Dialektskola del 7: I Härjedalen kan man verkligen säga ”h”.
Det är ett speciellt, luftigt sch-ljud som stoppas in överallt och får dialekten att lyfta. –Men försök inte om du inte kan. Det låter hemskt och skär genom märg och ben, säger Christer Myhr, dialektprofil från Bruksvallarna.
Nej, han säger inte ”inte” utan ”iht” och ”märg” uttalas med ”g” i slutet. Christers variant av härjedalska kallas vôllärmål och Christer blev dialektprofil när han pratade in Bruksvallarnas tonvalsröst på sitt hemmaspråk.
–För å kommo hit te reception tryttjy dö e trie…
Succén var omedelbar. Växeln blev nedringd av människor som ville lyssna.
När vi talas vid första gången jobbar Christer. Han sitter i pistmaskinen och föreslår att vi ska höras dagen efter. Han ger mig en uppgift, något att sova på.
–Vad är kwällsshingle och öhrsnilldre? Jag kan säge så mye att bäggä flyg. Funderä på det du!
Härjedalskan har en norsk melodi och många norska ord, särskilt i nordväst. Den är släkt med dialekten i Tröndelag och ibland, säger Christer, förstår de norrmännen bättre än de begriper svenska sörlänningar.
I Jämtland på andra sidan fjällen i norr används diftonger, blaumaulad i stället för blåmålad. I Härjedalen används i stället varje vokal för sig men de använder precis varenda en i varje valör du kan tänka dig.
Det märks särskilt när folk försöker skriva härjedalska. Accenter, små tak och understrykningar används huller om buller för att försöka beskriva ljudrikedomen.
– Om de finns är de ämnade å brukes. Varför ska man bara använde ”hahrta”, säger Christer.
En annan rolig detalj är att språket skiljer sig åt så kraftigt mellan byar som ligger nära. Den som kallas Sven i Bruksvallarna heter Svenj i Tännäs, bara några mil därifrån.
– Och i Storsjö går det långsamt. Där har de dragit ner på hastigheten rejält.
Gemensamt är meningar som låter som om de vill uppåt i slutet på norskt vis men som aldrig tar språnget. De skuttar i stället som om någon satt häftstift med jämna mellanrum i ordflödet.
Så rikt och samtidigt så avgränsat. Vid en rundringning i landskapet är det väldigt många som låter rikssvenska. De pratar om sin dialekt men pratar den inte när folk utifrån ringer.
Erik Ekstrand. Programledaren från Sveg är definitivt ”av”. I TV hörs ingen härjedalska alls. Undrar hur han låter när kameran stängs av?
Det är på eller av men Christer är definitivt på.
–När jag gick i skolan skrev jag allt perfekt men fick ändå en tvåa i svenska. Läraren sa att jag inte sagt att svenskt ord under hela skolåret. Då bestämt jag mig för å ramse söm jä vill.
Vill du förstå är det inte så knepigt som det kan verka. Slappna bara av och analysera inte så mycket. Tänk på norrmän du mött och tänk norrländskt så är mycket vunnet.
Begriper du inte ändå? Ring 0684-66 88 00 och vänta på slutklämmen.
–Â förstår dö itt vô jä säg sâ må dö tryttjy e sjue.
Liten språknyckel för Härjedalen
Schlängder = duktig.
Hahrta = hälften.
Ômse = olikt annorlunda, som norrländska ”eljest”.
Kwällsshingle = fladdermus.
Ôhrsnilje = trollslända.
Rammse = prata, konversera.
Fjäril = feberen.
Gut = pojke.
Förrtje = flicka.
Sinnô = arg.
Läs också: Lands dialektskola del 5: I Ångermanland dansar orden hambo
Läs också: Lands dialektskola del 4: Lär dig prata känslor på jämtländska
Läs också: Lands dialektskola del 3: Västerbottniska
Läs också: Lands dialektskola del 2: Norrbottniska
Läs också: Lands dialektskola del 1: Lappländska
