Ann-Charlotte Andersson tar en paus från trädgårdsarbetet och sätter sig i skuggan under ett av trädgårdens äppelträd. Tätt därpå kommer hunden Anita, en blandning av dvärgpudel och Jack Russel-terrier.

Mamma Ingrid Andersson har just rensat jordgubbslandet och försvinner in i det röda bostadshuset för att hämta garnhärvor som ska knytas inför veckans växtfärgning.

– Mamma har alltid något för händerna, säger Ann-Charlotte. Sitter vi framför tv:n klipper hon mattrasor eller stoppar strumpor. Hon är uppvuxen på ett småbruk i Hälsingland och för henne är det helt naturligt att ta vara på och använda de resurser som finns. Hon har levt hållbart i hela sitt liv.

Avancerad hemkunskap

75-åriga Ingrid är pensionerad hushållslärare, men det senaste året har hon haft 44-åriga dottern Ann-Charlotte som elev. Ämnet kan närmast beskrivas som självhushållning eller avancerad hemkunskap.

Ann-Charlotte kallar projektet ”Ett år med mamma” och hade drömt om att göra det i över tio års tid. Vintern 2019 bestämde hon sig för att inte skjuta på det längre.

– Min mamma är jättepigg, men man vet inte hur länge det kommer att vara så. Jag insåg att jag ville bo med henne för att få tid att lära mig mer av henne innan hon blir för gammal. Jag kände också att jag mår bra av tempot här på landet, det är inte alls lika stressigt som i Stockholm, säger hon.

I slutet av förra sommaren flyttade Ann-Charlotte hem till sin mamma och barndomshemmet i Stjärnhov i Södermanland, efter att ha hyrt ut sin lägenhet i Stockholm och fått tjänstledigt från sitt arbete på ett boende för autistiska barn och ungdomar.

Läs också: Christina valde downshifting – siktar på att bli självförsörjande

900 kilo äpplen

Under året har Ann-Charlotte lärt sig alltifrån att stycka vildsvin och att laga pressylta med ett helt grishuvud som grund till att täckodla, växtfärga och bryna liar.

Hon har fått lära sig hur man tar vara på 900 kilo äpplen och att skörda och förädla nya sorters bär, som havtorn och tranbär. Hon har lärt sig att binda kvastar av eget björkris och att tvätta, karda och tova ull.

Mycket av det hon har fått lära sig under det gångna året är sådant som hon har sett sin mamma ägna sig åt under uppväxten.

– Hon har alltid styckat djur hemma på köksbordet, men jag har inte varit tillräckligt intresserad för att lära mig det själv tidigare, säger Ann-Charlotte.

– Och hon har alltid plockat bär och försett hela familjen med sylt. Visst, jag kunde också koka lingonsylt och äppelmos innan, men det finns så mycket mer man kan göra med bär om man har rätt kunskaper, fortsäter hon.

Återbruk och självhushållning

Ann-Charlotte ser att många i hennes egen generation har blivit intresserade av återbruk och självhushållning.

– Ja, man vill leva mer hållbart, och då är de här kunskaperna otroligt viktiga, säger hon.

Varje dag delar Ann-Charlotte med sig av sina nya kunskaper på Instagram och Facebook. Drömmen är att skriva en bok när projektet är slut.

– Det här handlar mycket om traditionellt kvinnliga kunskaper som aldrig har värdesatts. Jag vill föra ut kunskaperna och tänker att det är en bra tid att göra det nu, säger hon.

– Det är många med mig som har börjat fundera på vad som är viktigt i livet, och väljer andra sätt att leva. Det märks också på det stora intresset för tv-program som Mandelmanns gård och Hundra procent bonde, fortsätter hon.

Realistisk bild

Ann-Charlotte är dock mån om att visa en mer realistisk sida av lantlivet än det tillrättalagda levernet som visas i tv.

– I alla de där programmen är allt lekande lätt, organiserat, pittoreskt och rent. I mitt projekt visar jag hur det är i det verkliga livet, i alla fall för oss. Mamma städar skafferiet i nattsärk och jag travar ved i foppatofflor, säger hon och tillägger:

– Jag tror att det är befriande att se människor som är helt ostajlade och lever stökigt. Mitt projekt är som en backlash på det perfekta.

Nu i augusti tar projektåret slut. Ann-Charlotte känner ingen som helst längtan efter att återvända till sitt tidigare storstadsliv.

– Jag tror att det blir svårt att gå tillbaka till mitt gamla liv. Jag drar mig för att åka in till stan numera. Jag kommer nog att vilja bo på landet, jobba mindre och konsumera mindre än tidigare, säger hon.

Under året har Ann-Charlotte och mamma Ingrid pendlat mellan huset i Södermanland och Ingrids eget uppväxthem i Delsbo i Hälsingland, ett timmerhus byggt av Ann-Charlottes morfar.

– Han byggde det av egenhugget virke och återvunna material. Min pappa var också jätteduktig på trä och smide, han gick i graven med en massa kunskap. Det var i samma veva som han gick bort som jag insåg att jag ville lära mig mer av min mamma.

Ingrid kommer ut med flädersaft, givetvis hemgjord, och 40 garnhärvor. Hon instruerar Ann-Charlotte hur de ska knytas – och berättar att även hon har lärt sig flera nya saker under året.

– Jag har blivit bättre på att hantera min mobiltelefon. Ann-Charlotte har också lärt mig att göra bivaxdukar. Jag brukar säga att man lär så länge man lever, och man lär sig så länge man har elever, säger hon och ler.

Jobbar som läkepedagog

Namn: Ann-Charlotte Andersson.

Ålder: 44 år.

Bor: Just nu i mamma Ingrids hus i Delsbo i Hälsingland respektive Stjärnhov i Södermanland, annars i Stockholm.

Familj: Mamma och två systrar, samt hunden Anita.

Yrke: Tjänstledig från jobbet som läkepedagog på ett hem för barn med autism.

Instagram:
@ettarmedmamma

Mamma Ingrids 5 bästa levnadsråd

1. Ta vara på det som finns

När mamma väver mattor använder hon bara återvunnet material. Hon har alltid en massa kassar med tyger som folk har skänkt till henne.

2. Välja och välj bort

Att göra saker man tycker om och inte stirra sig blind på alla ”måsten”.

3. Satsa på vardaglig logistik

Som att uträtta alla ärenden på en gång, göra prioriteringslistor och laga mycket mat när man ändå är i gång.

4. Var tacksam för allt du har..

Uppskatta värdet av vardagens bekvämligheter som varmt vatten och ett varmt hem.

5. Ta det lugnt

Vikten av att inte stressa upp sig för småsaker.