Annelie Svensson: "Det är människan jag utbildar, inte hästen"

En blek senhöstsol lyser över mjukt gräs och mossbevuxna stenar. Annelie lyfter av grinden till elstängslet till hagen invid skogen där hennes tre ardennerhästar och ett varmblod betar.

Nu får Lands reporter och fotograf snabbterapi mot sin rädsla/respekt för hästar. Det 800 kilo tunga ardennerstoet Tilja ställer sig alldeles intill oss och bligar nyfiket under sin halmgula lugg.

– Få henne att backa undan lite genom att visa att det är ni som bestämmer, säger Annelie.

Läs också: Se upp i hagen – två luriga faror för betande hästar i höst

Lugn pondus

Hon instruerar oss att vi sakta ska gå mot hästen och samtidigt slå bestämt med armarna längs sidorna så att det prasslar om våra jackor.

Men Tilja rör sig inte en millimeter. Inte förrän Annelie med lugn pondus motar bort henne.

– Hästar är ofta nyfikna och sociala, säger hon och ler.

Relationen mellan häst och människa är hennes stora intresse och har präglat hennes liv.

Hon är uppvuxen på ett småbruk i Målilla, tre mil bort, med mjölkkor, några grisar och hästar.

Hennes pappa var en verklig hästkännare, och hade på 1950-talet häståkeri och använde sedan sina ardennerhästar även i jord- och skogsbruket under Annelies uppväxt.

– Pappa hade ett gott djuröga och älskade sina hästar. Jag fick vara med honom överallt i stallet och var aldrig rädd. Det finns ett foto av mig när jag som treåring står och ryktar ett ben på en häst, berättar Annelie.

Ärvde hästintresset

Pappan ville att Annelie skulle ta över hans hästintresse och kunskaper.

När hon var 8 år fick hon en present: En egen ponny som stod på gårdsplanen när hon kom hem från skolan en dag.

– Och jag gick min första körkurs som 10-åring, berättar hon.

Men hästintresset var länge en hobby. Annelie jobbade som ekonom och administratör i 20 år.

När hon var 37 år blev hennes far sjuk i cancer och gick bort. Det i kombination med stress på arbetet, blev för mycket.

– Jag gick in i den berömda väggen, säger hon.

En klok läkare såg till att hon sjukskrev sig och uppmuntrande henne sedan att söka en utbildning till naturupplevelseguide.

Skaffade gård och djur

Det blev hennes räddning och början till en ny väg i livet. Genom att vistas mycket naturen återhämtade hon sig.

Under samma period flyttade hon till, Eriksgården i byn Fjälster, nära Vimmerby och skaffade höns, hund, katt och förstås – hästar.

Här har Annelie byggt upp en blomstrande verksamhet med hästen i centrum. Allt från kurser i hästkörning, turridning, häst- och vagnturer samt Bo på hästgård.

– Ni kanske undrar varför jag är klädd så här, säger hon och ler och pekar på sin blå arbetsskjorta och skärmmössa, lite á la Emil i Lönneberga.

– Det är mina arbetskläder. Jag känner det som att jag förvaltar det gamla bondesamhällets kulturarv och brinner för att föra kunskaperna vidare om hur man använde hästen förr, fortsätter hon.

Hon praktiserar själv de kunskaperna till vardag. Harvar, hässjar och kör hö, med mera, med hästens hjälp. Ibland håller hon kurser om självhushållning med hjälp av hästar.

Nu skäller Annelies hund, springer spanieln Bianca bortifrån stallet. På gårdsplanen står den vagn som Annelie både kör turister med och använder i sina körkurser.

Kurser i vagnskörning

Nu är det Lands utsända som ska få en åktur genom byn.

Hon väljer ut rätt sele bland prydligt upphängda selar i selkammaren.

Det är en hel vetenskap med olika selar för olika köruppdrag.

