Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Landkoll 9 oktober

Ester Blenda Nordström avslöjade pigornas misär

Ester Blenda Nordström tog jobb som piga 1914. Och skev avslöjande reportage som fick bönderna att rasa. Aldrig tidigare hade en storstadsskribent nästlat sig in bland allmogen och redogjort för allt från deras supvanor till sexliv.

 Ester Blenda Nordström med den intet ont anande bonden på Jogersta strax väster om Nyköping.
Ester Blenda Nordström med den intet ont anande bonden på Jogersta strax väster om Nyköping. FOTO: arkiv

Att en jetsetbrud i dag skulle ta ett sommarjobb som ger tio kronor i lön för 16 timmars arbete, är knappast att tänka på. Men å andra sidan var Ester Blenda Nordström ingen vanlig flicka. Dessutom var Ester Blenda journalist.

Som liten flicka hade hon åkt hölass, mjölkat kor och plockat ägg på farfars gård Ränte, utanför Växjö.

Nu var det sommaren 1914 och på sin annons ”Piga söker tjänst” hade hon bland drygt 50 svar valt ut en sörmländsk bondgård som passade hennes syften.

Det vi idag kallar ”wallraffa”, alltså.

Ester Blenda var före sin tid med att Wallraffa

Fast det kanske snarare borde heta ”nordströmma”, eftersom den 23-åriga Ester Blenda var 60 år före sin tyske kollega Günther Wallraff med att under falsk flagg leva bland samhällets olycksbarn.

 Ester Blenda Nordström var journalisten som tog jobb som piga för att avslöja deras tuffa tillvaro på gården.
Ester Blenda Nordström var journalisten som tog jobb som piga för att avslöja deras tuffa tillvaro på gården. FOTO: arkiv

”Om jag ock bleve tusen år gammal tror jag aldrig på jorden jag skulle kunna glömma den dagen jag kom till min plats som piga” inledde hon den reportageserie som följande höst blev läsarnas favorit i Svenska Dagbladet.

Skildrade supvanor och sexliv

Aldrig tidigare hade en storstadsskribent nästlat sig in bland allmogen och redogjort för allt från deras supvanor till sexliv.

Aldrig tidigare hade någon skrivit lika naket om grisslakt, loppbett och hångel på höskullar.

För Ester Blenda Nordström ägde inte bara en penna vass som en högaffel.

Hon hade också förmågan att skildra både storbönder och mjölkpigor med en blick som ägde både skärpa och kärlek.

 Jobbet som piga var hårt, långa arbetsdagar och uselt betalt.
Jobbet som piga var hårt, långa arbetsdagar och uselt betalt. FOTO: Sjöberg bildbyrå

Bonden kände sig utpekad

Bonden som utan sin vetskap fick en reporter på halsen brukade gården Jogersta, strax väster om Nyköping, med 20 kor.

I reportaget gick han under täcknamnet ”Berg på Taninge”. Men när artiklarna omsider samlades i boken ”Piga bland pigor”, kände han sig så utpekad att han författade en egen svarsskrift – ”Ett pennskaft bland pigor”.

Kanske kan man förstå honom.

”Vad han egentligen gjorde för nytta fick jag aldrig riktigt klart för mig”, skrev Ester Blenda om sin husbonde.

”Medan hustrun gnodde och arbetade alldeles oerhört gick han mest och slog dank – reste till staden i ’affärer’ och kom hem med nattsäcken full av brännvin, eller låg och sov på drängarnas tysta och tomma kammare halva dagarna utan att göra ett smul. Hans passion var Veckojournalen och kaffekask, vilket senare han med stor frikostighet bjöd alla som kommo i hans väg. För övrigt var han kvick och rolig och snäll.”

Inget i Blendas text framställer bonden som någon omänsklig despot, snarare tvärtom. Däremot tycktes han lat, jämfört med de tjänstehjon han avlönade så knappt.

 En pigas vardag bestod av tunga sysslor från morgon till kväll. Tvätta kläder var en av dem.
En pigas vardag bestod av tunga sysslor från morgon till kväll. Tvätta kläder var en av dem. FOTO: Sjöberg bild

15 kronor i månaden är detsamma som 300 i dagens penningvärde. Nu ingick visserligen mat och husrum, men – som Ester Blenda också visade – bestod det förstnämnda av enbart kaffe, mjölk, sill, fläsk och potatis, och den sistnämnda av en utdragssoffa som delades med en annan piga och ett okänt antal vägglöss.

”Överlakan var en fullständigt okänd lyx. Örngottskudde existerade naturligtvis inte och lakanen byttes fyra till fem gånger årligen, vid större högtider.”

Pigan jobbade 14 timmar per dag

Kamraten i soffan kallades Anna och blev mycket av bokens behållning. Hon var den enkla ursvenska tjänsteflickan; en hederlig, arbetsam och from tös som hoppades att en dag kunna få sätta bo med sin älskade Anders.

