Grattis till framgångarna och grattis till en topplacering på vår lantislista!

– Tack – roligt, det var kul!

Ni har inte bara nått fantastiska resultat inom fotbollen, ni har också bidragit kulturellt till länet, med bland annat teater- och balettuppsättningar. Hur går era tankar kring detta?

– Vårt perspektiv med Kulturakademien är att träna beslutsfattning och mod hos våra spelare och ledare. Det är därför de finns till, för vår egen skull. Jag tror det var Martina Haag som en gång sa att det vi svenskar är allra mest rädda för är inte det man kan tro – att det ska hända våra nära och kära något – utan att uppträda inför en grupp. Så vi knycker några av kulturens uttryck för att utmana och utsätta oss för olika stressrelaterade situationer. Genom att träna bort alla former av stress får vi tillgång till vårt medvetna och undermedvetna intellekt. Då fattar vi bättre beslut och blir modigare!

På hemmaplan har ni också engagerat er socialt, bland annat i Östersunds nyanlända och genom nattvandring – varför?

– Vi vill bygga den sociala människan, genom en förståelse för medmänniskor och för samhället. Vi vill bekämpa ondskan och träna på att vara mer positiva och kärleksfulla. Då blir man bättre som människa och kan också bättre ta åt sig kommunikation. När vi vågar uttrycka positiva och omtänksamma känslor blir vi bättre som grupp – och som fotbollslag.

Har era sociala färdigheter också påverkat känslan av gemenskap med östersundsbor och jämtar?

– Ja, jag upplever att många kategorier av människor som normalt inte går på fotboll numera kommer och ser oss spela. De upptäcker att vårt spel har ett starkt kulturuttryck och är en del av ett helt eget slags socialt engagemang. Det är Inte bara män som skriker en massa okvädningsord, utan jättemånga kvinnor, barn och ungdomar som kommer och tittar – det tycker vi är väldigt positivt. Vi vill ha ett kärleksfullt förhållande till vår publik – de sänder så mycket kraft och energi till oss!

Om du fick ge ett råd till just idrottsintresserade ungdomar runt om i landet, vad skulle det vara?

– Välj att vara i en miljö där de vuxna inte väljer bort dig! Vi vuxna skapar ständigt miljöer där vi selekterar ut barn i 10 till 14 års ålder, vilket bara är baserat på vuxnas föreställning om sin egen förträfflighet. Detta sätter hinder i de ungas utveckling. Och då menar jag både de barn som blir bortvalda och de som faktiskt blir utvalda att gå vidare. Det finns INGEN som vet vem som blir en bra fotbollsspelare i den här åldern.

– Detsamma gäller när vi ska bilda lag. Ingen av dem som blir utvalda i den här unga åldern är självskrivna i ett A-lag. Det är faktiskt först i 25-årsåldern vi är fullt utvecklade – fysiskt, beslutsmässigt, intellektuellt. Vi kan inte fortsätta att tillåta miljöer där vuxna väljer bort barnen. Barn väljer ju aldrig bort varandra! Det är en process som är felaktig och ett stort problem i lagsporten.

Läs också: Årets lantis – på fjärde plats: Emilia vill göra det möjligt att vara ung och leva på landet

Östersunds FK har gjort en sagolik succé. Vad vill du ge för råd till andra svenska, mindre föreningar som drömmer om att göra en liknande resa?

– Se alla barn och ungdomar som individer och låt alla vara med. Om någon vill sluta så ska det vara för att de själva vill sluta – och så kan någon annan få börja. Om vi långsiktigt ska bli konkurrenskraftiga måste vi ändra på systemet – så tidigt det går. Alla måste få vara med – på samma premisser.

För bara sex år sedan spelade ni i division 2 – nu ska ni snart möta Arsenal. Vad har ni egentligen gjort annorlunda?

– Vi har utvecklat ett uttryck i vårt spelande som bygger på mod, medmänsklighet och en positiv inställning – med bland annat förbättrat passningsspel – som har gett oss ett stort genomslag i Sverige, men också internationellt. Vår idé handlar om att förändra världen.

– Fotboll är en global företeelse – kanske den enda globala företeelsen! – och genom den vill vi vara med och förändra världen. Man kan nog säga att vi är lite mer paella, snarare än likformig stroganoff…! Eller som man säger på västerbottniska: Vi är lite eljest!

Läs också: Årets lantis – på femte plats: Irene skapar en tryggare bygd med byavakt

Ni har inte bara lyckats attrahera en av Europas bästa tränare – Graham Potter – utan har också valt att leda verksamheten på ett lite annorlunda sätt?

– Ja. Vi vill att alla våra beslut ska vara mod-, glädje- och värderingsstyrda. Årsmötet fattar kanske en promille av alla beslut, styrelsen en procent och jag som ordförande kanske fyra procent. Nittiofem procent av besluten fattas av underavdelningar och deras medarbetare. Vi har inte massa mellanchefer.

Är er färdighet i beslutsfattande alltså viktigare än att kunna springa fort och kicka rätt, när ni nu ska spela på de stora arenorna och möta fotbollsnamn som Özil och Sanchez?

– Ja. Det finns en missuppfattning om vad fotboll egentligen är. Fotboll handlar faktiskt om beslutsfattande. Självklart krävs det taktiska och fysiska förutsättningar, men det är modet och förmågan att fatta beslut som är vår möjlighet i de här sammanhangen.

Staden Östersund är ju sedan länge känd som ”Vinterstaden”. Måste kommunen och näringslivet tänka om nu? Blir det kanske ”Fotbollsstaden” från och med nu?

– Njae … Men jag skulle vilja kalla den för ”Mästarstaden”. ”Mästare” är ju ett bättre epitet att associera sig med än vad ”vinter” är.

Du har vid upprepade tillfällen sagt ”Att hålla fast vid målbilden är det viktigaste”. Vad är ert mål?

– Vår målbild? Vi ska bli mästare i Allsvenskan.

Enastående insats

Carina Löfgren, chefredaktör på Land, kommenterar fotbollshjältens placering på Årets lantis-listan så här:

– Daniel Kindbergs namn har varit på var mans läppar hela hösten. Även om man inte är fotbollsintresserad har många förstått att han gjort något väldigt märkvärdigt. Förutom den enastående insatsen för själva fotbollslaget, så har Daniel fått upp hela världens ögon för den svenska lilla staden Östersund i norr. Ett kändisskap som stadens invånare kommer ha glädje av i många år framöver.

Läs också: De vann Årets lantis 2016

Om Årets Lantis

Varje år korar tidningen Land tillsammans med läsare 100 personer som gjort en betydelsefull insats – i stort eller i smått – för Landsbygdssverige. Samtidigt delar vi ut utmärkelsen Årets lantis till den eller de vi anser har lyft eller hyllat landsbygden på allra bästa sätt under året. 2017 sker utnämningen för 10e året i rad.