, begränsar produktionen.

Tar inga dyra lån

Drömmen är ha tio kor så att de kan producera så mycket att lagret inte tar slut. Å andra sidan drar mejeriet inte på sig några okontrollerade utgifter genom att det växer långsamt. Intäkterna kan läggas på tillväxt i stället för att betala amorteringar och ränta.

Även Erika tjänar på att ha flyttat in sin verksamhet ,”Medskogens hantverksost”, i Alfs mejeri. Hon har sluppit göra kostnadskrävande investeringar – allt fanns redan på plats.

– Alf är min läromästare och jag är oerhört glad att få ta del av hans unika kunskap, säger hon.

Det är ingen slump att Erika hamnade i Härjedalen. Hon är född i Medskogen, mitt mellan Hede och Funäsdalen och växte upp med mjölkkor hemma på gården där.

Precis som så många andra tonåringar tröttnade hon på landsbygdens begränsade möjligheter och for till Paris för att lära sig franska.

I nästan fem år bodde hon där och försörjde hon sig på att sälja läderhantverk som hennes dåvarande pojkvän tillverkade hemma i lägenheten. Tills hon en dag fick nog och bestämde sig för att flytta hem.

– Jag saknade fjälluften i Sverige och kände att jag längtade hem. Det var dags att bli bonde, säger hon.

Utbildade sig i ostmakeri

Hon gick först en nybörjarkurs i ostmakeri på Eldrimner, det nationella centret för mathantverk i Östersund och sedan en ettårig utbildning i samma ämne.

Hela kursen var en enda lång peppning som gav kursdeltagarna mod att testa sina egna vingar. Det dröjde inte länge innan Erika hade köpt sin första kviga.

– Det fick bära eller brista. Man ska inte alltid tänka så mycket innan man slår till. Tänk efter vad du vill göra och följ drömmarna utan att dra på dig alltför mycket utgifter, säger hon.

– Företagande handlar i grund och botten om en balans mellan inkomster och utgifter. Jag kände att ostkursen gav mig alla förutsättningar för att lyckas. Vi som gick den blev företagare utan att veta om det, fortsätter hon.

Bor i lägenhet

Hennes fyra kor är inkvarterade på Hammars gård i utkanten av Funäsdalens by. Varje dag är Erika på plats klockan sju för att mjölka och utföra dagens sysslor.

Hon har ingen egen gård utan bor i lägenhet mitt i centrala Funäsdalen, men hyr den mark som hon behöver för korna

I år har hon tagit ensilage på föräldrarnas gård i Medskogen. Fem hektar prima fjällensilage.

– Det är klart att jag vill ha en egen gård och allra helst möjlighet att tillverka ost ute på fäbodvallen under sommaren. Det är svårt har jag förstått, eftersom man samtidigt måste ha kundkontakt och ta emot besökande turister. Men ingenting är omöjligt, säger hon.

Finkrögare älskar hennes exklusiva hantverksostar, som den starka blåmögelosten ”Ebba Grön”, favoriten ”Farbror Blå”, den semihårda ”TommyTommy” eller den lätt syrade Lactiqueosten ”En björn och en tiger”.

Fjällturister blir förvånade

Med en så liten produktion som mest säljs lokalt är turisterna viktiga. Den största kundgruppen är spontana fjäll- och sommarturister som passerar hennes minimejeri.

När de kommer innanför dörrarna och får provsmaka de olika lagrade gourmetostarna brukar många av dem lite förvånat utbrista: ”Tänk att det finns sådana här goda ostar i fjällen”, berättar hon.