Inte som bondmora, gubevars, där gick ändå gränsen. Men kanske som statare och slippa gå upp halv fem varje morgon och jobba till halv tio på kvällen?

När Anna fick en tandborste i konfirmationsgåva, ansåg hon den för fin att använda. Hon var lortaktig, vidskeplig och naiv, men också ett under av vänlighet, förnöjsamhet, lojalitet och krass humor.

”Hennes intelligens var inte vad man kallar blixtrande. Hon hade löständer och fotsvett. Och mycket ohyra i huvudet. ’Men sånt får man inte fästa sig vid’, som hon mycket riktigt förehöll mig, när jag en gång högljutt klagade över den myckenhet vägglöss vårt enkla viloläger innehöll. ‘En vägglus d’ä väl ingenting’, predikade hon, och en huvelus kan en väl råka te å ha. Men tvi hunnan, du, för lôpper. En kan allri ta dom och en vet allri var en har dom.”

Kände tacksamhet över livet på landet

Med Anna upplevde Ester Blenda enkla nöjen som att gissa gåtor, spela munspel, se på vykort, sjunga visor, berätta spökhistorier och fara på logdans.

”Jag står tätt uppe vid fönstret, känner doften av våren, som är utanför, ser den blå och darrande nattskymningen, hör klaverets gälla toner, som gått över och mildrats i moll – och i en blixtlik vision ser jag plötsligt i minnet allt det jag rest ifrån: tango, maxixe, orkestrar, blommor, ljus. Och känner en brinnande känsla av tacksamhet att få vara här i stället, att få dansa polkett och vals och hambo och schottis med månen till lykta och ett handklaver till musik – blommorna har jag utanför dörren.”

Men allra mest handlar texterna om jobb, jobb och åter jobb:

”Anna och jag störta till våra göromål: dukning till skogsarbetarna, utportionering av mat till barnen, sopning av pigkammaren, köket, stugan och förstugan, mat till hönsen, mäta upp mjölk åt statarn och eventuella köpare (middagsmjölken behölls vid gården för grädde, försäljning och smör), separering, grisutfodring, vattenbärning.”

Ester Blendas artiklar gjorde succé

Att artikelserien råkade inledas samma dag som skotten i Sarajevo spelade ingen roll. I konkurrens med rapporter från första världskrigets utbrott, stod sig Ester Blendas texter gott.

For världen runt

Ja, hon blev till och med något av en kändis som hädanefter kunde fara lite som hon ville i världen. Ena månaden hos samer i Lappland, nästa på luffen i USA, därefter fem år (!) i Kamtjatkas vildmark i sällskap med en fransk insektsforskare som också blev hennes make.

 Ester Blenda Nordström älskade bilar och motorkcyklar. Inte helt vanligt för en kvinna på 1910-talet.
Ester Blenda Nordström älskade bilar och motorkcyklar. Inte helt vanligt för en kvinna på 1910-talet. FOTO: Arkiv

En täckmantel det också, anar man. Mellan raderna i Ester Blenda Nordströms anteckningar antyds att hon i själva verket alltid drogs till kvinnor och älskade typiskt ”manliga” sysslor som att meka med bilar och köra motorcykel.

Hon for till norra Finland och organiserade nödhjälp. Hon lärde sig köra hundspann. Hon blev en duktig fotograf. Hon skrev flickböcker om Ann-Mari Lindelöf, som bar starka drag av henne själv.

Och hon gick – 16 år efter sin ”praotid” som piga – en lantbrukskurs som resulterade i ett småbruksarrende i Sörmland.

 Med skrivmaskinen under armen reste den kända journalisten Elsa Blenda Nordström runt i världen.
Med skrivmaskinen under armen reste den kända journalisten Elsa Blenda Nordström runt i världen. FOTO: Arkiv

Dog sjuk, bitter och utfattig

Men rastlösheten hade en baksida. Redan på 20-talet tyckte vännerna att Ester Blenda Nordström drack lite för mycket. På 30-talet var hon en fullfjädrad alkoholist.

Sista åren blev olyckliga. 1938 drabbades hon av ett slaganfall som delvis förändrade hennes personlighet.

Hon tvingades sluta skriva, gav upp jordbruket och flyttade tillbaka till Stockholm. Av en pigg, nyfiken och medkännande skribent hade blivit en vassögd, egocentrisk misantrop.

1948 dog landets mest berömda piga blott 57 år gammal; sjuk, bitter, omyndigförklarad och utfattig.

Läs också: Unika historier från Sverige förr i tiden

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Land så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Lands Nyhetsbrev

Gör som 49 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheter
Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.


Läs fler artiklar från Land.se

Till toppen