– När jag har skogskörningskurs ber jag deltagarna att ställa sig och titta på hur selarna rör sig när hästarna arbetar. Då kan de se att en sele som först verkar passa bra, behöver justeras för att fungera optimalt, säger hon.

Annelie pratar mjukt med ardennern Tilja medan hon sätter på selen. Det fuxfärgade stoet lunkar i väg med vagnen efter sig, hovarna gör stora rundlar i gruset.

Lugnar hästen

Läs också: Så vet du om hästen har kolik

Plötsligt uppstår viss dramatik när en timmerbil plötsligt kommer dundrande på den smala byvägen. Som tur är hinner chauffören se ekipaget och sakta in.

Anneli styr lugnt ned hästen och vagnen i ett brett dike, där vi står och väntar medan timmerbilen får passera.

– Ja, där fick även jag lite puls. Men jag såg att Tilja sänkte huvudet, då visste jag att hon var lugn, säger hon.

– Med 50 år av hästerfarenhet så vet jag vad jag ska göra för att han ska känna sig trygg, fortsätter hon.

Ett sätt är ”få kontakt” via tömmen, så att hästen känner att den får stöttning och att föraren har kontroll på situationen.

– Det handlar om ett förtroendefullt förhållande mellan människa och djur. Att bygga tillit och lära sig att läsa av hästens signaler, säger Annelie.

Allt från hur hästen rör på svansen och öronen till hur den spärrar upp näsborrarna eller får rynkor runt munnen

Utbildar människan

Annelie har träffat hundratals hästägare genom åren som vänt sig till henne för att få råd och hjälp med att få sina hästar inkörda.

– Vissa tror att det går att bara lämna in hästen och få den inkörd och klar. De förstår inte att det är samspelet mellan dem och hästen, plus deras körkunskap som är avgörande för att få till harmonin, säger hon.

– Jag brukar säga att det inte är hästen utan människan jag utbildar, fortsätter hon.

Även om Annelie har gått flera kör- och kuskutbildningar, bland annat på ansedda Strömsholm, är det pappa Eriks ”hästmannaskap” hon har haft störst nytta av.

Han lärde henne att vara lyhörd och respektfull i umgänget med hästar, att man måste förtjäna deras förtroende och att det kan ta tid.

– Man ska sätta hästarna främst, från tillgång till mat och färskt vatten till att selar och redskap är väl anpassade, säger hon.

När ägaren och hästen har en bra relation kan kontakten nästan bli telepatisk, då båda läser av varandras signaler.

– Hästar är toleranta i sitt lynne och står ut med mycket, tills en dag när de plötsligt får nog. Därför är det så viktigt att läsa av deras små signaler.

Känner med hästen

Hon får tårar i ögonen när hon tänker på hästar som hon har sett fara illa.

– Ja, det skär i hjärtat när man ser alla tokigheter som ägare gör, ofta på grund av okunskap. Det är alltid hästen som råkar mest illa ut, säger hon.

– Därför behövs fysiska kurser i hästhantering och körkunskap behövs för att öka kuskens kunskap så att hästen inte utsätts för onödiga trauman och får rätt förutsättningar, fortsätter hon.

Vill förmedla hästkunskaper på heltid

Namn: Annelie Svensson.

Ålder: 54 år.

Bor: På Eriksgården utanför Vimmerby med sina fyra hästar, springer spanieln Bianca och huskatten Lisbeth

Gör: Driver företaget Eriksgården Vimmerby med kurser/utbildning, hästturer, bo på lantgård, uppdragskörningar med häst, naturupplevelser, inspiratör. Arbetar 80 procent som trädgårdsarbetare på Astrid Lindgrens värld.

Familj: Tre äldre bröder samt en extradotter och barnbarn i Mullsjö.

Drömmer om: Att som huvudsaklig inkomstkälla få lära ut om körning med häst och hästhantering . Fortsätta med mina webbkurser och starta en podd för att nå så många som möjligt.

Mer information finns på Eriksgårdens hemsida.