”Men de kan ju inte mena att en av oss ska flytta hem. Vi har ju andra liv nu.”

Repliken fälls i början av filmen En dag kommer allt det här att bli ditt av huvudpersonen Lisas storasyster.

Lisa bor i Stockholm, är serietecknare och en i syskonskaran som har kallats till möte på familjens gård i Norrland.

Det är första gången på tio år som hela familjen är samlad. Men nu har föräldrarna, spelade av Peter Haber och Suzanne Reuter, något viktigt att meddela barnen: skogen som har ägts av familjen i generationer kommer att ärvas av endast ett av syskonen.

Omvänd arvstvist

Härur utvecklas en sorts omvänd arvstvist, som regissören Andreas Öhman beskriver filmens handling. För inget av syskonen är speciellt intresserat av att flytta hem och ta hand om familjens skogsegendom.

Precis som det var i regissörens egen familj, motivet i filmen är nämligen självupplevt. Andreas Öhman är uppvuxen på ett jordbruk i Kramfors kommun i Ångermanland och inte heller här ville något av barnen ta över gården.

Läs också: Mjölkbonden Hanna bloggar om livet som lantbrukare

Laddad konflikt

Utifrån denna laddade konflikt har han skapat en personlig och rolig film full av träffsäker humor och stillsamt vemod. Och med en stor portion igenkänning! Inte minst för alla som själva är uppvuxna på gård eller har varit i närheten av ett arvsskifte. Arvingar som vet att ordet laddat i sammanhanget bara är förnamnet …

Hallå där, regissör Andreas Öhman!

Andreas Öhman är regissören bakom den kritikerrosade filmkomedin En dag kommer allt det här bli ditt. Han är själv uppvuxen på landsbygden och i skogarna runt Kramfors så att det blev en film om just detta var ganska självklart.

Vad har du för förhållande till skogen?

– Min pappa har drivit ett litet sågverk, som han byggt med sina egna händer, i större delen av sitt liv. Han och farfar har alltid jobbat med skog så den har alltid varit viktig och närvarande även för mig. Dessutom orienterade jag i skogen när jag var ung.

Och ditt förhållande till landsbygden?

– Det är ett ställe att komma till där jag får andrum, tid att tänka, jobba med händerna och kroppen och känna den rena luften. Älven och skogen betyder mycket för mig, precis som de raka och fina människorna som bor där.

Filmen bygger på egna erfarenhe­ter. Något tips du vill dela med dig av?

– Jag tror att både arvtagare och arvgivare måste samtala om vad som är viktigt att bevara. Den som tar över måste själv vilja och verkligen förstår vad det innebär. Och samtidigt värna om det finaste vi har i världen – naturen.