Familjen bor i nio små stugor

Där vajande gula sädesfält slutar tar mörk barrskog vid och en smal slingrande grusväg med mittremsa av gräs. Efter ett tag öppnar sig en glänta där solen strilar ner mellan grenar och lövverk.

Får betar lojt i den gyllene eftermiddagsvärmen, en liten damm reflekterar himlens vita molntussar och på en lina mellan ett par träd vajar tvätt i vinden.

Stugor i glänta

I gläntan trängs också ett gäng med röda små stugor. Närmare bestämt nio stycken – på en och samma gård och tillhörande en och samma familj.

För här i storskogen i Flo mellan Trollhättan och Grästorp lever familjen Jessen, som i en idyllisk scen ur boken om Pettsson och Findus.

De nio små stugorna har de rättvist fördelat mellan sig. De två döttrarna huserar i var sin, varav en av är en före detta skomakarverkstad.

Mamma Sofia och pappa Per-Erik har sitt sovrum på loftet i en av stugorna, intill ligger det största lilla huset som fungerar som kök och vardagsrum. Ladan är pimpad till mysig festlokal och tvättstugan finns i ett av de minsta uthusen, ett annat litet uthus ska göras om till bastu med dusch och så vidare.

Utöver familjen och fåren befolkas gården av tre katter, den pigga hunden Mysak, en mängd kräftor i dammen och svärmar av bin i välskötta kupor.

Läs också: Systrarna Levinsson driver kafé på släktgården i Skärstad

Uppväxt på landet

Dessutom stryker det omkring rådjur, älg och vildsvin längs tomtgränsen mot skogen, suktandes efter morötter, sallad och annat smått och gott som odlas på gården.

Till och med en och annan varg har synts till.

– Både jag och Per-Erik är uppvuxna på landet och ville ge barnen samma möjlighet. Tjejerna var elva och tio år när vi flyttade från Göteborg, berättar Sofia.

– Tidigare var det här vårt sommarställe men vi tillbringade alltmer tid här eftersom vi har föräldrar och vänner i trakten. Så vi beslöt oss för att flytta på prov. Men det blev alltså permanent, fortsätter hon.

Sofia jobbar med närings- och landskapsfrågor, bland annat med att försöka förverkliga människors drömmar om ett liv på landet.

Per-Erik är energiingenjör och fördelar arbetstiden mellan kontoret i Göteborg, köksbordet i “byn” och det kommunala kulturhuset i Grästorp som erbjuder skrivbordplatser för dem som önskar.

Båda är ideellt engagerade i bygdeföreningar och lokala projekt och tycker att de har ett mer socialt och aktivt liv än någonsin.

Nära naturen

Men upplevelsen av naturen är den största vinsten med att bo som de gör menar de.

– Det är bara att se sig omkring här för att förstå. Friheten betyder också mycket. Då vi inte har några grannar kan vi till exempel när som helst dra igång ett projekt vi är sugna på, berättar Sofia.

För ett par år sedan skaffade familjen får och Per-Erik har också börjat med biodling,

– Sofia tycker jag är så rastlös och behövde en hobby, skämtar han och försäkrar att han egentligen redan hade fullt upp som det var med renovering och skötsel av alla husen.

Utöver stugorna i lilla “byn” har de också tagit över ett par ödehus nästgårds. Dessa nyttjar de bland att annat till mysiga afterwork-kvällar med vin och ost ihop med vännerna.

– Jag har liksom en känsla av jag ska ta hand om övergivna hus, medger Sofia.

Att riva de små husen på tomten för att bygga ett nytt stort var därför inget alternativ. Istället har husen alltså blivit fler och fler.

– Men nu får det räcka. Jag börjar bli rejält trött på rödfärg, suckar Per-Erik med ett leende.

Läs också: Bonden Helena letar spår av förfäderna i landskapet

Vårdar släktgården

Det är ändå med glädje han förvaltar gården i Flo, som tidigare var hans farmors och farfars.

– Jag sprang här som liten och känner ju varenda tuva, säger han.

Kärleken till platsen delar han med övriga i familjen. Döttrarna Lisa och Tova kände sig hemma direkt efter flytten från Göteborg.

– Det berodde ju förstås mycket på att vi redan kände många barn i trakten. Men jag blir också trygg av att bo i skogen, säger Lisa.

Hennes stora intresse är djur och natur och hon planerar att studera till biolog eller djursjukvårdare. Hon älskar att ta långa promenader i skogen med hunden Mysak, även sena kvällar. Mörkrädsla är inget som hon lider av.

– Det kunde vara lite läskigt den första tiden. Men då var jag och Tova sambo, så det var inga problem, säger hon.

Bor i eget hus

Att numera bo i eget, lite hus ser Lisa bara fördelar med. Det är skönt nu när hon blivit äldre. Hon får rå sig själv och det blir mindre konflikter om städ och klädhögar.

– Frågan är om vi numera skulle palla att bo i ett och samma hus? funderar Sofia.

– Men telefonen går konstant. Det blir många sms fram och tillbaka, om mat och annat, säger Lisa.

Sofia skrattar och håller med.

– Ja, det finns ju ingen som orkar springa runt och leta i alla hus!

Driva pensionat en dröm

Namn: Sofia och Per-Erik Jessen.

Ålder: 47 och 49 år.

Bor: Flo mellan Trollhättan och Grästorp.

Gör: Sofia Jessen är kommunal näringslivschef i Vänersborg och Per-Erik är energi- och VVS-ingenjör.

Familj: Varandra och döttrarna Lisa, 20 år, och Tova, 18 år.

Drömmer om: Sofia: ”Göra i ordning våra ödehus. Och kanske driva pensionat …“. Per-Erik: “Självmålande rödfärg!”.