Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Landkoll 15 juni 2017

Efter den svåra hästolyckan hjälper hästarna Eva mot smärtan!

Bjästa

Eva Grundströms liv kunde slutat vid 46 år ålder, när den fruktansvärda hästolyckan inträffade. Istället fick den henne att förverkliga sin dröm – med hjälp av sina älskade hästar!

 Trots den fruktansvärda hästolyckan har Eva kärlek till hästar aldrig sviktat. Hon var aldrig rädd utan i början mest orolig för att hon inte skulle orka jobba med hästar. Här med varmblodet Perry.
Trots den fruktansvärda hästolyckan har Eva kärlek till hästar aldrig sviktat. Hon var aldrig rädd utan i början mest orolig för att hon inte skulle orka jobba med hästar. Här med varmblodet Perry.

Eva rör sig lugnt och vant i hagarna med sina nio hästar i Bjästa nära Örnsköldsvik. Hon känner sig lycklig och glad när hon är med dem. Det märks inga spår av rädsla hos henne, trots den mycket svåra hästolycka hon var med om.

– Jag drömmer fortfarande mardrömmar, då händelsen spelas upp framför mig. Men det har inte gjort mig rädd för hästar. Jag litar på till hundra procent på mina hästar, säger hon.

Eleven ringde om att en häst slitit sig loss

Det var en regnig och kylig junidag 2013. Eva var på sitt dåvarande arbete som travskoleansvarig på Solänget i Örnsköldsvik. Hon höll på att laga en hage, när telefonen ringde. En av hennes elever behövde akut hjälp: ”Kan du skynda dig komma, det är en lös häst i ett stall, han har kvar sin sele, vagn och huvudlag.”

– Jag svarade: ”Gå inte in dit – jag kommer”, berättar hon.

Eva satte sig i bilen och körde så fort hon kunde. Hon minns hur hon tänkte: ”det kommer inte att ta lång tid att sätta fast hästen”

Stalldörren var trög – Eva tog i ordentligt för att öppna, och när hon kom in såg hon hästen stå längre ner i stallgången, med full utrustning på.

 Njuter av livet på sin hästgård. Eva älskar att få vara med sina hästar hela dagarna och vara ute i den friska luften utomhus. Varmblodet Perry ger henne en kärvänlig puss.
Njuter av livet på sin hästgård. Eva älskar att få vara med sina hästar hela dagarna och vara ute i den friska luften utomhus. Varmblodet Perry ger henne en kärvänlig puss.

Kände hästens hov mot bakhuvudet

Hon vände sig om för att stänga dörrarna. För att få ner handtagen tog hon i med båda händerna, fick använda all sin kraft, och skulle just stänga när hon kände ett kraftigt slag av hästens hov mot bakhuvudet.

– Jag ramlade ihop på golvet. Instinktivt satte jag upp vänster arm för att skydda mig. Då bet hästen tag i armen med ett fast grepp och mardrömmen började, berättar hon.

Hästen släpade Eva ner efter stallgången och kastade samtidigt med henne åt sidorna. Hon skrek och viftade med armarna och försökte ta sig loss.

Men hästen har kontrollen och fortsätter att kasta och sparka på henne. Smäll efter smäll av hovarna landar på hennes kropp.

– Jag försökte skydda mig och täcka för mitt ansikte. Kände dödsångest och tänkte, ska jag dö såhär? Nej, det vill jag inte. Mina barn och barnbarn behöver mig. Jag fick panik, berättar hon.

Minns inte hur hon kom ut

Eva har ingen aning om hur länge hon befann sig i stallet och blev attackerad av hästen. Inte heller har hon något minne av hur hon lyckades ta sig ut. Hon tror att hon lyckades krypa mot dörren och få upp den på något sätt, eftersom hon aldrig hann stänga ordentligt.

Hon minns att pojken som hade ringt henne stod kvar utanför, så hon bad honom gå och ringa efter hjälp.

– Men minnet har fått ta stryk efter olyckan, jag kommer inte ihåg detaljerna.

När ambulansen kom grät Eva av smärta. Kroppen skakade, hon var i kraftig chock. Hela kroppen var blåslagen, vänster ben var illa sparkat och smärtan i benen, armarna, nacken och huvudet var enorm. Ambulanspersonalen fick ge Eva mycket smärtstillande för att kunna lyfta upp henne på båren, och väl framme på akuten fick kläderna klippas upp för att kunna tas av.

Hade änglavakt

Eva fick stanna en vecka på sjukhuset och förstod vilken tur hon haft som överlevt.

– Läkaren sa till mig att jag har haft änglavakt. Jag inser det jag också. Fortfarande fattar jag inte hur jag tog mig ut, säger hon.

Vägen tillbaka blev lång. Eva var sjukskriven i flera månader. Hon orkade bara gå några steg åt gången med rullator, sedan var hon tvungen att vila. Vardagssysslorna blev svåra att klara av. Hemmet gjordes om och anpassades efter hennes ork och förmåga att ta sig fram.

– Utan familjen vet jag inte hur detta hade gått. Jag var så dålig, berättar hon.

 Eva myser med Minishetlandsponnyn Melker, i skogen nära hennes gård.
Eva myser med Minishetlandsponnyn Melker, i skogen nära hennes gård.

Hon insåg att hon inte skulle få den hjälp hon behövde av sin gamla arbetsgivare med att komma tillbaka till sitt arbete igen. Men olyckan hade inte gjort henne rädd för hästar, långt ifrån. Hon började tänka i nya banor, och då kom idén: Hon ville öppna en hästgård hemma.

– Olyckan fick hindra mig från att göra det jag älskar – att vara med hästar. Jag tog tag i mitt projekt med hjälp av min man och mina barn, berättar hon.

Känns som en andra chans

2014 invigdes Skrike Hästgård och när hon hade öppet hus kom flera hundra besökare. I dag har hon nio hästar och timanställda som hjälper henne. Hon erbjuder privata ridlektioner och kurser. Har även ridkurser för barn med olika handikapp.

Trots daglig smärta, och mardrömmarna hon plågas av på nätterna, är hon gladare, positivare och lyckligare nu än innan olyckan.

– Det kan låta konstigt. Jag lever mer spontant och gör saker jag vill göra. Livet är skört. Det kan vända inom en sekund. Jag fick en nystart, en andra chans och den tänker jag ta vara på fullt ut, säger hon

Och tillägger:

– Jag får så mycket kärlek av mina bästa vänner, hästarna. Utan dem skulle jag inte orka med min smärta.

Läs också: Åsa led av övervikt och ryggsmärtor – nu löptränar hon med sin häst

Drömmer om ett eget ridhus

Namn: Eva Grundström.

Aktuell: Driver Skrike Hästgård.

Bor: I ett hus på landet i Bjästa, två mil utanför Örnsköldsvik.

Ålder: 50 år.

Familj: Maken Björn, 52 år, barnen Robert, 29 år, Johan, 26 år och Sofia,

19 år. Tre barnbarn: Jonathan, 7 år, Liam, 4 år, Molly, 3 år och Stella 1 år.

Yrke: Egen företagare.

Intresse: Hästar och vara med barnbarnen.

Drömmer om: Bygga ett ridhus, ”Jag gillar inte snö”.

Relaterade artiklar

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen